Zen och konsten att traktera en synt

Det finns ett enkelt svar på frågan. Koppla in en skön synt, på med ett par lurar, spela lite. Om du älskar det, ska du fortsätta. Jag älskar det. Ska fortsätta...

Sen kan man ju undra hur många synthar du har också. Själv har jag 5 + en trummmaskin och det är nästan för mycket det.

Visst kan jag också reta mig på folk som har ett personligt museum och inte använder eller alltid ens vet hur man använder sakerna. Men det är bara för att de sitter på saker som andra kan ha letat efter i åratal. Samlande är dock en sysselsättning i sig, och precis som en person som samlar på Kalle Anka-tidningar inte alltid läser dem, och en frimärkssamlare inte alltid postar en massa brev, så behöver ju en synthsamlare inte spela på sina synthar.

Du kanske ska sammla på fungerande smile:gubbar <--- du får denna gratis.... hehe

Beror på att tråden är nästan 2 år gammal och att 99musik har uppdaterats bakom kulisserna sen dess...

Jo insåg det, fast skämtet var nytt och helt harmlöst tills pappa korrekt kom och sabba

Sen verkar den leva på rätt bra endå med tanke på ålder inte sant?...

Thomas Kahn,

Bra inlägg! Läste inte detta inlägg förrän nu!

Haha ... Det låter ju nästan som jag! Jag förstår ditt dilemma ... Jag befinner mig i en snarlik situation med skillnaden att jag i måndags fick mitt andra barn!

Hmm ... Jag känner mig själv som lite av en samlare eftersom jag sällan gör någon seriös musik med mina prylar. Jag håller med Amino här och tycker precis som honom att samlandet dock en sysselsättning i sig. Personligen får jag ute lika mycket genom att samla, reparera och renovera syntar som att spela på dem!

Haha ... Mitt i prick! Ett barn går inte att ersätta. Inte heller tiden man spenderar med det/dem! Under den senaste veckan har jag spederat ganska mycket tid med min 2-åriga son och det verkar som vi har hittat ett gemensamt intresse ... nämligen syntar Det visade sig att han tyckte det var jättekul att ratta och klinka på mina syntar så nu har vi en session nästan varje kväll då vi går ner i min lilla studio och "leker"

Jag har också tänkt en del på det där. Sedan ett halvt årtionde är jag synthnisse på heltid och använder mina maskiner dagligen. Men samtidigt växer maskinparken med varje ny platta och det finns alltid en manick man aldrig haft som man "måste" köpa. Nu har vi inte sådär jättemånga verkliga klassiker, men det finns ändå ett gäng sköna maskiner som bara står här för att man inte kan använda allt alltid.

Ska man då sälja grejerna som sällan används? Nej, det ska man inte. För då blir man så himla ledsen efteråt, när man ändrar inställning och plötsligt vill att allt ska låta Casio och har sålt sin CZ-5000 för en spottstyver.

Då är det bättre att spara lite längre eller bara köpa saker när man vet att man har råd.

Platsbristen är ju ett evigt dilemma. Det har vi löst genom att låna ut saker som "blivit över" till folk som använder dem. Då är de till glädje och får vara med att skapa precis som de är till för, samtidigt som de inte försvinner ur våra liv. Och det är en schysst kompromiss, tycker jag.

Jag tycker inte du ska sälja nått. Om du nu har slitet i många år för att köpa dina drömsyntar tycker jag du ska behålla dom. Jag har några kompisar som sålt allt för dom hade tröttnat eller nått annat hänt i livet. Några av dom ångade sig när flickvän gjorde slut eller nått sånt och håller nu på att försöka köpa tillbaka sina Prophes m.m. till ett mycket högre pris.
Vem vet dina barn kanske kommer lira i band och kanske kommer tycka det är as tufft att använda pappas syntar.

Vissa åkte på skid/solsemestrar... jag köpte syntar för lönen i stället. Nått som jag faktiskt lyckas tjäna pengar på dessutom.

Syntar är till för att användas annars mår dom inte bra. Tycker väldigt synd om syntar som hamnar hos en samlare som ställer dom på en hylla. Att någon har en massa klenoder och inte vet hur han ska använda dom spelar ingen roll, bara att han använder dom. Han kanske inte kan göra dom mest skruvade ljuden med sin Matrix12 men han gör ändå ljud... som han gillar.

MVH
Demokid

Om någon väljer att samla syntar på hög så är det upp till dem. Blir de lyckliga av det så fyller ju syntarna en funktion. Resonemanget att man inte skall samla för samlandets skull tycker jag bottnar i avundsjuka och jantelagen. "Jag har större rätt till den där synten än vad du har eftersom jag vet att använda den, du har bara haft råd att köpa den"-snacket är trist. Hade jag haft gott om pengar hade jag köpt alla syntar jag velat ha. Jag hade tyckt att det vart kul även om jag inte använt dem varje dag. Fina syntar till svältande musiker är ingen rättighet.

Sedan har jag kommit på andra tankar när det gäller den där många saker gör inte det? Folk kan ha en massa kläder och vaser å annan skit som de inte använder så ofta, men dessa skall ändå samla damm. Mina syntar står utmärkt bra där de står. Står de ivägen så kan jag ställa undan dem i garderobem. Jag har ändå köpt dem och de kostar inte mig något även om jag inte använder dem. De är mina och jag gör vad jag vill med dem.

Word, pippin!

Jag ser inget fel i att köpa på sig en massa synthar. Kvittar om man har resurser till det eller ej för bara viljan finns så kan man köpa dyra instrument fast att man har socialbidrag.
Det är intresse som vilket annat. En del köper en dyr bil.. eller åker skidor i div alper/fjäll. Varför gör dom det?! Jo för att det är deras intresse. Vissa shoppar kläder för hela lönen. Varför? Inte fan använder dom alla kläder hela tiden. Man har några plagg som är ens favoritplagg men ibland måste/vill man variera sig lite och alla kläder passar inte ihop eller så funkar det inte för det endamålet. Inte går man på bal i myskläder? Ser ni liknelsen?

Sen om man sitter på en riktigt trevlig klenod men inte använder den särskilt ofta så innebär det ju inte att andra har större rätt att ha den. Sammla ihop pengar och börja leta vettja. Hett tips. Det är väll så man får tag i klenoderna? Är pengarna ett issue så är det absolut inget som hindrar en från att köpa. Spara och lev spartanskt. Kanske tar lite längre tid att få ihop pengarna men det går.

Det är ju så kul att köpa grejer!

Känner igen mig själv i ursprungämnet i tråden!

2 barnspappa, egenföretagare + Försäljningchef för säljbolag. Har knappt tid till nått förutom familjen och jobb, jobb, jobb......................

Men ibland så sätter sig även jag med ett par lurar framför en synt eller med en gitarr i knät och tänker att snart får jag mer tid. Och det får jag nog, när mina döttrar inser att Pappa inte är det mest fantastiska på denna Jord Då får jag i alla fall någon timma mer över varje kväll (när jag inte behöver ränna runt som en ambulerande Taxi!)

Det är upp till var och en att göra som den vill. Jag skulle inte vilja höra massa sura kommentarer om jag nu hade massa fina klenoder hemma, som jag inte krämade ur fantastisk musik ur :kaaaka!: (nu har jag mest gitarrer)

Jantelagen är stark, likväl som människans naturliga lathet och behov av att hamstra/samla

Steve (som just hamstrat på sig en bajsbrun yamahasynt)

Problemet är väl att två grupper/attityder krockar - dels samlarna, och dels de som ser syntar som i första hand musikinstrument. Jag ser i sig inget fel att ha en stor samling instrument hemma, men när man börjar komma upp i en 20-30 apparater och man inte jobbar professionellt med musik kanske man bör fråga sig om man inte har samlingen delvis för att man gillar att äga många syntar, och inte för att de fyller ett behov. (Speciellt eftersom storlek på syntsamling och mängd gjord musik hos många står i motsatsförhållande.)

Och det är här den andra aspekten kommer in: när det gäller de flesta av de mer eftertraktade instrumenten finns de i förhållandevis få exemplar, och om samlare (som oftast är äldre och därför har mer pengar) lägger beslag på alla åtråvärda instrument och därigenom driver upp priserna har de som är intresserade av att göra musik med just dessa syntar förlorat på affären. Jämförelsen med kläder och resor faller här, eftersom tillgången är begränsad.

angelo: grejen är att många nykomlingar gräver upp trådar från Hedenhös tid utan att märka det. Vilket ibland leder till att intressanta diskussioner tar fart igen (som här), men ibland blir det bara konstigt. Kanske borde datumet stå tydligare...

Min teori är att när man har pengarna/prylarna så har man inte tid/energi att göra lika mycket musik längre som när man var yngre/fattigare/prylfattigare.

Tyvärr.

Jo, så är det nog.

Men jag tror också att man med mer kunskap och förväntningar höjer sina krav. När det inte är roligt bara för att det låter (första-synten-fasen) börjar jakten på den perfekta kicken/TB-slingan/pumpkompressorn/synkleaden/EBM-basen/hårda filmsamplingen och man nöjer sig inte förrän man sitter där med en studio för en halv mille, två barn och en fru som förbjuder en att köpa mer elektronik. :kaaaka!:

Det där med två barn och en fru som förbjuder en att köpa mer elektronik känner man ju onekligen igen! ...

Det enda tillfället då jag är glad att jag är singel...:)

Även jag ser synthar som redskap i första hand.. Även fast att jag sammlar i en dels ögon.

Jämförde inte på det viset. Mer åt hobby vs hobby.

Sant jbg. Det är nu på senare tid jag har köpt på mej mina instrument. Detta pga att jag haft jobb. Men inte har jag haft tid att använda dom särskilt mycket eftersom jag jobbat så mycket (både ofrivillig och frivillg övertid).. Sen har jag flickvän som vill umgås med. Hadde jag därimot varit arbetslös så hadde jag kanske kunna ägna mer tid till instrumenten... men därimot kanske inte kunnat köpa dom.

Muahahahahaaaaa........

L

Är det bara jag som tycker att det skrattet låter ganska så talande? :kaaaka!:

"Jag ser i sig inget fel att ha en stor samling instrument hemma, men när man börjar komma upp i en 20-30 apparater och man inte jobbar professionellt med musik kanske man bör fråga sig om man inte har samlingen delvis för att man gillar att äga många syntar, och inte för att de fyller ett behov"

Jag vet många som samlar på frimärken, men inte fan skriver de fler brev än de flesta andra.

Jag funderar mer på om jag kanske är i min allra mest produktiva period i mitt liv nu (även fast jag inte tycker jag hinner få klart så mycket musik). Bor fortfarande hemma (ute på landet) med en ganska lagom mängd gear. Singel för tillfället, har de flesta vännerna utspridda runtomkring i landet och bara modemuppkoppling. Tidmängden och förutsättningarna är alltså goda.

Jag har liksom alltid kännt att det kommer en period där jag kommer att hålla på väldigt mycket med musik (läs: vara väldigt produktiv och bli färdig med låtarna) men den tiden är kanske nu? Fast jag hoppas inte det är så - tror det kommer att generera en massa energi (som blir till musik) när man flyttar å får sitt eget.

Fast det handlar kanske mer om inspiration?

Jag har lite tur... min tjej supportar mig när det gäller mina syntköp. Hon t.o.m. lånade mig 3 papp när jag köpte min OB8 då jag för tillfället inte fick min ena Pro~One såld. Man ska aldrig sälja när man behöver pengar då går man oftast med på att gå ned i pris.

När jag ville sälja min JP8 då jag inte tyckte ljudet passade mig sa hon blankt nej. Tur var det för nu älskar jag den igen.

Jag och min tjej gjorde ett deal. Hon fick en timme på sig att lära mig allt om blommor och jag fick en timme att lära henne allt jag visste om en synts uppbyggnad (analog och sampling). Måste säga att hon ställde riktigt svåra frågor...
Nu är hon med när jag snackar synt termer... ja hon håller t.o.m. på att lära sig Just Can't Get Enough (både bas och melodi samtidigt).

MVH
Demokid

Demo: hehe när får vi se dig göra en blomstergrupp då

Usch...känner igen mig i samlande, fast jag leker iofs med mina syntar väldigt ofta. De är ju så roliga. Jag måste dock skaffa ett midi-interface med mycket ut så allt kan vara inkopplat jämt utan problem. Skaffade stort mixerbord så allt ska få plats så jag märker inte av att jag har för mycket längre iaf... Om någon undrar så är jag uppe i synt nummer 9 nu. Då kan man iofs ställa frågan; Varför inte sälja? Jo, för att det är bara klassiker som kan bli sålda nuförtiden. Säg en jd-800 som är en fantastiskt bra synt som är snabb och relativt enkel och överskådlig att jobba med vill inte så många ha längre osv... Det är bara de billiga och de riktigt dyra prylarna som blir sålda känns det som nuförtiden. Då tycker jag att man kan spara sina grejer och plocka fram dem då man tycker att de kan behövas istället för att svara på dumma mejl och ranta runt fram och tillbaka med osäkra köpare.

Och om man blir gammal pensionär så kan man alltid leka producent med kvartersbarnen och lära dem massa knep och knåp och bli den där udda gamlingen som finns i alla områden... Det funkar med modellflygplan, tåg, veteranbilar, måleri, och då borde syntar också kunna funka. (Någon mer än jag som får bilden av en gammal gubbe med turkosrolator som skruvar feta och tunga industriella beats a la Front 242 i ett stort PA på trädgårdsverandan en het sommardag? ;):D)