Vad jag förstår betyder ett flertal inte absolut detsamma som en majoritet, dock betyder flertalet detsamma som lejonparten (normalt kanske mer än låt säga 80%).
[FLER-TAL.ssg 1]
1) språkv. till 1 a: pluralis. LJUNGBERG Svspr. 34 (1756). De flesta substantiv ha olika form för ental, d. v. s. då det blott är fråga om en, och flertal, d. v. s. då det är fråga om två eller flera. CEDERSCHIÖLD o. OLANDER SvSpr. 7 (1904). [FLER-TAL.ssg 2]
2) till 3: ett avsevärdt l. ansenligt antal, ganska många; i sht i obest. form föregånget av obest. art. Det flertal af uttryck för "död" och "djevul", hvilket nästan i alla språk och äfven i svenskan återfinnes. EHTEGNÉR i Ydun 1870, s. 61. Som lyrisk älskare och karaktärsskådespelare har han utfört ett flertal roller. 2NF 5: 252 (1906). [FLER-TAL.ssg 3]
3) om de flesta l. den övervägande delen I. mängden (av en enhet bestående av ett större antal individer l. individuella fall); majoritet, pluralitet; i sht i sg. best.: de flesta, den stora massan l. mängden; absol.: de flesta människor, folk i allmänhet. STURZEN-BECKER1: 81 (1845, 1861). Besättningen bestod endast till ringa del af erfarne sjömän: ovant folk och soldater utgjorde flertalet. MALMSTRÖM Hist. 2: 369 (1863). En verklig öfvertygelse om partisöndringens förderflighet .. saknades hos det stora flertalet. ODHNER G 31: 31 (1885). Qvintparalleler .. äro .. i flertalet fall afgjordt motbjudande för örat. WEGELIUS Musikl. 1: 76 (1888). Välståndet (har) ökats bland folkets stora flertal. EkonS 1: 48 (1891). De, som mottogo dikterna med stel likgiltighet, voro nog i flertal. LAGERLÖF Top. 255 (1920).
