Natten till i tisdags lämnade jag vid halvfyra-snåret min sköna bädd, mer sovande än vaken, för att uträtta trängande behov. Snubblade till på tröskeln till badrummet, föll huvudstupa, tog emot mig med armarna mot holken, slog huvudet i "ryggstödet" och landade i en hög mellan stolen och väggen.
Det var iallafall där jag befann mig på rygg när jag vaknade och under en fasansfull sekund blinkande mot taklampan försökte förstå om jag upplevde en märklig dröm eller varför verkligheten liknade ett niagarafall.
En lättare smärta i huvudet talade om för mig att detta var verklighet. Och att ryggstödet/vattentanken till gustavsbergs-porslinet hade rämnat i två delar. Aldrig kunde jag tro att det rymdes så mycket vatten i en toa-tank. Men jag är lite nöjd med mig själv att jag i yrvaket tillstånd hade fattningsförmåga nog att på bara ytterligare en halvsekund hitta kranen som stoppade en än värre vattenskada.
Slutresultatet blev två fläckar i taket på våningen nedanför och spolning meddelst hink under några dagar. Nu står det en skinande ny snålspolande porslinspjäs av märket Ifö på plats. Försäkringsbolaget meddelar att jag troligtvis inte får mycket i ersättning för den gamla. Värdeminskningen på dylika inredningsdetaljer har en förfärande snabb värdeminskning.
När jag sent om sider, åtskilliga urvridna trasor senare och kokande av irritation och ilska kunde återvända till bädden för att ta igen förlorad skönhetsömn, började en välkänd melodi spela i mitt huvud. "...Always look at the bright side of life...vissla, vissla..." Synd bara att jag inte hade någon publik.