- Fredrik Dolk
- Medlem ●
- Ljusdal
- 2004-02-25 15:43
I denna tråd uttalar Mattias Hedman ett tänkbart scenario om tryckerierna fick bestämma som jag fann lite smålustigt och kom därför att tänka på en liten anekdot som jag tänkte dela med mig av.
Jag jobbar själv som originalare och har också en hel del vänner i samma bransch. En av dessa vänner bedömmer jag som en duktig formgivare med många roliga idéer om hur man kan få layout verka levande. Här på forumet heter han JSTFrasse och det är hans erfarenheter denna tråd ska handla om.
I den andra ringhörnan hittar vi ett tryckeri vars namn jag inte tänker nämna av respekt för företagsledaren och dess anställda. Mitt syfte är inte att kasta skit på specifika företag och därför benämner jag dom härmed som "Tryckeriet".
Det hela har sin början när JSTFrasse skulle skicka en produktion på tryck till "Tryckeriet". Vis av erfarenhet hör min vän av sig till tryckeriet för att höra om det kan vara så förnämligt att dom kan hantera PDF-filer. Samma erfarenhet gör att min vän inte blir förvånad när människan i andra änden låter väldigt osäker och okunnig.
- "Nä, men då skickar jag det som ett InDesign-dokument.." sa JSTFrasse. En något onöjd röst i andra änden sa att det gick bra, men uppenbarligen var förfarandet tydligen inte optimalt.
En okänd tid senare ringer telefonen och det är "Tryckeriet" i andra änden som säger att det är lite problem med typsnitten. Min vän låter lite irriterat frågande då han med 100% säkerhet vet att han har bifogat allt som han ska. Innan han hinner fundera ut ett tänkbart scenario kommer "Tryckeriet" med den strålande lösningen att dom kan byta till ett annat typsnitt. Det är i detta skede jag förväntar mig att alla ni kreatörer drar på smilbanden, alternativt gapar av chock,
- "Ni gör ingenting, jag kommer med en gång" svarar min vän som nu har en blandad känsla av upprördhet, förakt och förvåning inom sig.
En och en halv mil och 15 minuter senare stegar min vän in bakom fiendens linje för att gå sitt livs match, något han för stunden är helt ovetandes om. På prepress-avdelningen sitter Kreti, Pleti och deras halvbror plus en butter plåtmontör i skyttegravarna och börjar genast lägga ut en vägg av spärreld. Det första han får höra är när Kreti lite myndigt och överlägset tar ton genom att säga:
- Du grabben, när man skickar jobb på tryck så finns det ju en del grejer som du bör känna till. För det första så var dina bilder i RGB och det är ju inte riktigt så det fungerar i branschen va..
Eftersom min vän vet om att "Tryckeriet" inte ens kan stava till färgkalibrering så besvarar han elden genom att be om en ICC-profil så ska inte det vara några problem. Han förklarar dessutom att han inte ville CMYK:a bilderna själv hemma eftersom han inte har en aning om deras tryckkurvor och att han därför tyckte att det var en bättre idé att dom CMYK:ade bilderna. Kreti var därmed nedplockad på jorden.
Då rycker Pleti in och försöker sig på ett bakhåll genom att fnysa hånfullt åt det faktum att han använder sig av InDesign. Tydligen har "Tryckeriet" ett gammalt agg mot Page Maker och tycker att InDesign är samma smörja från samma företag.
Min vän frågar då om dom tycker att Photoshop, Illustrator och Acrobat också är dåliga programvaror från samma skitföretag. Han tillade dessutom att han jobbar proffesionellt i både Quark och InDesign och att han tycker InDesign är det mest kompetenta program som marknaden någonsin skådat och tycker man något annat kan det inte bygga på annat än okunskap.
Då tycker halvbrodern att det är dags att kalla in det tunga arteleriet och börjar beskylla honom för dålig formgivning (som om det har med saken att göra). Min vän jobbar ganska mycket med tonplattor med neddragen opacitet så att en underliggande bild syns lite svagare i nämnda tonplatta. Detta vållar tydligen stora bekymmer för "Tryckeriet" som verkar tycka att det är en stor bedrift att över huvud taget få ut någonting i fyrfärg.
Uppgivet bad han att få kika på typsnittsproblemet, löste det och lämnade sedan slagfältet utan så mycket som en tapperhetsmedalj. Till slut lyckades "Tryckeriet" få ut någonting som påminde om ursprungsidén och kunden var i slutändan nöjd med resultatet vilket ändå måste vara huvudsaken. Men jag hoppas att denna lustiga lilla berättelse kan ha varit till något värde för er eller att ni åtminstånde har fått en stunds trevlig läsning.
Så kan det gå till i den stora vida världen. Någon som har liknande erfarenheter att tillägga?
