Importera CD i Tunes, vilken bitström?

skulle inte gå under 192, dessutom använda VBR.

Apple loseless, helt klart. Finns ingen anledning att snåla

En anledning skulle vara att jag inte skulle få plats med all min musik (runt 25GB som snittar runt 192kbps) på en 80GB i en MacBook Pro. En annan anledning är att du får sämre batteritid på iPoden (om man nu har en sån), och att man får plats med mindre låtar. Frågan är väl snarare varför man ska använda lossless när man själv kan rippa till den bitrate man själv tycker är gränsen för var man inte kan höra skillnad mellan original och rip. Men men, smaken är som baken, vissa har mer än andra

För att svara på frågan, jag kör själv 192kbps VBR MP3 (mest för att jag ska kunna köpa något annat än en iPod senare, annars hade jag nog kört AAC).

128 i formatet AAC räcker mer än väl för oss som inte är ljudnördar

192 AAC för att vara på den säkra sidan. Tar ungefär lika mycket (lite) plats som 128 MP3.

"Ungefär" är att ta i. En 128 kbps-låt tar lika mycket plats oavsett ljudformat. 192 kbps tar 50% mer plats än 128, d.v.s. om låten är 4 MB stor i 128 kbps så är den 6 MB i 192...

Jag kör också AAC 192. Funkar bra för mig.

Jag koppar min MacBook via AirTunes till min musikanläggning, och då är det Lossless som gäller. Men det är nog mest en fix idé, 192 mp3 låter väldigt bra också. Tror inte jag kan peka ut skillnaden bara genom att lyssna.

Jag har alltid tyckt att 192 (inte VBR) har varit helt ok, men nu börjar jag höra digitalfissel även där. Om jag ger mig på att rippa hela skivsamlingen så blir det därför Lossless (som nån slags "arkiverings-master"), som jag sen lätt kan göra om till valfri mp3 eller AAC-kodning. När man ändå gör jobbet så att säga.

Visst, det är nog inte fel att rippa med olika inställningar och jämföra.
Men tänk dock på att olika typer av musik påverkas olika mycket så det är bäst om man inte bara testar på en låt. (Ofta påverkas akustisk och klassisk musik mer av komprimering än valiga pop-låtar, men det är bara en tumregel och är självklart inte sant i alla förekommande fall)

Faktiskt brukar det vara det omvända. Popmusik och liknande brukar vara behäftad med högre distortion och sämre dynamik (läs mycket sämre ljud) och tro det eller ej är svårare att komprimera utan att det hörs. Dåligt ljud är svårt att komprimera ohörbart faktiskt. Det beror antagligen på att dist är komplicerat. Däremot kanske det inte gör lika mycket då ljudet ändå var ganska dåligt från början.

Jag kör Apple Lossless men jag är så ljudnördig man kan bli.

Eftersom du har musiken på orginalskivor är det ingen fara. Du har alltid orginalet kvar och kan därför välja fritt. Vill du spara plats tror jag inte 128 kbit är något ljudligt problem. Ofta hakar man upp sig på molekylnivåer som 128 eller 192 när inspelningarna i sig själva har tonvis med dist på sig. Du kan väl välja högre när det är viktiga plattor och lägre när det inte spelar någon roll om du kan avslöja komprimeringen i ett blindtest eller ej.

Mm, men ta en koll på skivorna ibland! Jag upptäckte häromdagen att en CD från 94 drabbats av "disc rot" och sista låten går inte längre att spela. Hade bara rippat den som 160 Kbps mp3 så det fick bli en snabbarkivering av den övriga skivan med apple lossless... (får väl leta upp skivan på nån internetauktion i framtiden)

Jag håller med. Dina öron bestämmer i slutändan.
Däremot vill jag ändå tipsa om att göra ett litet ljudtest mellan mp3/128 och aac/128. Spela in nåt "svårt" som t.ex. en bit av en talbok eller nåt akustiskt och *lyssna*. Du kommer att höra tydliga "digitala missljud" (de kallas nåt som jag inte kommer på nu) från mp3. Mp3 är helt enkelt sämre vid samma bithastighet.

artefakter?

Jag är nästan böjd att inte hålla med; det brukar visa sig väldigt tydligt i akustisk musik med efterklang när ljudkodarna inte vill lira längre. Det hörs tydliga fasvridningar i efterklangen, vid lägre hastigheter (128 kbps och nedåt) så låter det som om nån lagt flanger på efterklangen..!

Därmed inte sagt att hårdmastrad popmusik är lätt att komprimera. jag skulle nog rent generellt säga att musik är svårt att bitreducera

jag kör AAC 320 kbit. det funkar bra.

Skillnaden är också att AAC låter bättre än mp3.

Att AAC inte kan köras i någon annan mackapär än iPod är rent ut sagt skitsnack.

DRM-skyddade AAC käpta via iTunes, ja, men oskyddade, hemmarippade går att spela upp på väldigt många mp3-spelare och mobiltelefoner.

AAC är inget Apple-format.

Mitt svar på det är;
MP3: >192 och VBR, gärna Lame-kodning också.
AAC: över eller lika 160 kbps, 128 om det är riktig platsbrist, som i min mobil...;)

Om några inte är dina egna skivor och du vill spara originalkvaliteten importerar du *först* med lossless, wave eller aiff och bränner en egen cd-kopia, *sedan* komprimerar du till mp3 el. aac. Sen slänger du de stora filerna.

Trist. Det är ofta just gamla skivor som är svåra att få tag på och det är ofta de som har affektionsvärde och kanske ett litet penningvärde. Jag tror att du kanske kan hitta den för det mesta finns att hitta på nät-auktioner.

Kort sagt: använd inte mp3 (och i synnerhet <128 kbps) om du inte måste vara kompatibel med utrustning som kräver det...

Jag har tyvärr inte hållt själv med detta, utan har tagit denna uppgift från ljudkvalitetsansvarige på Terracom. Han använde någon låt med Moby när han demade DAB-radio som hade dåligt ljud och där kunde vi alla höra skillnad lätt medans det inte gick på de mer välljudande sakerna. Det var då han sa att musik som har mycket dist (alltså inte ditsade gitarrer utan dist på inspelningen" ) i sig är mumma för den som vill göra skillnadstester mellan snålkodat och orginal. Det handllade alltså om dist och inte musikgenre men det är generellt mer dist på pop och rock. Antagligen är dynamik-kompression inte av värde här utan det handlar mer om att THD(harmonisk distorsion) och/eller TIM(intermodulations distortion) är svårt. Mycket av sistnämda(TIM) skulle jag kunna gissa är svår men det är bara gissning. Nackdelen är att man inte gärna spelar starkt med TIM-förstördagrejor.

Har du en annan erfarenhet så har du. Jag går på hörsägen här plus en kort demo. Jag kan ha fel helt enkelt.

Jag har mycket erfarenhet av att testa andra ljudsaker. En av mina favoritsignaler som knäcker det mesta är ett klick från en metronom. Ett endaste samplat klick från den är mycket svårt att återge för ljud-utrustning.

Fortsätter med en fråga som hör hit. Om jag som inte är dataexpert alls fattat saken rätt, efter att ha läst här i tråden, så är det bäst att inte importera Cd-skivorna med AAC, mp3 utan med något Wav, AIFF eller Apple lossless.

P.s hörde nämligen av en Pc-användare att det inte skulle vara någon skillnad, utan det går mycket bra att importera in Cd-skivor med mp3, utan försämrad kvalitet när man sedan omvandlar för att bränna en blandad cd, med lika bra kvalitet som det ursprungliga, samt kunna användas avc pc-dator.
Stämmer detta? Det verkar inte så enligt tidigare kommentarer.

Jag snurrar nog lite om det som redan är sagt //gun

Förtydligande om du vill ha exakta cd-kopior, men små filer i datorn: Som jag skrev tidigare, så importera först med tex aiff, sen bränner du cd, sen rippar du om till t.ex. mp3 för att ha på datorn eller din mp3-spelare.

Nej, han/hon din "pc-kontakt" har helt fel ur teknisk/matematisk synvinkel! Att importera/rippa direkt i mp3/ogg/aac/atrac/wma eller liknande förstörande kodning gör att musiken aldrig mer kan bli exakt som original-cd-kvaliteten! Rippar man först i oförstörande kodning som aiff/wave/lossless/wma-lossless eller liknande och bränner till cd så blir kopian exakt originalet.

Däremot kan det ju vara så att man med sin subjektiva "svensson-hörsel" (dit jag hör) inte hör någon större skillnad oavsett kodning, och det är en helt annan sak...

Alltså: om du vill ha en exakt cd-kopia måste du importera med aiff o gänget. Men det är du själv med dina öron som bestämmer om mp3 låter ok! Men det är med tiden man lär sig att tycka illa om skräp när man hört ett par sunkiga "mp3-128:or". Istället uppskattar man "högoktaniga" aac:or eller rent av lossless...

Själv använder jag aac/128 i min mobil för att spara plats, och de är ok...

Det enda man kan göra är att lyssna och bestämma sig för om man är nöjd med ljudet efter komprimering eller ej. Jag är en av de försvinnande få (antar jag) som inte äger en enda cd-skiva med populärmusik. Jag lyssnar till 99% på klassisk musik. (Och då från alla perioder, inte bara klassicismen.) Jag spelar också själv i symfoniorkester och konstmusiken är mitt största intresse.

Jag upplever att klassiskt musik är oerhört svår att komprimera utan att få de hemska artifakter som redan varit uppe i tråden. Flanger-effekten är tydlig i fram för allt inspelningar med brassensemble.

Testa olika bithastigheter och låter det bra så var glad. Själv har jag gett upp när det gäller att hitta ett format för att komprimera den musik jag lyssnar på.

Cirka 90% av mitt bibliotek är kodat i 192kbits Mp3 och jag funderar och undrar på om det kan vara någon mening i att konvertera allt till 192kbit AAC, att rippa allt igen kommer inte på fråga men att låta datorn tå och konvertera allt över en natt eller två är ju inte ett särskilt stor problem. Hur mycket utrymme skulle jag spara på detta? Och hur mycket kvalitet skulle gå förlorad om jag konverterade från mp3->AAC?