MiniDV-formatet används i en rad olika tillverkares kameror. MiniDV är tänkt att vara ett "konsumentformat" men används även i en rad bra semiproffs-kameror, exv Canons XL1 & XL2.
DV-CAM är Sonys egna DV-format och är tänkt som lite mer professionellt, som Luzer skrev är det ett produktionssäkrare format. Dock är det ingen skillnad i kvalitet. Sonys absoluta storsäljare bland kamerorna är PD-150 (som nu hottats upp till PD-170)
DVCPRO är Panasonics DV-variant och finns som DVCPRO 25, DVCPRO 50 och DVCPRO 100 (eller DVCPRO HD som det nu har börjat att kallas.
-----
Progressiv video kan ge en lite filmisk känsla (enligt vissa), dock tycker jag den känslan lätt går förlorad om du filmar med en liten kamera och i DV-kvalitet
Om du ska manipulera ditt videomaterial i Shake, After Effects eller dyl. kan det vara bra med progressiv video då de hela bilderna ofta krävs i effektarbetet. (annars går det ju att de-interlace:a materialet men det kan vara struligt). Ska du göra mycket effekter ska du iofs. helst undvika att arbeta i DV.
-----
De olika siffrorna (x:x:x) visar hur videosignalen är uppdelad för att bli så "lätt" som möjlig för att kunna distribueras (härstammar från TVs barndom). Färgerna i en videosignal visas ju inte som RGB utan "beskrivs" snarare genom sin Luma och Chroma. Den första siffran beskriver Lumans samplingsfrekvens, de andra två Chroman och deras förhållande till varandra. Siffrorna visar också i vilket färgspann materialet är. Siffrorna är alltså inte riktigt en komprimering som i "IT-världen".
Det krävs mycket djupare kunskaper än mina för att förklara och bena ut detta, (man kanske skulle gå den fyraåriga utbildning på KTH!)
En väldigt bra sida om video i allmänhet och DV i synnerhet är Adam Wilts hemsida som jag tycker är bra.
-----