Livskris: trött på webben

Jag måste säga att jag har svårigheter att se det fantastiska i Facebook. Speciellt eftersom det är tillfälligt. Det ersätts snart av något nyare och häftigare, därav har jag ingen ork att hålla på med dessa typer av sidor.
Det känns mest larvig men se nu på vår ålder Baron, kan det ha med saken att göra?
Eller har vi äntligen brutit oss ur förälskelsen för webben och kommit in i den går vardagen?
För jag har fortfarande väldigt stor nytta av den samma.
Jag firar mitt 10 års jubileum som internetpersonlighet i år.
Det jag har märkt på senare tid är att jag använder nätet på ett helt annat sätt.
Jag har mognat som internetanvändare.

Jag märker nu att jag skulle kunna skriva massor om detta och jag sörjer än mer att vi inte ses, för jag tror du jag och Richard och Marcus skulle kunna haft grymt intressanta diskussioner.

Och du. Det är 40-års krisen som kommit lite tidigt inget annat.

Insikt kanske? Insikt att webben kan vara ett lätt, kanske för lätt, sätt att känna det som man umgås med människor istället för att faktiskt göra det. Visst är det bra att sitta och nudla med poster och argument på 99, men nog sjutton är det bättre att sitta på pubben och snacka skit med kompisarna.

Och det är nog ett hälsotecken. Personligen så går det i vågor, och jag spenderar mindre tid att "slösurfa" nu då jag hittat något riktigt intressant och, för mig, meningsfullt att göra (jobb som använder webben). Dock använder jag webben fortfarande, men mer som ett arbetsverktyg än ett tidsfördriv. Även om det blir ett tidsfördriv också.

Klart att verkliga livet är bättre, men för er stadgade personer därute så kan jag upplysa om att forum à la Facebook också erbjuder goda möjligheter till IRL-kontakt med det motsatta könet

Men i princip så har du rätt, flera forskningsstudier har visat att ju mer tid man spenderar med vänner på nätet desto ensammare känner man sig. Nu tror jag kanske inte att det rör sig om kausalitet, utan om korrelation, dvs att man slösurfar, tramsmailar och chattar för att man känner sig lite ensam och uttråkad.

Sen tror jag också att det har att göra med det som psykologen Mihály Csíkszentmihály (ja, jag var tvungen att slå upp stavningen ) benämner "flow" dvs ett tillstånd som uppstår när vi i strävan efter att nå för oss värdefulla mål möter utmaningar som står i perfekt relation till våra förmågor, dvs inte för lätt och inte för svårt.

Det är kanske helt enkelt så att du nu blivit så bra på "all things Mac" och "all things Internet" så att det inte längre utgör en utmaning för dig?

Det är precis därför vi måste få med er på en AppleScript-kurs - så att ni får något att bita i

*skrattar* Du missar då aldrig ett försäljningstillfälle Richard.

Men det du säger låter inte helt galet.
Internet är en del av mitt liv, jag hanterar det precis så bra som man kan förvänta sig.
Det innebär ingen utmaning heller.
Jag har "programmerat" ett antal olika språk för webben och ingen av dem erbjuder någon större utmaning.
Än så länge erbjuder OS X mig svårigheter och det är det som håller mig kvar där.
Men det har slagit mig, när jag kan allt då? Vad ska jag hitta då?

MInns en teckning från en tidigt Larson, mannen som läst alla böcker i hela världen, hans kommentar var: "Jaha och vad ska jag läsa nu då?".

Allt det här tillskrev jag min egen nyfikenhet och brinnande intresse för att hela tiden lära mig nya saker men det kanske är mer grundläggande än så.

Anledningen till att jag gillar Facebook är just för att det inte har någon poäng.

EDIT: Glömde säga att jag är trött på all bloat som finns på facebook. Alla requests och invitations är sjukt störiga.

Jag vägrar facebook, mest av princip egentligen. Både min sambo och min syster har de och tjatar på mig att jag ska skaffa men NEJ! Det är bara ytterligare en sak som skulle ta upp min tid med menlöst dravel.