Ny font - placeras VAR ?

Prova med att lägga den i -> Bbliotek->Fonts. Tror det behövs en omstart då.

Kör du 10.3, isåfall finns FontBook, i de programmet kan du installera fonter så att dom hamnar på rätt ställe.

Vad snackar ni om för omstarter gubbar? Det är ju en av OS X stora fördelar att typsnitt man lägger in aktiveras och blir tillgängliga på direkten.

Innan du avskriver typsnittet... OS 9-typsnitt funkar i OS X om det inte gäller mycket gamla postscriptstilar. Hur flyttades filerna till dig? Om dom inte packade med stuffit först så kan det vara orsaken. Eller om de bara skickade en del av två - postscriptstilar består av två filer.

Jo det finns en del typsnittsformat att hålla reda på.

Postscript typ 3. Gammalt typsnittsformat. Funkar bara i gamla Mac OS 9 och äldre.

Postscript typ 1. Funkar i OS 9 och OS X. Alla Postscript-stilar består av två delar. En s k väska där typsnittet för bildskärm ligger och en separat fil där typsnittet för utskrift ligger. Dessa ligger tillsammans i samma mapp vid leverans och placeras bredvid varandra i typsnittsmappen.

Mac Truetype. OS 9 och OS X

PC Truetype. Funkar i OS X men med lite "amatörvarning". Många sådana stilar som cirkulerar på nätet kan ställa till en del bus i systemet. Har även för mig att vissa program inte gillar dessa även om OS X accepterar dom.

Dfont. Apples typsnittsformat för OS X. Det är bara Apple vad jag vet som kör med det här formatet.

OpenType. Funkar i OS X (osäker på OS 9). Det nyaste typsnittsformatet. Samma fil funkar både i OS X och Windows.

Här har du en bild som visar hur typsnittsikonerna ser ut i OS 9 för olika stilar:
http://www.danagards.se/digitalt/digitalt_typ.html

I OS X ser ikonerna för postscriptfiler likadana ut men med den skillnaden att väskan heter FFIL och skrivarfilen heter LWFN. Se bild nedan.

Postscriptstilar används vid trycksaksproduktion men om detta inte är aktuellt för er så satsa på Truetype-stilar. Det finns massor med freeware på nätet. Bara att googla fram.

Ha heller inte för många stilar aktiva samtidigt. Det är fullt möjligt att ha flera tusen stilar aktiva samtidigt men det stjäl RAM-minne och slöar ner programstarter rätt rejält. Vad är då för många? Det är bara att testa med lite egna experiment. Står programmet och snurrar i flera minuter innan det startar eller hoppar det igång direkt?

.

Det var en utmärkt sammanfattning av typsnittshanteringen av Anders Täpp från början av september.

Jag har en fråga: I vilken ordning väljs ett typsnitt som ligger på fler ställen. Låt oss säga, att jag har GillSans liggande dels i OS9:s typsnittsmapp, dels i Library/Fonts, dels i User/Library/Fonts. När jag nu väljer GillSans i t.ex. Quark, varifrån plockas då fonten i första hand? Är någon av font-mapparna prioriterade? Är något format prioriterat, dvs Postscript väljs före TrueType? (Frågan varför jag inte nöjer mig med att ha fonten bara på ett ställe kan vi lämna därhän.)

Jag tror ordningen är så här:

1. Program har ibland en egen Fonts-mapp t ex InDesign
2. Användare/Bibliotek/Fonts
3. /Bibliotek/Fonts
4. /System/Bibliotek/Fonts
5. /Systemmapp/Typsnitt (Classic-systemet)

Faktum är att det inte finns något tillförlitligt sätt överhuvudtaget att priorietera mellan fontkonflikter, därtill kommer att olika program och systemet har egna mekanismer för det.

Det enda sättet att uppnå säkerhet är att inte ha fontkonflikter, allt annat är som att självman stoppa huvudet i snaran, förr eller senare går det illa

Instämmer. Fonthanteringen i OS X är under all kritik. För många ställen att placera dem på och ologiskt.

Egentligen borde det bara finnas två rimliga ställen att ha typsnitt på:
2. Användare/Bibliotek/Fonts
3. /Bibliotek/Fonts

Ett generellt ställe för alla användare och ett för den enskilde och inga fler.

Exakt. Det är fullkomligt vansinnigt med obegränsat antal fontmappar och har ingen som helst fördel - bara nackdelar.
En global mapp och en kontomapp: perfekt.

Suitcase har jag valt som min lösning. Det enda som riktigt funkar enligt mig.

OS X:s fonthantering är både logisk och kraftfull, men för OS 9-användaren vansinnigt komplicerad. Varje plats har ju unik funktionalitet, så att begränsa antalet platser skulle också begränsa funktionaliteten. På sikt så kommer förhoppningsvis Classic att försvinna och då slipper man ju iaf den platsen.

Oavsett antalet platser så kvarstår ju också problemet med font-konflikter mellan t.ex. TT och PS-fonter.

Logisk?
Man kanske skulle ha ett oändligt antal olika mappar för alla filtyper lite överallt. Jädrar, vad "logiskt" det skulle bli!

EDIT: Kanske skulle utveckla:

Det är långt ifrån logiskt - ur användarens perspektiv - när program kan lägga in sina egna fontmappar var som helst. I så fall skulle det vara än mer "logiskt" om det fanns femtielva mappar för inställningar, osv.

Självklart ska alla fonter samlas i högst två mappar (helst bara en faktiskt, men det kanske skulle vara att önska för mycket), precis som alla andra filtyper. Därefter kan programspecifika fonter gärna ha sina egna undermappar i denna (eller dessa två) huvudmappar.

ja men det är det väl

* en plats för systemfonter som ingen får fippla med
* en plats för fonter för alla användare
* en plats för fonter för unika användare

Exakt vilken utav dem skulle man kunna ta bort utan att försämra funktionaliteten?

Jag har 11 fontmappar i OS X. En enda har jag skapat själv (där jag samlat allt jag har i Suitcase). Tre är skapat av Mac OS X. Sju är skapade av Adobe (4), Microsoft (2) och Apple (1) vid programinstallationer.

Åsså har jag en "Old fonts" mapp som troligen Microsoft skapade när jag uppdaterade från Office X till Office 2004.

Nä, så här skulle det se ut:

MacOSX/Library/Fonts
I den skulle man ha 1) systemfonter och 2) globala (alla användare)

MacOSX/Users/Library/Fonts
I den skulle man ha för unik användare och för alla program som vill sina egna mappar.

Men om hade det så skulle följande inträffa:

1) Dramatiskt ökade felfrekvenser, eftersom användarna kan stänga av fonter som krävs för operativsystemets funktion

2) Inget classic-stöd

3) Alla ersättningsfonter för t.ex. Acrobat skulle synas permanent i alla program

4) Inga möjligheter att ha fonter aktiverade i endast vissa program men inte i andra

Så med andra ord skulle man få fler problem och färre möjligheter, och det enda man skulle vinna var lite färre mappar.

Vad exakt är problemet med att ha flera ställen? Man har ju alla sina dokument i olika mappar för olika ändamål. Varför är det så svårt att tänka sig att det finns fontmappar för olika ändamål?

Det var mycket underliga slutsatser. Det finns över huvud taget inga skäl till att nåt sånt skulle inträffa.

Du kanske inte har några som helst problem med detta. Men andra upplever det rörigt. Varför tror du t.ex. den här tråden skapades annars?

Åjo, det finns tvärtom mycket goda skäl till de slutsatserna, men eftersom nu sakernas tillstånd är som de är så känns det ju lite väl hypotetiskt att förklara varför.

Visst upplever folk det som rörigt, men inte värre än att de efter en kort förklaring förstår det utan problem. Personligen tror jag mest att det handlar om en vanesak där det för en OS-användare är svårt att direkt förstå hur ett fleranvändarsystem fungerar, eller ens poängen.

För egen del skulle jag välja OS X:s fonthantering framför OS 9:s hundra gånger om, men hade jag inte gjort mig besväret att förstå hur det funkar skulle jag säkert tyckt annorlunda

Jag håller med Richard. Mappsystemet är det inget fel eller ologiskt med. Det som jag tycker är korkat är konflikterna mellan olika typsnitt. Trots att man tar hjälp av Suitcase blir det rörigt.

I 10.4 ska Font Book (Typsnittsbok) få sig en rejäl uppdatering, ska bli spännande att se hur bra den blir. För alla är nog överens om att den kan bli mycket bättre

När det gäller mapparna så skrev jag förut att endast två ställen är rimliga, då menade jag ställen som vi som användare ska bry oss om, systemets egen typsnittsmapp får gärna finnas, men den ska man aldrig behöva fundera på (och inga konflikter ska förstås uppstå). Sen kan jag som erfaren användare tycka att alla mappar är logiska på sitt sätt, men för en nybörjare är det knepigare och det känns inte så macigt.

Egentligen borde det inte finnas några typsnittsmappar ur en användarsynvinkel. Det borde bara finnas ett gränssnitt som tar hand om hela typsnittshanteringen åt användare på ett smidigt och intuitvt sätt, dvs det som Typsnittsbok försöker vara idag men inte gör det så bra.

Instämmer helt. Jag skulle t.o.m. gå så långt som att säga att det inte ska vara ett program som håller reda på typsnitten, utan en systeminställning, eftersom det är en inställning som gäller på systemnivå. Lite som Windows visar det, under kontrollpanelen. Självklart ska det fungera bättre än så, men grundtanken är mer konsekvent där.