gruppsexsynthorgie!

En musiker säljer i regel utrustning han eller hon inte har användning för. En samlare kan däremot glatt köpa något för att föremålet ingår i en serie som han vill ha komplett, för att den är sällsynt, för att den har har använts av en viss person osv.

Ska man dra saken till sin spets så står diskussionen mellan folk som ser musikinstrument som instrument och de som ser musikinstrument som möbler.

Den första gruppen köper syntar för att spela på och den andra för att träsidorna matchar resten av samlingen och för att de gillar att gå runt med dammvippa och vita handskar.

Det har jag full förståelse för. (Även jag har en hel del utrustning som bara står och dammar som jag skulle kunna göra mig av med, så jag är delvis i samma sits.)

Det jag tycker är lite synd är att utrustningshysterin så lätt tar över musikskapandet: många (även jag) drömmer om den där prylen som får allt att låta bra och ägnar massa tid åt att läsa recensioner, lyssna på ljudexempel, följa begagnatsajter (eller diskutera priser på vintagesyntar ) istället för att faktiskt göra musik.

Jag håller med dig om att många samlare kanske agerar som du säger eftersom det ligger i samlandets natur. Men att generallisera och säga att musiker i regel säljer prylar som de inte har användning för tror jag är att generallisera för mycket. Om så vore fallet så kanske många musiker även är samlare ty jag känner en hel del musiker som äger intrument som de varesig behöver eller använder!

Jag tror att de flesta är som jag. Jag spelar på mina syntar, men jag gör ingen musik, det har jag inte tid med, tyvärr. De flesta här tror jag spelar, få komponerar. Jag köper syntar som jag är nyfiken på, är de tråkiga så säljer jag dem. Ytterst få tror jag köper syntar i rent samlingssyfte, jag tror att även de mest inbitna "samlarna" här på listan faktiskt spelar och gör ljud/oväsen på sina syntar då och då, jag har svårt att se någon skillnad på det och på de som postar saker i "min musik".

Hur driver en "samlare" upp priset på en synt? Att han/hon vill ha synten mer än musikerna och på så sätt bjuder över? :hmmm: Är inte det vanlig marknadsekonomi? Utbud/Efterfrågan? Förstår inte hur just konsumentgruppen "samlare" påverkar den mer än andra konsumentgrupper. Är "samlare" en så köpstark grupp att de påverkar priset? Håller inte med ett dugg...

Ja jösses! Ocj jag tycker det är myckt när man plötsligt sitter med 10 synthar i lilla rummet ... Men tre av dem ska hem om några veckor

Imponerande indeed! Hade gärna lånat några fler maskiner från den här studion

Som alltid får ju folk göra vad de vill med sin tid och sina pengar. Köp syntar, putsa på dem och njut. It's all good.

Det jag reagerar över är att vi ska gratta folk varje gång de köpt en ny synt, även om man vet att de inte kommer att använda den. Det känns lite snett. Fast man behöver ju inte gratta om man inte vill, förstås.

Samlare driver upp priset genom att 1) betala högre priser, 2) sällan sälja vidare. De både höjer genomsnittspriserna och minskar utbudet. Nu är kanske gruppen regelrätta samlare inte särskilt stor, men de flesta här är nog samlare i mer eller mindre grad. (Den som är nöjd med bara ett enda instrument hänger inte på sajter som 99musik.)

Jag tycker det är rätt uppenbart att många syntar är dyrare på grund av att de ses som samlarobjekt och inte bara som instrument. Har mannen i artikeln 4 PPG Wave bara för att han gillar ljudet så mycket? Förmodligen inte. En musiker (om vi ska göra en så enkel indelning) skulle förmodligen nöjt sig med en. (*inväntar arga kommentarer från waveterm* )

Visst är det vanlig marknadsekonomi, men det betyder inte att man behöver gilla det, lika lite som jag behöver gilla Paris Hilton eller Behringer.

segerfalk: så om man tycker att det är synd att vissa personer samlar på sig lagerlokaler med syntar istället för att de hamnar hos folk som faktiskt använder dem så är man anhängare av planekonomi? Intressant argumentation.

Och vad är det som säger att en MS-20 idag borde kosta lika mycket som nypriset? Det har ju inget med marknadsekonomi att göra: priset bestäms av vad köpare är beredda att betala och inget annat. (Och med samma resonemang borde en TB-303 kosta en spottstyver, en JP-8 en förmögenhet, en DX7 bra mycket mer än idag, och gamla datorer vara värda hur mycket som helst.)

Rätt många samlartyper har dessutom byggt upp sina syntsamlingar när priserna var låga, så då är det rätt lätt att sitta och säga att priserna är rimliga när man redan köpt klenoderna. Om MS-20 hållt sitt nypris enligt ditt resonemang skulle betydligt färre haft dem i sina samlingar är jag helt säker på.

Smileys är inte samma sak som seriöst medhåll.

Inflation rättfärdigar inga prisökningar i sig (om du inte förutsätter att syntar har ett konstant pris de borde ligga på). Jag tror ingen tycker att det är en rättighet att köpa syntar till lågt pris, men det betyder inte att man inte kan tycka att priserna är för höga.

Det var ordet "borde" i uttalandet "en ny MS-20 borde idag kosta ca 13.000 kr" som irriterade mig. Nypriset för en snart 30 år gammal vara är intressant som kuriosa, men det säger inget om vad som är ett rimligt pris idag.

"Rätt många" är inte samma sak som "de flesta".

Ja, jag gissar, men utifrån två saker: 1) många på ställen som SAS-listan har sagt att de tex betalade en tusenlapp eller två för syntar som MS-20, 2) de flesta med större syntsamlingar har hållit på ett tag och köpte alltså syntar under en period när priserna var lägre än idag. Håller du med om de observationerna?

(Sen förstår jag inte varför du anklagar oss som inte håller med dig för att vilja ha det som i Sovjetunionen. Dels går diskussioner syntar inte särskilt bra ihop med politik, dels skulle man med samma sanningsenlighet kunna framställa ditt resonemang som att "bara rika ska få köpa gamla syntar".)

Ska jag skrika "jante" nu också så är det överstökat.

En grej vore att hitta några (ungdomar/snorvalpar eller andra) som kan sköta sig som får leka med alla roligheter. Jag har ju lånat ut en del prylar då och då, tycker det är lika bra när jag ändå inte har fysisk möjlighet att använda dem.

Frågar ni mig så är det stora "hotet" mot gammal utrustning alla snorvalpar som moddar och giggar sönder gamla fina burkar. Hos "samlare" samlar de ibland bara damm så det brukar inte vara så svårt att dem i ordning då igen. Jag vill istället se fler musiker med vita handskar! :eek: :kaaaka!:

Vita handskar? Johnny Bode? Mina associationsbanor springer runt lite.

Där snackar vi udda böjelser.... :kaaaka!:

Nåja. Jag kommer fortsätta att tycka att synthar gör sig bäst i händerna på folk som använder dem. Det är inte fel att samla på gamla maskiner - och jag förespråkar inte Sovjet heller för den delen. Men mitt intresse ligger mer i att lyssna på vad folk kan krana fram ur sina synthar än hur vackra de är att titta på eller hur roliga de är att mecka med.

Jobbar man som en gris så har man råd att köpa nästan oavsett var prylarna kostar.
problemet är att man inte hinner eller har tid att använda dom.
/
Jonas

fm: Funderat på hur många det är på SAS som inte sagt att de köpte prylarna billigt? Den som köper prylarna dyrt är tyst. Oftast samma personer som berättar än en gång om hur billigt de fick tag på sakerna, så "många" som du skriver skulle jag se som en sanning med stor modifikation.

Min tolkning är dock en annan. Det är folk som tror att andra ser på musikinstrumenten som möbler, och folk som ser musikinstrument som musikinstrument.

Förutom de då som faktiskt samlar på allvar.

Visst spelar såna aspekter in.

Men dels har priserna stigit överlag (MS-20 har väl gått från ~4000kr till ~7000kr de senaste åren?) och dessutom tror jag utrymmet för fyndpriser har minskat med internet, större medvetenhet om att gamla syntar har ett värde osv. Så jag tror att folk överlag betalat mindre för sina samlingar än vad marknadspriset är idag.

Det är en glidande skala mellan samlare och musiker. Men jag får känslan ibland att samlartypen hellre spenderar två timmar på Vendolin/Blocket/osv än att lägga samma tid på att göra musik. När det börjar bli opraktiskt (utrymme, mixerbordskanaler osv) att använda samlingen för att göra musik tror jag man gått över gränsen.

Men återigen: det är snarare pryljägarattityden än samlingarna som jag tycker är ett problem, iallafall om det är musik man vill göra. (Jag har inget mot samlare som inser att de är samlare, men när folk som inte spelat en ton på flera år ändå tycker sig i första hand vara musiker lurar de sig själva, i mina ögon.)

Problemet är att det alltid finns fler prylar att köpa, så man jagar regnbågar om man tror att det är lösningen.

neriks: nej, det är ju ingen skarp gräns mellan musiker och samlare och det finns gott om exempel på musiker med stora instrumentsamlingar (Trent Reznor, Vince Clarke mfl).

Det är nog lite som folket som hänger på pokersiterna. De pratar bara om sina vinster, aldrig om förlusterna. Men det är bara att grattulera de som gjort klipp och beklaga de som sålt på tok för billigt

Jag tror ju inte att han/hon som gett 500:- för MS20 är gladare än han/hon som gav 7000:-. Tydligen var det värt 7000:- för den som fick betala det och han/hon är nöjd med köpet. Ingen tvingas ju till en affär Personen som köpte sin för 500:- kan alltid glädja sig åt är att, om hon/han någon gång säljer den, kan kamma hem en vinst på affären. I detta fallet 6500:- för att ha suttit på en pryl i 15 år (det blir ca: 36kr i månaden) .. Tycker man det är så viktigt att man måste komunicera ut det till alla så är mitt tipps att börja köra taxi på kvällarna i stället, det ger mer än 36kr i månaden