Det ligger en hel del i det Danne säger, men jag skulle ändå vilja rekommendera att du vet ditt timpris, om inte annat för den händelse kunden vill ha ett beräkningsunderlag, eller för den händelse kunden avviker från ursprungsuppdraget/vill ha ändringar.
Speciellt det senare är så vanligt att man måste ha en strategi för det, och det får gärna stå i offerten att avvikelser och/eller tilläggsbeställningar debiteras med X kr/ timme.
Ofta hjälper det kunden att tänka igenom vad de verkligen vill ha och komma med en tydlig beställning
Jo alltså, det är klart att man ska ha ett timpris som man kan använda sig av i olika sammanhang. men poängen jag försöker få fram är att detta timpris egentligen inte har med realiteten att göra, särskilt inte om man är ny och försöker hitta en norm för sin verksamhet och hur man bör handskas med kunderna när det gäller offerter osv.
Om man bestämmer sig för att ta 500 spänn i timmen, och UTGÅR från det när man räknar på jobb, så kan det gärna bli snett - i synnerhet om man försöker sätta sig in i kundens situation. Jag ska försöka ta ett mycket vanligt exempel:
Firma A hör av sig och vill ha ett jobb gjort. Man sätter sig och räknar ut hur lång tid man behöver, skriver en noggrann lista på alla delmoment, summerar antalet timmar och multiplicerar med sitt (tidigare bestämda) timpris.
Tycker man att slutpriset är rimligt, och tror att Firma A kan acceptera budet, så ska man givetvis lämna in offerten till dom som den är.
Men ibland ser man att slutsumman faktiskt blev ganska saftig. Kanske beror det på att man själv inte jobbar särskilt snabbt, eller att man är ovan vid vissa uppgifter, eller att man helt enkelt vill vara på den säkra sidan och inte ta till i underkant.
Men hur gör man då? Ska man lämna offerten som den är, även om priset är så högt att man själv tycker att det är i överkant? Är det där timpriset så oantastligt och skitviktigt, egentligen?
Nej, om man verkligen vill ha jobbet, så bör man justera summan så att den verkar rimlig FÖR KUNDEN. Och det är alltså nu förmågan att "känna av" kunderna är så himla viktig. Misstänker man att Firma A är ovana vid att lägga ut såna här uppdrag, och att dom inte vet vad saker o ting kostar, så kanske man måste kapa priset rejält. Men om man har skäl att tro att dom köpt liknande tjänster av tjusiga jätteföretaget med kontor vid Stureplan, så är dom nog vana att slanta, och då kanske man kan låta det höga priset stå kvar.
Låt oss säga att man kommit fram till att jobbet kräver 100 timmar (för att man är lite ovan att jobba med t.ex. CSS) och att man "ska ha" 500 spänn i timmen. Då skulle alltså jobbet kosta 50.000 vilket är åt helskotta för mycket.
Alltså tar man ned timpriset och räknar och räknar tills man fått fram en mer rimlig summa.
Vad jag menar är: Strunta i att fixera dig vid ett exakt timpris och den exakta tiden du tror det tar. Om du hamnat på 100 timmar, så säg istället att det tar två veckor i runda slängar. Två veckor = en halv månad, och du ska alltså ha in MINST en halv månadskostnad. Ta den siffran och lägg på så mycket du törs, alltså vad du tror kunden orkar med.
Om du sen vill laborera och "basera" totalpriset på en timkostnad, så blir ju den timkostnaden bara påhittad eftersom den faktiskt inte stämmer med verkligheten. Den enda "fasta" parametern i din ekvation är ju totalpriset som du vill ha för två veckors jobb. Vill du sen låtsas vara hypersnabb och skriva att du gör jobbet på 25 timmar för 1.000 spänn i timmen eller på 50 timmar för 500 spänn/timme, så är det bara en fråga om hur du vill marknadsföra dig själv och hur mycket is i magen du har...
Jo, ett fast "timpris" är ju bra att ha vid t.ex. extradebitering och annat tjafs, som Richard påpekar. men för den ordinarie verksamheten och de löpande jobben ska man värdera HELHETEN i förhållande till KUNDENS BETALNINGSVILLIGHET och inte gräva ner sig i detaljer som ju timpriset ändå är...
Tjosan...
