För varje år och årtionde som går får jag allt svårare att minnas hur det var före mobiltelefonen. Som någon som föddes i början av 80-talet minns jag både NMT och GSM, och sedan 2G med GPRS, Edge och WAP-surfande (det kändes så modernt då, men jisses vad rudimentärt det var) och sedan 3G och 4G.
Min första mobiltelefon var en Nokia 6110 som jag fick i början av gymnasiet, och innan dess hade jag stämt träff med mina kompisar över telefon. Då bestämde vi när vi skulle dyka upp, och de få gånger jag åkte in till stan i den åldern (bodde 4,5 mil från närmaste stad) bestämde vi vilken buss vi skulle ta så vi faktiskt kom fram tillsammans.
Minns en gång när jag var hos en kompis och hans mamma föreslog att vi skulle åka till ett lokalt turistmål för dagen. Jag åkte med och glömde bort att jag hade bestämt med pappa att han skulle hämta mig några timmar efter tidpunkten när vi åkte iväg. Vi var borta när han åkte dit för att hämta upp mig, och eftersom han inte kunde ringa mig visste han inte vad som pågick, och fick köra hem igen. Det här var nog tidigt 90-tal, så mobiltelefoner fanns inte utbrett än (åtminstone inte i Blekinge). Så pappa fick köra kanske 20 minuters bilfärd dit, och 20 minuter tillbaks igen. När jag kom tillbaks till kompisen ringde jag upp far min och han var lagom nöjd över att ha kört bil 40 minuter i onödan, och skulle upprepa proceduren igen. Ett sådant missöde skulle inte inträffa i dagsläget
