själva formen. grå, lite klumpig, med som allra koolast, dioder.
ingen display... ska man välja hur många step måste man räkna fortsom fan medans man willt trycker på en liten knapp. Har man tur lyckas man äntligen återkomma till 16 step. för det tar ju ett tag innan man lyckas ta sig ur dom där 13 eller 6 stegen som man knapprandes misslyckande framsteller.... rythmen blir liksom ett interface.
det härliga suget i magen tar sig neråt neråt neråt.... nu när det sitter där i pungen drar jag på env mod, decay, resonans, och börjar stiga med cutoff.......... som en våt och syrlig kyss på trummhinnan, morrar bassmaskinen så clockrent som det är möjligt. Och knapparna finns, på riktigt.
Av någon konstig anledning är det nog fyrkanten som är favorit, sågtanden, är för vass. Så jag antar att den får vänta tills den första tjatats ur. Mer mage i fyrkanten, mindre tryck i sågtanden.
Min tb-303 är så sexig och fin.
Jag måste lära mig mera!
Känner mig som en Ignorant Savant.
är en.