Okej, det blev slutligen en Fujitsu/Siemens AMILIO 8830... ett namn som man i alla fall har chans att minnas till skillnad fran den Sony VAIO-modell jag tidigare tittat pa.
Men varför nu detta tvära kast? Här kommer svaret:
(samma processor - P4, 2,8 GHz)
512 MB reelt arbetsminne (som inte delas av nagot integrerat grafikkort som i praktiken gav VAION strax över 300!)
ATI Radeon 9000 - seperat kort med 64 MB minne
60 GB harddisk istället för 40 GB (och troligen snabbare... reagerar nästan som en normal vad jag kan bedömma hittills - uppgifter ej hittade!)
Matt skärm (tror de billigare VAIO-modellerna snarare lider av sin blanka s.k "Black Onyx" - inte minst att det kan bildas skumma reflexer mitt pa bildytan utan ocksa för att det troligen handlar om en optisk villfarelse när det gäller bildkvaliteten - AMILION kunde i alla fall enligt min mening visa fler färger)
Laptopen är beige-metallic
Man slipper den (pa de billigare modellerna tyvärr ganska fula) Sony-loggan
5 USB-portar istället för 2
Snyggare ljuduttag/ingang (utan lego-fäger)
Minuset är att burken bara har ett AV´97-skräpkort, men det gar faktiskt att göra musik pa det! Är ju om inget annat van hemmaifran...
Är än sa länge väldigt nöjd. Har installerat bade musik-och 3D-program med ganska trevliga resultat. Kan fläska pa rejält med synthar och effekter innan ens fläkten tänker pa att ga igang. Och audio-mixdown av sju softsynthar, tolv effekter samt 12 audiospar gör knappast att processern behöver anstränga sig. En mycket trevlig upplevelse när man är van vid en PIII 500!
