Det sög verkligen i början, men efter uppdateringen för ett tag sen tycker jag det fungerar som det skall. Man kan helt enkelt lägga ut vad man vill på vilken skärm man vill, vare sig det körs i fullskärm eller inte.
Vad är det du hänger upp dig på eller saknar?
Nedan följer problem med flera skämar i OSX 10.9 vid release. Det kanske har ändrats, but here goes:
1. Att ta en app "full screen" kräver att de hamnar i sin egna desktop space. Det är dumt. Jag förstår att man tagit ett beslut om detta någonstans i designstadiet men för någon som aldrig använder spaces - useless. Detta gäller även på single-screen system.
2. Man har ingen kontroll över menyraden med fler skärmar. Jag hatar den transparenta lösningen Apple gått med, jag skulle hellre ha en helt solid menyrad över alla skärmar eller möjligheten att stänga av menyraden på skärm X.
3. CMD + TABB buggar med flera skärmar. OS:et verkar inte respektera att där min mus är borde även overlay:n för program-byte vara.
4. Dockan buggar, den kommer inte alltid upp på given skärm och fastnar ibland på andra skämar.
5. Spotlight var mycket otrevligt att använda med flera skärmar om jag inte minns fel så igen, respekterade inte OS:et vilken skärmar jag jobbade vid.
6. Har du ett program som ligger över två skärmar, ex. After Effects, men samtidig vill ha ett antal program som är maximerade på en skärm, säg Mail.app och Spotify, så fungerar full-screen apps här dåligt då varje full-screen app blir sin egna space och OSX inte respekterade att AE ligger på två skärmar och då således borde vara EN space med två skärmar (men jag tror OSX sedan 10.9 behandlar varje skärm som en egen space).
7. OSX kommer inte ihåg vilken skärm jag vill öppna program i. Jag hade ex. Spotify, Safari och Mail på min sekundärskärm. Alltid. Med lösningen i OSX 10.9 med native full screen apps kunde dessa öppnas lite var som helst. Jag tror detta buggade ut på samma sätt som dockan och cmd + tab.
8. Om jag inte minns fel kunde ibland OSX inte förstå att man växlade från en full-screen app till en icke-full screen app som var över två skärmar. Den växlade då bara space på ena skärmen vilket gjorde att halva programmet inte syntes.
9. Man har lagt in massa idiotiska animationer som bara stör / förvirrar / slöar ner upplevelsen.
Det var mer saker men summerat var upplevelsen trasig och ogenomtänkt från ett användarperspektiv. Jag har för mig det var problem att tabba mellan program, dra fönster osv eftersom man hela tiden hoppade mellan olika space:s och då beter sig OS:et på ett annat sätt än om man bara hoppar mellan olika fönster / program i samma space. Från ett utvecklarperspektiv fanns en logik, dessvärre fungerade det uselt i praktiken. Ett program som ex. VLC eller Finder (go figures!) har en bättre full-screen lösning än OSX native full screen. Jag tror som sagt problemet är att de envisas med att nyttja spaces, att man absolut aldrig får ha två full-screen apps "ovanför" varandra eller en vanlig app ovanför en full screen app. Jag tror hela idén fundamentalt bryter idén OSX införde för många många år sedan: ett program kan ha ETT fönster ovan för ett annat program utan att HELA programmet tar över.
Trasigt.
Edit: Mer konstigheter. Jättetrasigt.
Det här med att "komma ihåg saker" verkar vara ett problem för 10.9.
Jag vill ex. alltid ha Safari på skärm nr 2. Öppnar jag det med dockan genom skärm 2 hamnar det korrekt där. Öppnar jag programmet med dockan från skärm 1 hamnar det på skärm 1 på ett konstigt sätt med samma fönsterstorlek som det hade på skärm 2 när jag senast stängde programmet.
Ovan gäller även för Mail som jag alltid har på skärm 2.
CMD + TABB fungerar också lite tveksamt. Upplägget är som följer:
- Safari är maximerat på skärm 2 (fullskärm är fortfarande överlag skit)
- Mail har två fönster maximerade på skärm 2 samt ett nytt mail-fönster på skärm 1
Skriver jag ett mail i Mail.app, cmd + tabbar till Safari, och sedan cmd + tabbar tillbaka till mail är inte det mail-fönstret jag höll på med valt / högst upp trotts att det var fönstret jag hade aktivt när jag cmd + tabbade till Safari. ENORMT dåligt.
Troligen är ovan "buggar" eller "features" av att varje skärm är sin egna desktop. Mycket irriterande. Jag får eventuellt gå tillbaka till "hur det fungerade förr" trotts att jag gillar featurn att ha tillgång till menyraden på alla skärmar. Detta känns allt för schizofrent när man jobbar.
CMD + TABB är överlagt buggigt som fan med två skärmar. OSX 10.9 förstår inte vilken skärm som jag jobbar mot alls. Även om jag klickat över till ett program på skärm 1 så envisas CMD + TABB vara kvar på skärm 2, vidare är dockan seg / oregelbunden och att ha Spotlight dyka upp på ena eller andra skärmen är också förvirrande. Dock verkar spotlight förstå vilken skärm jag är på 100% av tiden även om jag alltid vill ha spotlight på skärm 1…
10.8:a lösningen fungerar fint bara man bortser från fullscreen apps...
Fast det är ett moment 22. Apple vill att fullscreen apps ska fungera som single-window fullscreen vilket generellt sätt är idiotiskt för de flesta programmen. Finder, yay, fullscreen. Nej, det körs helt klart med fördel multi-screen.
Apple borde se hur programmet "Moom" hanterar fönster i OSX samt lägga till funktioner så alla fönster och paletter känner av varandra. Man var inne på den metodiken för länge sedan men det verkade rinna ut i sanden.
Jag är helt för "maximized multi-window apps". Men att ex köra mail eller safari fullscreen på en 27" skärm är vansinne. Hur Apple ska lösa fullscreen med flera fönster går inte enligt deras metodik att en fullscreen app ÄR ett fönster. Sen ska vi inte tala om hur idiotiska alla animation är och hur förvirrande det är med fullscreen apps som flyttar sig mellan olika spaces.
