Yamaha - Bra på hårdvara men ofta hopplösa när det kommer till själva samplingarna. Undantaget är deras professionella keyboards. Supporten är...obefintlig. När deras produkter äntligen kommer till skandinavien så har dom laggt ner tillverkningen och support. Ett riktigt ruggit exempel är min Yamaha A4000 sampler. Riktigt bra hårdvara, men urdåliga samplingar hämtade från deras s.k. professionella ljudbibliotek. Mjukvaran har dessutom hel del egenheter. T.ex kan den inte läsa filter/envolp-inställningar från AKAI S1000 skivor. Skandal! IDE och SCSI är, som vanligt när det gäller Yamaha, oförsvarbart långsamt. Tidigare gränssnitt var som att försöka styra en rymdfärja. Utan manual var man lost in space. Lost var man ofta ändå, eftersom ett eller annat kapitell i handboken brukar försvinna vid översättning från Japanska till Engelska. Får mig att tänka på manualen till en PSR7000 (tror jag att det var). Det gick inte att transponera midispåren utan att displayen visade fel ackord. Manualen var rena skämtet. Underbara ljud dock.
Korg - Ganska bra på hårdvara, men deras samplingar låter fortfarande lite annorlunda. Lite svårt att beskriva. Så fort jag testar korg så påminns jag om M1:an. Sedan är Korg experter på att släppa nya modeller med samma gamla innehåll. Hur många tritonmodeller finns det nu? Bara väntar på att Korg släpper customizerings kit. Pimp my synth!!
Roland - Har aldrig gillat Roland, med undantag för deras pianon. Av någon anledning envisas dom med sina Japanska gränssnitt som inte följer någon logik alls. Stagepianot RD-600 och modulen XV-5080 är konstruerade av ingenjörer för ingenjörer, japanska ingenjörer bör väl tilläggas. Själv är jag svensk ingenjör, men förstår ändå inte.
Brorsan köpte en Fantom XR modul för ett tag sedan. Visst, den låter väl okey, men varför måste dom fylla modulen med tusentals ljud utan att katalogisera dom. 80% av alla ljud är rent skräp som man förmodligen aldrig någonsin kommer att använda. Resten är bra, men tar en evighet att hitta. Dessutom är det något fel i själva hårdvarukonstruktionen vilket jag upptäckte när jag samplade av pianot. Den skickar 16 bitars utsignal på S/PDIF:en fastän ljudet processas i 24 bit. Enveloperna släpper inte heller som dom ska och gjorde samplandet till ett he****e. Pianot kör jag nu i Native Instruments sampler Kontakt, låter faktiskt riktigt otäckt bra. Mycket bätte än alla Gigabyteslukande VSTi plugins.
Kurzweil - Jag saknar er. Kanske inte den krångliga programmeringen och en lite märklig effektprocessor, men ändå. Vågar man hoppas på en K2000 VSTi.
Alesis - Har ett par riktigt bra ASIC-konstruktörer. Fråga är bara vad som hände sedan. Något gick väldigt fel. Bra hårdvara, rätt tänkt, men utan bra samplingar blir det lite tråkigt.
Ensoniq - R.I.P
Waldorf - R.I.P
AKAI - R.I.P Oj, förlåt, finns dom fortfarande? Dom gjorde ett tappert försök att få liv i den stendöda samplern, men det gick inte. Den utlovade mjuvaruversionen av den samma blev aldrig färdig. Nu återstår bara MPC:n som vägrar dö.
EMU systems - Från proffs samplern Emulator till mjuka ettor och nollor. Försöker kränga sina ljudkort med ibland tvivelaktiga drivrutiner.
Clavia - Det började bra, men senaste skapelsen Stage känns som "gränsnittet from hell"., men låter otroligt bra. Frågan är bara vad som kommer här näst. Känns lite som att marknaden är mättad av Lead- och modulsyntar. Att sälja trummorna är det dummaste dom har gjort, om ni frågar mig. Jag som väntade på en ny modell av DDrum, en Clavia Stage MPC kanske, eller möjligen mjukvara för att tanka ner sina egna samplingar.
Det var bättre förr.
