Möjligheten att sampla av ett syntljud hänger förstås mycket på hur ljudet är uppbyggt. Vissa ljud av mer "statisk" karaktär kan säkert samplas framgångsrikt. Men så snart ljuden är dynamiskt föränderliga med t.ex. velocity eller aftertouch blir det svårare.
Senaste tiden har jag suttit mycket och analyserat mina favoritljud från Oberheim Matrix 6R. (Syftet är att återskapa ljuden på en Nord Modular G2. Men mer om det någon gång framöver när jag kommit längre i det projektet.) Man slås av hur "musikaliska" många ljud på Matrixen är. De bjuder sig verkligen till att spelas. Jag tror att det beror på att dessa ljud är smart programmerade med väl valda modulationer som styrs av både velocity (ofta till både VCA och VCF envelope), aftertouch (ofta till VCF frekvens, LFO->Osc modulation depth och ibland även LFO frekvens) och keyboard (=vilken ton man spelar, modulerar ofta VCF frekvens, LFO frekvens och ibland VCF resonance). Dessutom finns ytterligare en envelope som ibland används till att modulera Osc PW och vars amplitud styrs av velocity.
Alla dessa dynamiska modulationsvägar gör det svårt att sampla av ett sådant ljud. Om man vid samplingen begränsar sig till ett fåtal velocitynivåer kommer velocitymodulerade parametrar att abrupt hoppa mellan olika värden om man mappar samplingarna med velocityswitching. Samma resonemang kan användas beträffande vilka toner som ska samplas. Om keyboard modulerar någon parameter kan man av den anledningen behöva sampla varenda ton inom ljudets användbara omfång. Det blir rätt många samplingar om man ska ha 60-70 toner och kanske 8-10 velocitynivåer. Och då har man ändå inte fått med eventuella aftertouch-modulationer.
I slutänden hänger det på hur noggrann man har anledning att vara med sina syntljud. En del ljud går lätt att sampla, men andra kan vara väldigt svåra om man vill fånga alla nyanser. Då är det kanske mindre arbete att faktiskt behålla sin gamla hårdvarusynt trots allt...