Baron, det är några saker som på papperet inte ser mycket ut men den sammantagna effekten är faktiskt ganska häpnadsväckande. Här är några:
1) Styckedisposition, dvs att avstavningar och mellanrum beräknas på hela stycket snarare än på en rad i taget som QXP (och praktiskt taget alla icke-adobe-program) gör.Effekten är att man undviker gluggar och floder på ett sätt som inte är möjligt med manuell redigering, annat än med EXTREMT mycket tid
2) Variabel teckenbredd, som tillsammans med ovanstående funktion uppnår smärre mirakel när det gäller disposition
3) Möjlighet att göra avvägningar mellan mellanrum och avstavningar på ett sätt som inte är möjligt i QXP
4) Möjlighet att balansera ojämna rader
5) OpenType-stöd, som ger smartare applicering av sånt som specialligaturer, kapitäler, gemena siffror och mycket mer
6) Optisk kerning, som gör att programmet i många fall kan uppnå ett riktigt bra kerningsresultat helt automatiskt
7) Optisk marginaljustering, som bl.a. möjliggör hängande interpunktion, dvs att skiljetecken, diviser etc justeras något utanför spalter/block för att uppnå ett optisk jämnt resultat (till skillnad från ett matematiskt jämnt som qxp gör)
8) Smartare teckenformat, som gör det möjligt att applicera endast ändrade attribut, inte samtliga som qxp kräver
9) Kapslade formatmallar, som gör det möjligt att låta ett styckformat byggas upp av en rad teckenformat som appliceras enligt de regler som man angett. Svårt att förklara kort, men tänk dig feta ingångar etc. i ett stycke som appliceras samtidigt som styckeformatet.
10) Plattformsoberoende textmotor som använder, gör att problemet med omflödningar mellan mac-pc totalt försvinner
11) Automatiska punktlistor och numrerade listor (med PageMaker plugin pack)
Men som sagt, den samlade effekten måste ses för att förstå hur stor inverkan det har på både kvalitet och produktivitet
