RAW vs jpg?

Jpeg bör bara användas till slutprodukter därför att det är ett förstörande format. Varje gång en Jpeg sparas så försämras den en aning. RAW är rådata som kommer okomprimerat från kamerans sensor. Det är väldigt bra då man vill redigera bilder utan att de förstörs.

Alltså:
RAW => Bättre bilder.
Jpeg => Sämre bilder.

Edit: Jag ser nu efteråt att jag borde formulerat mig lite annorlunda. Eftersom du tog upp RAW utgick jag av någon underlig anledning att du skulle fotografera professionellt. För vanlig fotografering och viss professionell sådan går Jpeg alldeles utmärkt att använda.

Nä, det där tycker inte jag är en rättvis beskrivning. Det är ju inte främst för avsaknaden av komprimeringen man använder sig av råformat. Meningen är ju att man vill räkna upp bilden i datorn istället för i kameran.
(JPEG-artefakterna vid lägsta komprimering är ju så låga att de i princip är omöjliga att upptäcka)

Detta skiljer sig mycket från kamera till kamera, flertalet Nikonmodeller ger i regel betydligt bättre bildfiler direkt från kameran än Canon.
En person som exponerar korrekt och har en kamera med goda uppräkningsegenskaper kan mycket väl använda JPEG direkt från kameran.

RAW-formatet är säkerligen bättre som ni säger, men jag tycker diskussionen blir löjlig stundtals, med tanke på att de allra flesta som fotograferar varken behöver 8 megapixel eller RAW-formatet. Detta menar jag inte på något sätt förekommer i denna tråden, men reagerar jag när personer här på forumet rekommenderar RAW för amatörfotografer.

Oj, miss av mig. Naturligtvis går Jpeg alldeles utmärkt att använda under hela vägen. Av någon anledning glömde jag helt bort att alla inte är professionella fotografer.

Jag är yrkesfotograf och jag använder mycket sällan RAW. Bara när det är konstiga ljusförhållanden och om jag kanske måste skruva på bilderna mycket.
Vitsen med RAW-filer är betydligt överdriven enligt min mening.
Opraktiskt och tidsödande. Kan man sin sak och exponerar rätt så är det bara trams med RAW och det duger alldeles utmärkt med JPEG i de flesta sammanhang.

Då förstår du inte fördelen med raw jämfört med jpg. Ungefär som att köra en 5 växlad bil på växlarna 1-3 men strunta i 4 och 5.

Jpg: 8 bitar färgdjup och vitpunkt och svartpunkt inställd av den interna programvaran i kameran. Vitbalans, tonkurva=kontrastkurva, skärpning och brusredusering parametrar också satta av kamerans programvara . Alltså en bild uträknad av tekniker i Japan. Kommer du det minsta fel i exponering, färgåtergivning så förskuter du RGB värden och tappar färgdata i bilden .

Raw: Du kan välja att arbeta med större bitdjup 12-16 beroende på kamera även välja , större profil som innehåller mer färger och nyanser än de som ligger inlagda i kameran (s-rgb, Adobe RGB är de profiler som kan väljas i kameran)

Vad du kan göra är att vitbalansera bilden , dvs ställa RGB mot varandra inbördes innan uppräkningen börjar och förlorar därmed inga data. (att jämföras med en jpg bild där all data går förlorad =slängs efter att kamerans interna programvara har estimerat /räknar fram bilden.

Du kan räkna upp bilden linjärt för att sedan applicera en kontrastkurva /tonkurva som du själv vill ha och inte är förbestämd av kameran.
Du kan välja brusreducering eller inte, skärpning eller inte, samt korrigera optikfel som CA= brytningsfel.
Du kan lägga kontrastkurva som inte är förstörande i rawprogrammet, all senare bildbearbetning i exv Photoshop är förstörande.

Du kan själv avgöra var du vill sätta 0-255 i bilden, detta medför att du kan backa in värden som ligger utanför vad jpgbilden visar. Exv backa in utbrända högdagrar i en jpgbild (hur mycket information beror på kamera och i vilka kanaler en klippning har skett) Detta gäller även data/detaljer i lågdager/skuggor.

Med andra ord är det du som bestämmer hur bilden skall se ut i RAW uppräknad bild och vilket färgdjup som används och det utan att förlora massa viktig färgdata, färgdata som går förlorade i kamerans interna jpg uppräkning .

Enkla råd vid Rawhantering: Arbeta i 16 bitar, välj så stor profil/arbetsfärgrymd som möjligt, i de Rawhanteringsprogram som inte stödjer kameraprofilen använder du exv Profoto RGB. Justera så mycket du kan i rawprogrammet. Exportera bilden till Photoshop och arbeta vidare i 16 bitar och när slutjusteringarna är klara gå över till 8 bitar och konvertera till den färgrymd som du vill ha. Exv Adobe rGB . S-rgb eller liknande användbar färgrymd. (bäst är att proofa in de färger och nyanser som finns i den större färgrymden till den mindre och sedan konvertera.

Hoppas att detta har hjälpt den som är sugen på att utnyttja sin kamera dvs även köra den " på 4 och 5 ans växel"

Med Raw bestämmder du hur bilden slutgiltligen skall se ut och inte kamerans inlagda programvara.

Mikael

Tack Björn för att du inte tog det allt för personligt Ville bara klargöra att RAW är en del av expertområdet. Är övertygad om att du har helt rätt för övrigt.

Med RAW får du större tonomfång, vilket kan vara tacksamt vid kluriga exponeringar. Jag har personligen inga problem att sätta en normal exponering direkt, men om du vill kunna styra över vitbalansen i post-produktion är RAW ett måste.
Ibland plåtar jag RAW, ibland JPG och ibland RAW+JPG, till 92% har jag använt JPG.

Tekniskt sett ligger RAW bättre till, du kan fixa mera med vitbalans, etc. Dessutom sparar RAW bilderna i betydligt fler färger, t.ex. 12 istället för 8 bitar per kanal. Bra för vissa typer av justeringar.

Jag är professionell och använder bara RAW vid speciella omständigheter - porträtt, studio, stilleben, arkitektur. På fältet är det JPEG som gäller - pang, pang, pang. Mina JPEG (högsta kvalitet) sparas aldrig om till JPEG (utom för webben och mail-påtitt) - jag använder ickeförstörande (Aperture/Lightroom) justering...men jag behöver ganska sällan justera. 16 bitars TIFF är mitt proffsformat och har varit det i många, många år. Ingen har någonsin klagat på bildkvaliteten. Känner man sig trygg ute på fältet så kanske man inte är lika RAWifierad

Jag tror att det där med proffs och icke-proffs är ett lite missvisande spår i sammanhanget. En amatörfotograf kan mycket väl ställa högre krav på den tekniska bildkvaliteten än en profesionell fotograf gör. Fotar man för att dra upp stora kopior för en utställning på fotoklubben behöver man teknisk kvalitet på ett annat sätt än om man fotar för en dagstidning. (I båda fallen funkar förstås jpeg utmärkt.) En profesionell porträttfotograf ställer å andra sidan säkert mycket höga krav på teknisk kvaliet. Och så vidare.

Håller med MJG, RAW-formatet ger mig en bättre kontroll när jag bearbetar bilderna i datorn efter fotografering. Har precis kommit hem efter en 3 dagars bröllopsfotografering, där 98% fotades i RAW-format.
Har sedan 04.30 sparat om allt till 16-bitars Tiff-filer som jag skall bearbeta efter att kunder har plockat ut sina val.
JPG formatet, som förstör lite av dina filer, använder jag till snabba produktioner, t ex tidningsbilder tryckta på tidningspapper. För det hänger lite på var din bild skall användas, tidningspapper=jpg och allt annat i förmatet tiff.
Webbbilder typ hemsidor kör jag i jpg och srgb, allt annat i adobeRGB.
Om du som fotograf vill kunna styra över allt, är RAW-format att föredra.
Sen har inte detta med proffs eller icke proffs o göra med, utan mer vad man vill med sina bilder.

Jag fotar endast i raw-format. Den stora fördelen är att jag endast behöver koncentrera mig på att få till en bra exponering och att få till en bra bild, all annan justering gör jag senare i konverteringen. Har skapat ett flertal profiler för olika ljussituationer/färgtemp, som gör konverteringen råsnabb.
Nackdelen med jpg är att du låser bilden till de inställningar du har gjort i kameran, all efterarbetning av bildfilen är i princip förstörande. Att hävda att det såå omständligt och långsamt att arbeta med raw handlar om okunskap.
Raw-filen är ett "digitalt negativ".
www.rawformat.com

Folk som tidigare stod i mörkrummet, eller snarare lät en assistent stå där, använder troligen RAW. De som lämnade in bilderna, eller körde dia, gör det troligen inte.

Fördelen med RAW är att man *i princip* kan glömma hur man exponerar. Glöm vitbalans. Exponerar man fel två steg är det inget större problem. Man kan sätta kameran på "A" eller "P", och utan några större problem få perfekt exponerade bilder. Med en Canon 350D, som exponerar helt åt skogen, är det nästan ett måste. Jag har aldrig lärt mig hur jag ska mäta med den kameran. Med RAW får jag fantastiskt bra bildkvalitet.

En annan fördel är att man i RAW-konverteraren kan göra egna färgprofiler, och appliceras på obegränsat antal bilder. Jag tycker att åtminstone Canon producerar fula jpegs. Med RAW Developer från Iridient, blir de exakt som jag vill ha dem.

Jag använder uteslutande raw i mitt fotande, trots att jag är hobbyfotograf. Anledningar? Dels för att det är mycket roligare och dels för att jag har större möjligheter i efterhand.

När man fotar JPG ser jag det som att man tar bort möjligheter man redan hade med den analoga tekniken. När jag stod i mörkerrummet och framkallade svartvitt hade man stora möjligheter att korrigera exponeringar i efterhand. Varför ska man inte ha samma möjlighet nu? En JPG-bild kan du förändra ett steg hit eller dit men med RAW får du så otroligt mycket större möjligheter. Ja, och sen kan man prata hur mkt som helst om att man ska exponera korrekt från början. Men det hör inte hit i mitt tycke.

Jag håller även med Anders K om att postproduktionen av RAW-bilder inte alls är speciellt tidsödande. Jag sorterar först ut de bilder som är värda att lägga tid på, sedan korrigerar jag dem. Oftast kan man sedan bara använda de korrigerar man gjort på flertalet andra bilder som är exponerade under liknande förhållanden. Att batchprocessa bilder är guld värt!

Det är väl bara att konstatera att hur man arbetar, fotograferar, efterarbetar är två helt olika saker när det gäller Analogt och digitalt fotograferande.

En fotograf som fotat analogt i 15 år och kan allt hantverksmässigt klarar sig säkert bra med JPG när han går över och fotar digitalt.
Om man tar ett riktigt bra foto från början och vet vad man gör så behövs det inte så mycket efterarbete. det är nivåer, kurvor, ev. skärpa, färgprofil och sen är det klart

Jag har gått från utbildad bildbehandlare till att börja fotografera själv. På ett fotografi använder jag mesta tiden för bildbehandligen och själva fototillfället är mest för att spara något som jag kan arbeta med.
Då kan man inte fota med något annat än RAW.

När jag har varit ute och rest så och fotot massor som jag lagt upp på web så har jag faktiskt bara bildbehandlat i RAW, konverterat till JPG, en liten oskarp mask och sen upp på webben. Det funkar det också.

Använder själv uteslutande RAW, och måste säga att jag tycker det är mycket smidigt. Som de flesta har nämt redan ökar möjligheten att redigera exponering, vitbalans mm. Men en annan sak som jag tycker är mycket fördelaktigt är just det att alla inställningar jag gör i en RAW-fil sparas som just inställningar och inte "på bilden". Det går alltid att gå tillbaka till originalet eller peta i ställningarna vid ett senare tillfälle. Visst går det att uppnå liknande resultat med Photoshop och justeringslager men då måste man ju i alla fall ha två format PSD och JPG/TIF och då tycker jag att flödet blir smidigare med RAW och Bridge eller liknande program som gör det lätt att justera bilderna och batchförändra och exportera till andra format.

Har man tid, ork och diskutrymme är RAW ett naturligt val då man oftast kan få ut bättre resultat ur en bild, det finns större svängrum när det gäller justeringar, speciellt vitbalans och exponering (vilket flera har påpekat tidigare i tråden). Är man van vid bara JPEG är det nästan magiskt hur mycket man kan ljusa upp en underexponerad bild i råformat. Men det gäller att man är beredd att lägga ner mer tid på efterbehandlingen av bilderna.

Jag tycker dunberg har en poäng, valet av RAW eller JPEG är inte en proffs vs. amatörer-fråga. Fotografer som ska levera snabba bilder kanske väljer JPEG för det ger tillräckligt bra resultat samtidigt som en entusiastisk amatör kan välja RAW för att klämma ur det sista ur en bild. RAW kan också vara lite förlåtande för den som är ovan att foto med en systemkamera då det går att "rädda" en bild på ett annat sätt om den är fotad i råformat. Medan proffsen sätter exponeringen på plats och därmed inte har lika stor nytta av det.

Här är en bra introduktion från en som just upptäckt råformatet: Raw. Kolla även in exempelbilden som på ett bra sätt visar på fördelarna med RAW (läs artikeln för förklaring till bilden).

Ah, ja så långt hade jag inte kollat. Och personen som skrev det har helt rätt, med Kurvor kan man få ut mycket mer ur JPEG-bilden. Så exemplet är lite orättvist mot JPEG.

Men jag har själv varit med om att plocka fram långt mera info ur en underexponerad RAW-bild än jag någonsin lyckats med ur en JPEG, så en viss skillnad är det ändå (den här bilden är ett bra exempel, den såg ut som ett mörker först, men gick att få till rätt bra ändå (att jag sen hade bakfokus är en annan sorglig historia, men är man ovan så är man)).

Ja, det är en sorglig situation. Jag önskar Nikon och/eller Canon visade framfötterna och gick över till DNG, då skulle säkert de övriga följa efter.

Läs vad proffset säger:

http://kenrockwell.com/tech/raw.htm

En riktig fotograf varken behöver eller har tid att pilla med raw
Raw är till för "duktiga" amatörer som gillar att pilla med datorn - nördar som är helt hooked on the beauty of technology..och som känner sig osäker ute på fältet.

Knappast! Jag är fotograf och känner flera andra fotografer. I stort sett alla har gått över till RAW till typ 90%.

EDIT: Jag fattar nu att nog skojade, eller? Ironi funkar inte så klockrent i forum.

Ken är ett av de största skämten som finns ute på nätet..

Läs hellre vad jag skrev ovan och förstå vad som skiljer en jpg fil från kameran och 8 bitar från en RAW fil som du kan arbeta med i större bitdjup.

Givetvis duger en absolut rätt exponerad , rätt vitbalanserad jpg bild men bilden kan bli ännu bättre i Raw och framräknad i 12bitar .

Fördelen med raw är återigen att du styr bilden till det du vill ha den till., dvs det är ditt digitala negativ som kan räknas upp gång på gång . Med ökade kunskaper och bra programvara är det alltså du som påverkar bilden och inte inlagda förprogrammerade i kameran
Mikael

Jag vet vad raw är Har jobbat med raw sen Adobe blev rawifierat - även om jag till 90% fotar jpg. Mina bilder behöver mycket sällan justeras. Jag vet att det låter jävligt drygt, men jag har fotat intensivt i 30 år - och det är mitt yrke (huvudinkomsten från rörlig bild).

Jag vill bara delge mina åsikter till dom som undrar - eller dom som bara gör som alla andra även om dom inte behöver det och det kanske sölar ner arbetsflödet. En del är helt fokuserade på att Fotografera - ta bilder (förr var det dom som inte gillade mörkrummet).

Man ska inte glömma att många, många professionella fotografer inte lever på att plåta stilleben och spegelblanka skogsjöar. Många jobbar inte alls med sina bilder - som tar dom och sen går dom genast till en redaktion eller annan beställare. Jag är helt övertygad om att majoriteten av alla bilder vi ser i vardagen under en vecka är fotade i jpeg.

Jag gillar också att ibland njuta av ett snyggt arbetsflöde med Aperture och raw, men detta är bara ett nöje som många proffs inte har tid eller lust med - och det är bortkastad kreativitet - helt onödigt för nästan alla jobb.

Det fina med Aperture (och Lightroom) - non destructive - är att original-jpeg'en aldrig behöver bli omsparad - jpeggad en gång till alltså (om den inte ska ut på nätet, men då talar vi ändå om kvaliteter som är långt borta frånraw). TIFF är standarden i min värld. Dessutom kan man justera jpeg's sensationellt bra i dessa program. Endast mycket dåligt tagna bilder behöver egentligen raw och gillar man jpeg'en som kameran gör av raw-algoritmerna så är det inget snack: Skit i raw.

Alla jobb kräver sitt format och nästan alla av dessa jobb kan fixas med jpeg. Ingen kund har någonsin klagat på mina bilders kvalite - dom flesta skjutna med jpeg, några få i raw.

Alla ni som älskar och har tid att pilla med raw ska göra det, men ni bör inte bli upprörda över att raw inte är någon självklarhet där ute i den stora världen.

Jag tror inte att någon är upprörd, men som jag ser det finns det bara en sak som är sämre med RAW; De tar mer plats. Avsevärt mycket mer plats. Bortsett från det ser jag bara fördelar. Jag tycker att det går snabbare att använda RAW.

Det flesta skärper sina bilder och lägger på en kurva, även om man fotar jpeg, i Photoshop. Det slipper man med RAW. Jag öppnar bilderna i Raw Developer, markerar alla och väljer ett snabbval. Häpp, så har alla bilderna rätt utseende. Sen kan man snabbt gå igenom dem och kolla att allt är OK, göra småjusteringar på exponeringen. Vill man ha lite bruna bilder? Kalla, varma, blå? Jag gillar att ha skuggorna lite blå, och resten ganska varmt. Det är så otroligt enkelt.

I mina ögon blir allt enklare, inte jobbigare. Resultatet kanske inte blir bättre, men det blir garanterat som *du* vill ha det.

Instämmer. Tycker själv att hela argumentationen att raw skulle vara omständligt känns ganska främmande, det är ju just på grund av snabbheten och enkelheten som jag själv nästan alltid plåtar i raw. Det må ha varit besvärligt för åratal sedan, men som jag ser det har programmen blivit så bra att situationen snarare är den omvända idag. Nog för att jag sällan behöver efterjustera något, men behöver jag göra det går det snabbt och lätt och behöver jag inte det är det sak samma förutom att jag har större säkerhetsmarginal jämfört med jpeg.

För dig ja. Men det gäller nog inte alla. Om man är nöjd med sina JPEG-bilder och slutmålet är JPEG (t.ex. för att publicera på nätet eller för print) så är det svårt att argumentera att RAW är snabbare:

Alternativ 1: Fota JPEG -> klar att använda
Alternativ 2: Fota RAW -> konvertera till JPEG -> klar att använda

Finns inte en chans i värden att alternativ 2 är snabbare i det fallet.

Du slipper justeringen i ett läge, men gör det i ett annat, så det är väl på ett ut då.

Hur ofta slänger du upp en åttamegapixelsbild på nätet? Tycker du man ska fota i webupplösning direkt för att spara tid? Hur ofta publiceras en helt obearbetad bild i en tidning, eller något annat sammanhang? Jobbar man mot pressläggning så är det en sak, men då är inte kvaliteten avgörande. Som sagt, jag har inget emot att folk använder jpeg, eller föredrar det, men att det skulle vara så fantastiskt jobbigt med RAW känns för mig som en myt.

Borsett från kavalitet; ja.