Uteliv-sthlm

Fredag.
Glad.
Hitills.

I trevligt sälskap, två 99:or, en Jens och en Christine med mig.

först lite karaoke vibbar, lagom 18.... Sen odengatan, Olson's eller något liknande Svenne namn. Sa svenska, upprörda jag.

Vi kommer in gratis, utan att köa. Christine är ju för kul! Hon har en super häftig handvänska som ser ut som ett sådant där roligt djur som lever i en pansarvagn. Jag menar inte sköldpaddan, utan ett däggdjur, som på dom där gamla atari spelens logga.

Kvällen är rolig, fast eftersom ölen kostar 49kr så blir det bara en. Klockan är 0030 och dans golvet står ännu stilla, bortsät från 2 glada tjejer som dansar hejglatt, och jag. Jens och Christine är någon annan stans. Min egen skulld, så mycket att grubbla över en sån här fredag av återupptäcktande av stockholm.

Men jag dansar ut skiten.

Frit.
Fredfullt.
Glatt.

Tjejer börjar joina mig. Jag ser mig omkring, lyssnar lite på folks "blabla". Cokain is in the house. Hus musiken med.

Jag undrar vart mina vänner är. Har ändå inte lust att bli kvällskär i damerna. Inte tid att bli livskär heller. Så jag går och kollar efter Jens. Han vill dra, det är dags säger han vettigt nog, medans Christine pratar med kvällens fotograf.

"En öl tack." säger jag till bartendern.

När jag 25 minuter senare drukit upp och går ut för att röka. Händer det otänkbara

Jag står lungt och fint i närheten av dörren. Folk går ut ibland, och det kommer en varm pust, som känns skönt i den kalla nattluften. Då, plötsligt, drar någon i min arm: "Mår du bra?" säger ena dör vakten. Jag blir lite rörd, "Vad trevligt att han tittar efter mig" tänker jag för mig själv då jag entusiastiskt svarar: "YAMAN! kanon!" En svart man, trevlig och vacker.

Men när jag klar och belåten av min nikotin dos släcker min cigg med foten och ska in, rycker plötsligt den vita djävla idiot muppen i min arm, "Jag kann tyvär inte låta dig in igen...".

"Roligt.... Trevliga killar..." tänker jag och går in igen.

Och jag dras plötsligt ut av tre stora bjässar, som släpar mig via näsan och örat. Dom säger: "Hey din djävla fitta?! Lyssnar du inte på mig ditt as? Fan grabben, du ska ha respekt för mig din fitta! Om jag pratar med dig ska du lyssna din idiot!!!" Min näsa verker och mitt adrenalin pulsas till högsta nivå på stubinen: det finns inget vettigt resonmang kvar i mig.

Jag slängs ut med ett grepp om mitt vänstra öra in i det kalla vintervändret.

Vad har jag gjort? Vad har dom emot mig? Kann det vara ett jag är den enda som inte sniffar här inne? Har jag dansat för mycket? Med fel tjej?
När tanken fyller mig får jag en sådan komisk idee om situationen att jag skrattar högt och pekar på dom. Och vilken tur! Det är ju så svårt att spöa skiten ur någon som skrattar åt smärta.

Olson's på odengatan ligger lite bakom mig då det kommer upp för mig att min vänn är kvar, så jag beger mig tillbaka. Vita, svenska dörvakten knuffar bort mig direkt.
Jag säger: "Min vänn är där inne! Du kann få spöa skiten ur mig för 55'000 spänn och att du hämtar min vänn ut!"
Han säger: "varför skulle jag göra det?"
"Du hade ju inga problem med att dra mig i öronen och slita i min näsa för 2 minuter sen!"
"Det har jag alldrig gjort!!!!" säger han.

Mit ord mot hans.

"Äntligen hemma i Sverige, det demokratiska landet, blev jag behandlad som alldrig någonsin", sa jag till mina barn.
Jag skämms över mitt barndomsland. Demokrati här, är lika med amerikansk Bigmac: LUFT! När var det DU fick säga något om ett landsbeslut sist?

Smakligmåltid och länge leve digital TV!

dubbel postar med flit.....

jag skämms verkligen äver hur det fungerar här.

att ingen vågar prata med mig på tunnelbanan, en väckodag, innan klockan 2130....

FY!

jaja....
det där med demokrati äR väl lite väl mycket...
Vad jag menar är att jag oftra tycker att man kann känna sig Jävligt maktlös i det här yterst underliga landet.

jag pratade med dem... men dom tyckte inte det var värt att höra...
vad det har med landet att göra, är min vrede. den gick in djupt på mig och jag blev sugen på att förkasta hela skiten. Överdrigt med andra ord, eller adrenalinsförgiftning om du föredrar.

Det har också att göra med den generela frustrationen som flyter i svenskarnas utstrålning. Jag har levt mindre än hälften av mitt liv i sverige. Utvandrare som det kallas. Och varje gång jag kommer tillbaka, häpnas jag av samma konstatering: utseende och funnktion är så viktigt. JAg har varken fel skor eller fel kläder. Men jag tror att bråkstakar spm jobbar i dörren blir väldigt härjade av att vara artiga och att frysa vid dörren. Alltså dunkar dom till så fort dom tycker det verkar vara okej.

Det har att göra med maktlösheten folk verkar uppleva. Enmaktlöshet jag själv känner här. Man har en röst, men den räcker bara till att säga vem som ska bestämma och vilken sida han ska stå på. Den räcker för att instämma om vilka jeans som är bäst och vilka skor tillhör vilken folkgrupp.

Inte konstigt att man lätt överdriver, då man har skrivet i guldbokstäver, att man har makten över årdningen.

Det finns puckade människor överallt. Jag har dock alldrig stött lika mycket grattis puckade dörvackter som i sverige. I varken Berlin, Hamburg, Frankfurt, Zurich, Geneve, Bern, Barcelona, Valencia, Paris, Lyon, Marseille, Milan, Bangkok, Amsterdam, London eller Köpenhamn har jag vittnat att ett uteställes årdningsvackter föredrar att chansa i tomma intet för att släppa sina hänningar mot risken att förstöra ställets rykte.

med vänliga hälsningar,
Set H.

Japp.
väl kommen,
väl på väg igen....

bara 13 dagar kvar....
counting down.
jäkla synd ändå. det finns ju så många människor jag tycker om här... om man bara kunde packa med dom.

edit:
det är inte bara utelivet som fått mig att ta detta beslut...

nja....
jag menar att i en demokrati bör inte maktlöshets känsla förekomma...

men jag äR ju uppväxt u schweiz, där har vi så kallad direkt demokrati....
dvs att om jag skulle önska att dörrvackter belv tvungna att genomgå en utbildning, att dom skulle väljas ut nogrant, så skulle jag bara behöva sammla in 10'000 signaturer (på delstatlig nivå) för att få en omröstning om saken.

edit: jag menar också att min uppfattnign av svensk demokrati, är att den är ganska så inexisterande... vare sig på politisk eller social nivå. "Vilka skor går du i?" är en fråga som verkar komma upp föR allsvensken allt för ofta i sina görningsbeslut.

jag säger inte att man inte ska kunna känna sig maktlös. jag säger att det inte borde vara så. OM du sen vill hitta totalitära tålkningar i mitt innlägg, varsågod och mista. Men du kann ge dig fan på att jag tycker paralmentarisk demokrati är ett gammalt och utdaterat system som helt enklet går för sakta för vårat moderna sammhälle.

nej. det var inte anledningen till att han var dumm mot mig. Annledningen var att han var simpelsinnad.

men det känns ganska meningslöst att försöka argumentera emot dig. du kanske är dörvakt själv? har en underbar bror som är det? i sådant fall så hoppas jag ni sköter jobbet fint, och att ni har ett lyckligt liv. för det förkänar alla.

tack och hej sverige, jag gittar här ifrån!

hemskt gärna!