Hej igen thevil!
Vad gör man en lördageftermidag när man inte har något särskilt för sig, det är gråväder, och man sitter och väntar...? Tja, jag, för min del, skriver ett jättelångt inlägg...
Jag tycker du drar in saker som inte riktigt hör hemma i den här diskussionen. Men OK då, en liten utvikning om lyrik och Sixtinska kapellet kanske kan belysa varför jag argumenterar som jag gör.
Du frågade vilken dikt jag läste senast. Det var den här:
– Abuelo, ¿quién es ese?,
preguntó la niña, hojeando uno de los viejos
álbumes de fotos de aquél.
– ¿No lo ves? Pero si soy yo.
– Ah s... ¿y quién es la chica que ré?
– Bueno... ella se llamaba Julia... y era una... amiga mia.
– ¿Se llamaba?, ¿ya no se llama as?
– No-o... ella... ella...
El hombre calló y se sumió en sus propios pensamientos
por lo que la niña pasó a la foto siguiente.
Den, och 28 andra spanskspråkiga dikter, läste jag igår. Eller läste och läste... Jag kollade (för förtielfte gången... att den text jag lagt in i InDesign stämde med den text som översättaren skickat. Dikten är skriven av en författare som heter Leif Klitze, och ingick ursprungligen i en diktsamling som heter Strängar. Jag hjälpte honom med den svenska versionen av boken för några år sedan, och har i sommar jobbat med den spanska version, Cuerdas, som ska utges i Spanien i höst.
Både Leif och jag är relativt hyfsade på spanska, men fullkomligt självklart måste ändå en skicklig översättare anlitas, just för att få det språk som har de åsyftade tankeväckande associationerna, de sammanvävande allusionerna, ger rätta fakta, ger den tankeföljd och känsla, som finns i det svenska originalet — och som är så korrekt, fraseologiskt, stavningsmässigt och grammatiskt, att det inte stör läsupplevelsen.
Det är vad jag menar med "så besvärsfri kommunikation som möjligt".
En stor del av lyriken har självklart en inbyggd tolknings- och svåråtkomlighetsfaktor, det hör till genren. Från antiken och framåt har det funnits författare som vill uttrycka sig på ett associativt, begreppsmässigt, impressionistiskt språk.
Men alltid språkligt korrekt.
Visst, ett fåtal författare har lite avantgardistiskt velat "krossa bokstävlarna" (Ekelöf), eller som Ezra Pound gjorde på T.S.Eliots inrådan, strukit varannan rad "...för att ge dom jeeevlarna lite huvudbry!" :-), men då ingår det som ett stilistiskt grepp, väl avvägt och noga uttänkt.
Men det är ju inte skönlitterärt skrivande vi avhandlar. Inte heller det talade språket. Det är det skrivna språket i ett tekniskt forum, på ett allmänt plan. Inte specifikt stavning eller särskrivning.
Det är naturligtvis oerhört mycket svårare att skriva "bra lyrik" än en teknisk inlaga om vilken funktion filen Desktop spooler har i MacOS 9.2.2., eller tipsa om en ny widget som visar vädret i Bramaputtra.
Lyriken ska förmedla en helt annan känsla, upplevelse, än till exempel ett tekniskt tips av den art som förekommer på 99Mac. Inläggen här har rätt sällan syftet att föra oss in i författarens tankevärld, med emotionella, religiösa eller ideologiska djupdykningar.
Tackålov
Men då är man inne på ett helt annat område än det vi rört oss på i den här tråden.
Det finns ju många sätt att kategorisera kommunikation, och ett av de vanligaste (och sämsta?) är att man delar upp den i Information, Propaganda/Reklam och Underhållning.
Det verkar på ditt resonemang nästan som om du ansåg att det är den enskilde individen som har det totala avgörandet när det gäller språkformen och stilen, och att det överhuvudtaget inte existerar några genrekrav?
Jo, det vore ju piffigt om man kände för att använda sportspråkets formuleringar på ledarsidorna, och Kamratpostens meningsbyggnad i Dagens Industri.
En persons tekniska kompetens är självfallet lika stor, oberoende av vilket språk personen skriver på, men han/hon kanske inte alls når fram till mottagaren, eller ger något särskilt stort intryck av vederhäftighet, om vederbörande använder dåligt språk. Om du får möjlighet, så titta lite i "Så funkar det"-böckerna. Där har man lyckats förklara ganska komplicerade ting på ett mycket enkelt språk. Jag menar självklart inte att vi ska skriva "barnspråk" på 99Mac, men de böckerna är ett mycket bra exempel på anpassning av stilen till mediet och mottagaren, ett medvetet och kunnigt val av uttryckssätt som är ändamålsenligt i den givna situationen.
Din polare i Sixtinska kapellet förresten... Om han är en förutseende skribent, så svarar han inte "caldo" eller "freddo", utan han skriver +17 C, för han är så erfaren att han anar att du kanske tror att "caldo" betyder "kallt", och om du vill ha en tekniskt korrekt beskrivning av molnigheten på Copacabana, så blir du inte nöjd om du får svaret "Muy bien".
Det är en viss skillnad på kompisar som snackar lite löst via nätet, och ett tekniskt inriktat forum.
