Både romplers och VA är digitalsyntar, så det finns likheter redan där. Romplers brukar också ha förvånansvärt kompetenta syntmotorer.
Skillnaden är framförallt i hur vågformerna genereras. En rompler har ju samplade vågformer av varierande kvalitet, medan en VA genererar vågformerna. Det är tex svårt att fixa synk, pulsviddsmodulering eller FM på en rompler, och dessutom brukar bättre VA ha finesser som subtilt svaj på vågformerna, olika startfas vid varje tangenttryck, oscillator->filterfrekvens, ringmodulation, aliasingfria oscillatorer osv. Sen har vissa VA ett overdrive/saturation-steg innan filtret (på samma sätt som Moogar tex), vilket ingen rompler har vad jag vet.
Så vill man explicit göra klassiska analogsyntljud med saker som det ovan (synk, pwm) så behöver man en VA. Men är det vanliga smör-och-bröd-analogljud kommer man rätt långt med samplingar.
Men rätt mycket sitter i gränssnittet tycker jag. En VA utan rattar är ungefär lika inspirerande att göra ljud på som en genomsnittlig workstation.