- krillekrokodil
- Medlem ●
En riktig skitartikel om du frågar mig. Skriven för att underblåsa avundsjuka och missunnsamhet samtidigt som den drar alla företagare över en kam.
Jag håller med. Orkade inte ens kommentera. Själv har jag gott samvete för mina bidrag till statskassan, sen får väl folk vara missunsamma på egenföretagares initiativförmåga hur mycket de vill. Och i min bransch (dokumentärfotograf) F I N N S inga fasta anställningar.
det är inte bara bokföringsbrott, det är också skattebrott.
OK. Om det framstod som att jag menade att alla företagare skötte sina inköp så så var det givetvis inte det jag menade. (Även om man onekligen kan tolka det som att artikelförfattaren påstod just det.) Jag känner dock massa småföretagare som inte pysslar med sådant likväl som jag känner folk som gör det. Nån statistisk gissning kommer jag inte att komma med mer än att jag gissar att det är någonstans emellan "några enstaka" och "många" som gör det.
Jag ville mest visa att möjligheten onekligen föreligger och ville absolut inte dra alla över en kam. Vid en ny läsning av artikeln ser jag att den var betydligt mer generaliserande än jag kom ihåg den. Den tonen håller jag alltså inte med om.
Ok, ponera följande (bara ett exempel).
Du sitter fast på ett möte, men måste få tag på en router. Du ringer en polare, ber honom dra och köpa en och behålla kvittot. Han sticker iväg och köper en router (med pengar från egen ficka) och tar kvitto. När du sedan tar emot routern får du kvittot av din kompis och ger honom pengar från företaget.
Är det nu ok att ta upp detta kvitto i bokföringen?
De flesta företagarna jag känner som myglar har börjat efter det har skitit sig med skattemyndigheten nånstans. Kanske nån som använt bilen 15 mil mer än man får privat och åker på 60 000:- x-tra i skatt för att man var ärlig. Någon som tolkats olika i momssatser från ett skattekontor till ett annat och åkt på en smäll på ett par hundra tusen. Klart man blir sne om man ärligt anser att man gjort rätt för sig och ändå blir straffad. Då vill man ta tillbaka det man förlorat.
Allmänt tror jag att dom flesta frågar sig själva om dom kan motivera avdraget innan dom gör det.
Jag tror även att många inte inser att de flesta företagare "lever" företaget. Det blir svårt att skilja på arbete och fritid. Man kan ju ta ett exempel som ni känner till: (nu vet jag inte om det är så här, men om vi leker med tanken bara) En entreprenör inom webbtjänster, liknande Björnström har kanske 2 datorer hemma, en fast och en bärbar, samt att hans tjej har en dator. Nu har han köpt dom datorerna på företaget. Är detta rätt? Svaret är kanske vid en första anblick nej.
Om man tänker ett steg längre och förstår att denna människa antagligen jobbar 12-16 h per dag så kan man förstå att om man ska leva överhuvudtaget behövs en dator hemma med om något inträffar eller bara saker som inte hanns med under dagen på kontoret.
En av dagarna i veckan försöker han träna efter jobbet. Hmm, vill inte ta med sig pb´n på gymmet så den försvinner. Oj flickvännen ringde under passet och sa att det verkligen var dags att komma nu! och stanna över natten. Bäst att hålla kvar vid det lilla liv han har så han åker dit. Samtidigt kommer ett sms som säger att en sajt är nere och det är viktigt att kunden kan komma åt den under natten. Alternativen är att åka tillbaka till jobbet eller hem och veta att klockan blir långt över midnatt innan han kommer till flickvännen. Nä, förutseende som han är har han köpt en extra bärbar som flickvännen har "fått" till förfogande. Denna kanske bara används 1 gång per vecka, men har löst många problem, och har säkert gett en och annan sovmorgon med
Så vad tycker ni kl. 21 på kvällen, vänta en halvtimme på att 99mac kommer online igen efter ett problem och få ett tveksamt avdrag på köpet eller gå "by the book" och vänta till kl 9.30 dagen därpå?
Småföretagarna gör att samället rullar på 24/7.
Ok, ponera följande (bara ett exempel).
Du sitter fast på ett möte, men måste få tag på en router. Du ringer en polare, ber honom dra och köpa en och behålla kvittot. Han sticker iväg och köper en router (med pengar från egen ficka) och tar kvitto. När du sedan tar emot routern får du kvittot av din kompis och ger honom pengar från företaget.
Är det nu ok att ta upp detta kvitto i bokföringen?
Jag tycker att det låter som att du har givit din polare en fullmakt. Då ska det nog vara okej. Helgardera genom att se till att det verkligen framgår att han handlar på ditt uppdrag på sådana kvitton där även köparen framgår.
Jag tycker att det låter som att du har givit din polare en fullmakt. Då ska det nog vara okej.
Allvarligt??
Du måste leva i en teoretisk värld.
Inget illa ment men ibland inser man hur långt ifrån varandras vardagar man är.
"Då ska det nog vara okej"
Mvh
Allvarligt??
Du måste leva i en teoretisk värld.
Inget illa ment men ibland inser man hur långt ifrån varandras vardagar man är.
"Då ska det nog vara okej"
Mvh
Eh, ja. Det ska nog vara okej. Men så säker på saken att jag 100 %-igt kan hävda att det verkligen är så är jag inte. Vilket jag också vill uttrycka till frågeställaren.
Hur gör du i valsituationer? Rusar du som en tjur?
Eh, ja. Det ska nog vara okej. Men så säker på saken att jag 100 %-igt kan hävda att det verkligen är så är jag inte. Vilket jag också vill uttrycka till frågeställaren.
Hur gör du i valsituationer? Rusar du som en tjur?
Nä, det var inte så jag menade och inget illa menat. Det är bra som du skriver, alldeles för många bara kastar ur sig saker dom tror som fakta eller sanningar.
Jag har bara svårt att ta beslut så välbegrundat, det är långt ifrån vad man borde och vad man gör.
Jag skulle få alldeles för lite gjort om man skulle ställa sig så frågande till allt. Jag menar att det ofta kostar mer genom att göra allt så krångligt. Man skriker efter den som ska handla -"Ta kvitto om det går!" och hoppas att dom hörde.
Man får lösa det efteråt.
Det finns en anledning till att svindyra kontorskedjor klarar sig. Det är lättare att åka till ett ställe där sakerna finns än att jaga priser i 3 timmar som gör att du sparar 300:- men loosar 1500:- i debiterbar tid.
d99gnu:
Jag kan bara säga om du vill ha nästan garanterade problem så är en företagsbil att rekomendera! Speciellt en sportbil och du behöver verkligen inte låna ut den.
Då det är omvänd bevisbörda så kan det gå så långt att du måste bevisa att du t.ex. inte stannat och köpt en tidning privat på vägen från kontoret till kund . Då ska du förmånsbeskattas. Ett måste är en likvärdig privat bil om det inte ska bli stora problem. (av min erfarenhet) Ofta är bilen den största kringkostnaden i ett småföretag.
(Nu handlar det ju inte om björnström men, hoppas han inte blir sur.)
Jag säger inte att det är rätt i exemplet men oftast gör man så för att livet ska funka. Om det blir problem får man ta det sen, men man kan nog motivera beslutet.
Jag personligen skulle aldrig köpa en dator åt en polare, jag kan inte motivera det eller förklara varför jag skulle vinna på det.
Mvh
Om man ber någon att köpa den för företagets räkning så måste ju vederbörande be om kvitto i företagets namn vid köpet och då är det väl inga problem.
Zoega: Det intressanta med ditt exempel är att datorn som Björnström köpt 'just in case' används förmodligen mer privat än 'företagsmässigt'. Jag är ju inte insatt men ett liknande exempel med säg en bil istället (gärna en sportbil, de är ju bra när man snabbt skall förflytta sig) upplever jag som lite tveksamt.
Inlägg där man tillskriver sitt bidrag till Sveriges välfärd eller liknande så stort att man därmed kan tänja lite på skattegränserna är ju just vad artikeln (som är raljerande och kanske inte bör tas på 100% allvar) avslutas med.
Av de bekanta som jag har som äger powerbooks är det det sju av sju (studenter för övrigt) som köpt/fått sina burkar via företag (varav en körde tricket att köpa genom mecenat till företaget, det blir rätt bra slutpris då). Detta säger ju givetvis inget om siffrorna i resten av Sverige men jag tror att det finns många av de företagsinköpta produker som det görs avdrag för används mer privat än för jobbet.
Hela denna fråga är mycket komplex, och bäst är att rådfråga sin revisor!!
Grundtanken är att man skall kunna dra av för kostnader för inkomstens förvärvande, och hur detta skall tolkas bedöms säkert olika även av folk på Skatteverket. Det skadar aldrig heller att besöka din lokala skattemyndighet för att fråga om olika reglers tolkningar. De brukar dessutom vara ganska trevliga om man kommer med frågor. Det visar ju att du vill göra rätt för dig......men någon garanti för att de svar du får stämmer finns aldrig.
Jag har genom åren haft några duster med Skattemyndigheten, men också några intressanta diskussioner.
Vid ett tillfälle hade jag en lastbilsregistrerad pickup på leasing. Jag bifogade en förklaring till varför min momsdeklaration efter erläggandet av första förhöjd hyra gav resultatet att jag skulle få pengar tillbaka. Som svar fick jag att bilmodellen inte medgav full avdragsrätt för moms, utan endast 50%. Förutom återbetalningsskyldighet ålades jag en straffavgift för att jag försökt undandra mig skattskyldighet. Jag kontaktade skattemyndigheten för att påtala det felaktiga i deras beslut, men möttes av total oförståelse. Beslutet fick till följd att jag kom i tillfälligt ekonomiskt trångmål, vilket betydde att jag restfördes för utebliven F-skatt vid ett tillfälle, och tilldelades en betalningsanmärkning. Efter en massa pappersarbete fick jag slutligen rätt, och momsen återbetalades med gällande ränta. Dock betalades inte straffavgiften tillbaka!!
Jag krävde i en skrivelse att min betalningsanmärkning skulle strykas, då Skattemyndigheten vid tillfället egentligen hade en skuld till mig, och inte tvärtom. Till svar fick jag att Skattemyndigheten inte kunde bifalla min önskan då de vid beslutstillfället fattat rätt beslut utifrån de uppgifter de hade......att de var felaktiga pga deras eget handlande kunde de inte ta någon hänsyn till. Brevet med beslutet finns inramat på min bank.
När jag tog upp fallet med att de missat att betala tillbaka straffavgiften, framkom att den handläggare som haft ärendet inte längre jobbade kvar, och att de därför inte kunde svara på några frågor. De betalade dock tillbaka straffavgiften. På min fråga om byte av ansvarsperson fråntog ansvar för en institutions handlande även gällde företag, bemöttes med en besvärad krystad förklaring som ingen skulle begripit logiken i.
En annan händelse var när jag besökte myndigheten för att få klarläggande angående förande av körjournal. Jag fick beskedet att följande skulle ingå: Mätarställning före och efter, körd sträcka, ärende, besökt företag och person.
På min fråga om hur jag skulle göra när ärendet gällde besök av platser där inga företag eller personer fanns att redovisa uppstod en mindre konferens bland tjänstemännen, vilken utmynnade i att jag fick skriva som jag ville??...och så mycket var de reglerna värda!!
Bara några axplock ur en företagares vardag....
Ett litet instick i diskussionen, såhär vill jag bestämt hävda att det är :
Ett företag har (numera, det tidigare spärreglerna är i stort sett helt borta) rätt att köpa precis vad som helst som nyttjas av precis vem som helst. Är nyttjandet inte till övervägande del i företagets verksamhet så betraktas nyttjanderätten (i många fall räcker det att grunkan är tillgänglig för privat bruk, det spelar enligt skattemyndigheten ingen roll om ett faktiskt nyttjande ägt rum) som skattepliktig förmån och beskattas som inkomst av tjänst.
Detta gör ju naturligtvis oftast hela manövern att handla till exempel en plasma-TV för privat bruk i företaget ganska olönsam...