Om displayen lyser trött på en Akai - ta det som en anledning att pruta rejääääält på en redan billig samplare! Dvs tokfynda!
Sedan köper ni ett stycke EL (Elektro-Luminiscens)-panel från Elfa för nån dryg hundring och byter ut den själv! EL-panelen är en tunn grej man klipper till rätt format med sax! Är man lite händig så går det finfint. Största jobbet är att ta sig in i Akaien - den är byggd som en stridsvagn med lika mycket plåt och en miljard skruvar! Är ni på skojhumör kan ni ju välja någon annan fräck färg när ni ändå håller på och mekar.
S1100 har alltså effektkort, jag har för mig att den stereosamplar fasrent till skillnad från sin föregångare (fasfel kan ju som bekant drabba basen rätt hårt), och så har den nån funktion för "hårddiskinspelning" som knappast är intressant nuförtiden.
Min har SCSI och digitalutgång och SMPTE för videosynk etc. Det uschliga med SCSI-implementationen är att den ofunkar ihop med en PC. Har man en äppladator går det visst fint. Själv har jag bara hängt på en gammal zipdrive. Det finns ju MIDI och jag har inte bråttom eller gigantiska pianosamplingar!
Har manualen förkommit finns S1000 på Akais site, dock inte S1100. Det skall inte vara så stor skillnad, men är det kris så kan undertecknad bistå...
Fram för gamm-samplers!
Vita samplare är fint. Det började i Australien 1979...
/Rotwang!