Jag brukar själv lägga dem i InDesigns egen Fontmapp.
Tekniskt sett fungerar TrueType exakt lika bra som PostScript, skillnaderna är mikroskopiska, och alla ripar som fullt ut stödjer PostScript Level 2 (som kom 1991) stödjer också TrueType. Båda formaten är idag i princip ersatta av OpenType (från slutet av 1990-talet), som kan bära på TrueType eller PostScript-data, men skillnaden är för alla normala användare helt akademiska.
Kvaliteten på kerningen har inget samband alls med formatet. Det finns värdelöst (och bra) kernade fonter oavsett teknologi, men det har ingen som helst inverkan på tryckbarheten.
Själv skulle jag i dagsläget i första hand undvika PostScript-fonter, som är mer felkänsliga och i princip inte plattformsoberonde, men branschen vimlar fortfarande av tekniska riktlinjer som bygger på helt föråldrade förutsättningar, men som folk inte vågar frångå eftersom de inte förstår varför riktlinjerna ursprungligen formulerades.
T.ex. är det i dagsläget helt bizarrt att rekommendera PostScript Level 1-typsnitt, eftersom sådana typsnitt knappt finns att köpa längre, lika lite som man kan köpa utrustning som särskilt skulle kräva sådana typsnitt.
Därmed inte sagt att du måste undvika Level 1. Det har inte slutat funka bara för att det har kommit nyare format. För övrigt kommer du säkert att skicka filerna som PDF och då skickas ändå PostScript fontdata som CFF, vilket är omöjligt att skilja från samma data skapat från en modern OpenType-font.
Det enda viktiga är att du normalt sett ska skicka PDF:er så att de endast inkluderar ett subset, inte hela fonten, vilket särskilt gäller för "problemfonter" som t.ex. Helvetica/Helvetica Neue
