Kulturelit...

Det är väl bara bostadsbidraget som är jämförbart tror jag? Den ges efter modellen du pratar om, och har marginaleffekter där löneökningar delvis äts upp av minskade bidrag, med störst effekt när man tippar över gränsen för att alls erhålla bidrag.

Vad gäller barnbidraget så är det ju rätt stora belopp det handlar om (för en 4-barnsförälder ca 5500 kr?), så den utfasningen när man närmar sig gränsen lär väl i praktiken i så fall bli en avveckling av klumpsummebidraget, som är helt utan egna marginaleffekter, och en övergång till en bostadsbidragsliknande modell.

Frågan är då vilket som är bäst; att en och annan som inte nödvändigtvis behöver bidraget får det eller att man använder en annan modell för bidraget som har större negativ inverkan?

Linda Skugge, 91.000
http://www.lindaskugge.se/cldoc/1426.htm
http://www.lindaskugge.se/cldoc/arkivet/expressen/exp2006/1417.htm

"Det är våra skattepengar som försörjer Astrid och hennes man och betalar hyran till Astrids kritvita "skrivarlya" på Söööööder i Stockholms innerstad.
Astrid sitter hela dagarna i sin "skrivarlyyyya" och skriver för våra skattepengar. Det suger."

Kasta sten i glashus?

Jaså? Så du menar att Skugge tar emot diverse bidrag?

Nej, du har rätt....det är faktiskt stipendier och inte bidrag.

Samma bidrag som Trotzig fick fast Skugge fick tydligen 130.000.- 40.000 mer än Trotzig.

Så här skrev Skugge själv 14/10-2006

"Men om inte läsarna vill läsa er och ingen köper era böcker, varför ska staten ge er pengar?
Jag finansierar mina kassa böcker med pengar jag tjänar som frilansjournalist, mest skriver jag om rattar och pattar och utvik och annat härligt rajtan tajtan i Expressen.
Sen sitter jag och författar böcker som ingen vill köpa."

Snacka om dubbelmoralist men hon har ju rätt i att hon skriver rätt kasst...

Det är lite svårt att tycka till om slika saker med magkänsla, men i princip tror jag mer på att söka stipendier. Visst kan man tycka att det är bra att bra författare får chansen att skriva, trots att de inte säljer, men jag tror att många skulle bli mer kreativa av att vara sin egen lyckas smed. Det vill säga att hitta nya sätt att försörja sig på. Att man inte kan leva på att släppa en bok var tionde år, som under tusen personer läser, säger sig självt. Jag tror inte att konstlivet skulle bli "helt utarmat" om man lät folk hitta nya sätt att dra in pengar, tvärt om skulle det nog kunna leda till ökad kreativitet.

Målande konstnärer, och fotografer måste vara synnerligen produktiva om de ska hoppas kunna leva på sin konst, och jag skulle gärna se att vissa av "våra" författare skrev mer. Om man släppte sin senaste bok för tio år sedan, så är man väl knappast längre en aktiv författare?

I viss mån håller man en myt under armarna, genom att utgå från att den lidande konstnären är enkelspårig och inte kan ta vara på sig själv. Det känns helt enkelt som att man försöker hålla konstnären i någon slags sondmatad kreativ limbo någonstans mellan artonhundratalets tuberkulosstinkande missär och femtiotalets beatnik.

Det här är samma problem som att ge bidrag till forskning (vilket ingen ifrågasätter) eller toppidrott, på så vis att endast en mycket liten del av de pengar som investeras leder till konkreta framgångsrika slutresultat, men vi vet erfarenhetsmässigt att om vi inte gör det så blir det ännu glesare mellan framgångarna.

Jämför vi med vilka toppidrottare som helst så har ju författarna rena småpengarna i subventioner, jämfört med jättearenor, sportevenemang, föreningsbidrag mm. mm.

Som jag ser det handlar det helt enkelt om att man måste ha en viss bredd för att nå topparna och det kostar helt enkelt lite stålar.

För egen del tycker jag det kan vara värt en hel del att det finns annat att läsa än Dan Brown och Harlequin-böcker...

Ja, men det borde ändå vara behovsprövat. En snubbe som Ranelid som lyckats dyvla på folk sina böcker så han lever fett på det ska enligt min åsikt inte ha några bidrag eller stipendier.

Om det satt en massa forskare med lön som inte gjorde något skulle det säkert ifrågasättas. Forskningen är förvisso inte alltid resultatinriktad i vanlig bemärkelse, och forskarjobbat kan vara synnerligen kreativt. Trots det förväntas de jobba. Inte sällan som handledare. På vilket sätt skulle det skada författare om de också jobbade som lärare, eller något liknande?

Toppidrottsmän gör förnedrade reklam för framförallt Risifrutti... att de sen inte behöver betala för att delta i evenemang, stämmer ju, men det gör ju publiken och sponsorer, eller hur?

Toppidrottsmän har genom alla sina ungdomsår tagit emot massor av subventioner från samhället, allt ifrån kostsamma arenor, gratis läkarvård, studiecirklar, idrottsgymnasium, hjälp av offentligt finansierade handledare/tränare, svenska spel-bidrag osv osv.

Observera att jag inte ifrågasätter det - jag tycker det är riktigt att bidra till idrottsrörelsen. Men på samma sätt tycker jag att kultur ska subventioneras på olika sätt.

Visst kan man ifrågasätta enskilda delar i olika bidrag, men problemet handlar ju också hur man ska mäta kulturella prestationer - det går ju liksom inte att ge mest till den som skriver snabbast eller mest.

Snarare är det väl så att de som får dessa bidrag genom sin tidigare "track record" har visat att de är seriöst arbetande och att man därför kan anta att de kommer att fortsätta vara det

Alltså, på samma sätt som man satsar på utvalda idrottare inför större evenemang - där är det ju ingen diskussion om att de ska betala tillbaka om de inte lyckas vinna.

Jag tycker inte att det är jämförbart med en författarlön faktiskt. Jag är inte heler intresserad av storskalig idrott, så det är mer på ett medmänskligt plan som jag kan ha överseende med att man bränner miljarder på det.

Med det resonemanget du för på slutet känns det väl logiskt att ge pengar baserat på projekt, n'est pas? För övrigt har jag ingen inblick i om staten går in och ger fritt disponibla pengar till enskilda atleter. De flesta elitidrottsmän jobbar med andra saker också.

Jag har inga större problem med författarlönerna, men det känns inte absolut självklart att de måste ha det. Jag vet inte riktigt vad de främjar helt enkelt.

Det roliga i denna diskussion är ju att Acke är ute i helt ogjort väder med sin anklagelse!
Författarfonden fördelar pengar som författarna själva dragit in. Vad i hela friden är problemet?
Det är ju inget statligt stöd som fördelas här utan reell ersättning för utlånade böcker (uppenbarligen sånt folk vill läsa).

Du är också ute i ogjort väder, läs på lite mer.

Nej han har rätt...

"Sveriges författarfond förmedlar den statliga biblioteksersättningen som utgår till upphovsmän till litterära verk för användningen av deras verk genom de svenska folk- och skolbiblioteken.

Biblioteksersättningen betalas ut till författare, översättare, tecknare och fotografer i form av:

- författar- och översättarpenning, som baseras på biblioteksutlåningen eller som utgår i form av garanterad författarpenning
- stipendier
- pensioner och understöd
- bidrag till särskilda ändamål, berörande litterär verksamhet"

Källa: http://www.svff.se

Alltså; pengarna kommer från den statliga biblioteksersättningen, och:

- en del betalas ut automatiskt, baserat på antal lån
- en del fördelas som stipendier, ansökan krävs
- en del delas ut som garanterad författarpenning
- med mera, se ovan

Artikeln i DN var ju sällsynt sensationslysten och dålig. Jag håller med om att just den garanterade författarpenningen är en ganska märklig inrättning (det vore bättre att dela ut fler stipendier), men skilj på begreppen är ni snälla.

Stipendier är en sak.
Och ersättning från utlån på bibliotek är en annan.

Men lik förbannat tycker jag att garanterad författarlön borde vara behovsprövad.

Hallå? Nån hemma?
Inkommande pengar till fonden är biblioteksersättningen.
Utgående kan ske på lite olika sätt (automatiskt, stipendier, författarpeng, osv).
Hur författarna själva vill fördela pengarna mellan sig har väl ingen annan med att göra?