Hur får jag helskärmsläge?

Gröna knappen uppe till vänster är det närmaste du kommer. Då anpassas fönstret efter sitt innehåll. Att blaffa upp det över hela skärmen finns inte i Mac OS.

Bra om du frågar mig. Jag gillar inte alls den funktionen i Windows.

Död åt helskärmsläge. Länge leve gröna knappen.

Helskärmsläge är bra när man ska se på film. Annars begriper jag inte vad det är bra för.

Håller med de två här ovan.

Jag tycker det är en stor miss i os x att man inte kan maximera... Får alltid dra ut fönstret manuellt. När jag gör nåt vill jag ha hela skärmen!

byt skrivbodet till grå - det närmaste du kan komma, förutom i förhandsvisning, dvdspelning, Quicktime acrobat etc

/Tangen

Ni väl insyltade macnissar ser såklart inga problem med att inte kunna köra "windows-style" helskärm, men som switcher är det skitjobbigt. Jag själv är van vid att i tex. fotoshop klicka lite här å där vid sidan av bilden, men gör man det på macen får man kila iväg ner till docken och klicka på PS-ikonen.. så varför måste ni hela tiden påpeka hur bra alla "missar" är?

he he,,

eftersom min vänsterhand ligger konstant runt äpplet på högersidan,

så blire äpple + tab så är jag tillbaka till där jag var innan...

/Tangen

(vänster sida menar jag såklart)

Kör ofta Photoshop i Windowsmiljö och det suger i jämförelse med Macen. Du är bara ovan! :rolleyes:

Det finns faktist några små knappar längst ner på paletten i PS där du kan välja Windoz-style

Tycker själv annars om friheten att kunna flytta fönster åt sidan och sen flytta filer mellan dem.

Ja, ni ser ju själva Känslan man får i macos är ju att man inte har någon dedikerad arbetsyta. Jag är helt säker på att jag kommer vänja mig, men det kan ta lite tid.

Konstigt att ingen av er noterat mitt förträffliga stavfel Fotoshop

Windows sätt att visa program är en kvarleva från tiden då hela miljön levde i ett fönster (Windows 3), och finns idag endast pga att Windows fortfarande inte kan hantera program som använder flera dokument samtidigt. Anledningen är att man missat varför Apple valde att ha menyn högst upp, och inte i alla fönster. Plus Microsofts rädsla för att inte kunna köra gamla program, alternativt erkänna sina misstag.

Photoshop och Dreamweaver är utsökta exempel på program som fungerar väldigt dåligt i Windows pga detta. Dreamweaver, som varnar för att programmet stängs ned när man stänger en sida t ex. Det är så risigt att jag knappt finner ord. Även Photoshop är ju uppenbarligen en ganska halvdan översättning från Mac-versionen.

Därför säger jag nu, en gång för alla, angående program i fullskärm:
It's not a feature, it's a bug!

Det där med att vare dokument får en egen meny i Windows är sååå uselt kasst. Jobbar jag med flera dokument samtidigt så blir det fullt.

Skulle lätt kunna säga att oförmågan att i Windows kunna anpassa fönstret efter dokumentets innehåll med ett klick (det blir helskärm i stället) + att skärmen dränks i menyer är de två sämsta delarna av Windows!

I övrigt har jag inga problem med att jobba på PC, tycker bara det är lite sämre.

Uppskattar Apple II-referensen men jag gillar fortfarande fullskärm...

Anpassa fönster gör man ju aldrig ändå (inte jag iaf men kan sägas att jag inte har så mycket erfarenhet av osx tyvärr)... De få gånger man vill göra det kan man väl dra i fönstret. Det är desto värre att inte kunna maximera. Jag använder jämt maximerade fönster oavsett vilket program jag använder. Firefox, Word, Game Maker, Qbasic

Hur bra jag än giller min Mac så kan jag bara inte förstå hur någon kan säga "fullskärm är värdelöst"

Hur kan det öht vara dåligt att ha en extra möjlighet? Om bristande valfrihet är bra så borde ni ju i konsekvensens namn förespråka att man också tog bort både den gula och den gröna knappen - jag menar varför skulle någon någonsin vilja minimera eller anpassa ett fönster, det är ju bara gamla Windows-fördomar. *obs! ironi*

Anledningen till att vissa av oss saknar fullskärm är att vi faktiskt tycker det är bra att ha den möjligheten. Det kan man tycka t.ex. för att man vill utnyttja all ledig skärmyta, för att man inte vill se andra saker än det aktuella programmet, slippa se skrivbordsbakgrund etc. etc.

Själv hanterar jag det numera genom det lilla programmet "Desktopple", som visserligen inte ger äkta helskärmsläge, det finns bara i vissa program, men åtminstone kan jag dölja skrivbordet när jag så önskar.

Photoshop tillhör dock den grupp program som har äkta helskärmsläge. Genom att trycka en eller flera gånger på tangenten "F", eller motsvarande knappar i verktygslådan.

Angående Photoshop så vore det intressant att höra på vilket sätt ni tycker det är sämre på Windows. Personligen tycker jag det snarast är mycket bättre, även om jag medger på att det mest beror på att Windows-versionerna är så mycket snabbare på de bärbara maskiner jag främst använder.

Precis, möjligheten att anpassa fönster med ett klick saknas i Windows.;)

Lämnar diskussionen....:)

Jag tycker att det är uppenbart att programmet är gjort för Mac från början. Jag menar, ha en bakgrund till dokumenten som man inte kan bli av med... Jag kan gott förstå att man inte tycker att det är ett problem, men att det skulle vara bättre känns som en efterkonstruktion. Skulle du vilja att Safari och Office också levde i en miljö med bakgrund, och om nej, varför inte? Personligen tycker jag att det är kontraproduktivt. Funktionen att maximera ett fönster är väl inte så korkad kanske, men när det tar under en sekund att maximera ett fönster manuellt (dra i nedre högra hörnet) känns det inte så angeläget.

Dessutom kan jag inte hålla med om att Photoshop till PC är särskilt snabbt. Visst är filter snabbare eftersom PC-laptops är snabbare, men om man t ex har haft Photoshop i bakgrunden i ett par timmar, så tar det en halv minut innan man kan använda programmet. Ibland tar det otroligt lång tid att få upp t ex "shadows/highlight". Photoshop för PC kraschar dessutom ibland eller slutar svara. Det har aldrig hänt i Mac-versionen för mig. Den segar dessutom konstigt när man öppnar filer, på ett sätt som jag inte känner igen i Mac-versionen.

Baserat på omätbara personliga erfarenheter, såklart.

För de som saknar helskärmsläge som ett sätt att fokusera finns lite tips i denna artikel på 43folders.

Tja bakgrunden till dokumenten följer ju liksom av Windows sätt att hantera program och fönster, det är ju inget Photoshop-påhitt. De övriga problemen känner jag inte igen och jag tror inte att det är generellt så på Windows.

Faktum är att jag mycket väl skulle kunna tänka mig att Office skulle må bra av att leva i ett fönster. Det är framför allt när jag skriver som jag blir oerhört distraherad av att ha tusen fönster från andra program och skrivbordet i bakgrunden.

Maximering (och öht ändring av fönsterstorlek) är urbota korkat på Mac. Säg ett enda bra skäl till varför man enbart ska kunna storleksförändra ett fönster längst ner till höger? Där är Windows vida överlägset, där varje kant och hörn kan användas för storleksförändring

Det är säkert så att andra kanske inte störs av det, men jag gör det, och därför är argumentet giltigt för mig, att det här inte är bra på Mac

Jag gillar en tanke jag har - att apple skulle adoptera en funktion av Adobe - nämligen det att man har tre olika knappar om man vill ha bakgrund med lit, bakgrund utan list eller bara fönstret - det tycker jag skulle kunna vara trevligt

/Tangen

Jag tycker att argumentet "att det distraherar" låter lika märkligt som att man skulle vara tvungen att läsa en bok vänd mot en neutral bakgrund. I så fall stör väl saker som befinner sig utanför skärmen minst lika mycket. Sitter herr Rönnbeck i någon slags neutralt tempererad bunker och jobbar?

Jag tycker att drag'n'drop fungerar mycket bättre i Mac OS än i Windows. En klar fördel för mitt sätt att jobba. Fast glöm inte bort att valmöjligheten finns; man kan strunta i Mac och använda Windows! Att införa fler sätt att visa fönster i Mac OS tror jag inte är en bra idé. Det är på gränsen till för komplext som det är.

Det är inget argument, det är ett konstaterande: Det stör MIG, det är möjligt att det inte stör andra, det kan jag inte uttala mig om. Alltså är det ett oomkullrunkeligt faktum att det stör åtminstone en användare.

Men däremot HAR jag argument som är mer allmängiltiga och som grundar sig i mätningar gjorda med ögonkamera vid läsning: Som alla vet jobbar ögat med med så kallade saccadiska rörelser, dvs vi läser en bit i taget och när vi kommer till radens slut så hoppar blicken till nästa rad.

Själva läsningen sker i huvudsak med det s.k. foveala seendet, medan däremot avgörandet var vi ska vända den saccadiska rörelsen sker med det parafoveala och och perifera seendet, dvs "i ögonvrån"

All läsforskning i världen visar att läsningen fungerar bättre när ögat får hjälp genom konstraster, linjer etc att urskilja den gränsen

Den som vill kan ju betrakta de två skärmdumpar jag bifogar, en på traditionellt Mac-maner, och en tagen från webbläsaren Opera (som har fullskärmsläge) och sen vill jag höra någon argumentera för varför läsning mot en rörig bakgrund skulle funka bättre

Nej, jag håller med om att det ser väldigt prydligt ut. Fast jag tycker att helskärmsfönster har för många nackdelar för att motivera fördelarna. Nu menar jag inte att maximera ett fönster, det är en funktion som jag kan se fördelar med, men att programmen annekterar hela datorn känns mindre lustigt för mig.

Om man ser skrivbordet, blir man mer motiverad att hålla lite ordning också.

stfm, jag tycker du har en inställning som faktiskt ger mac-fanatismen ett ordentligt slag på pungen.

Dina argument för att inte ha helskärmsläge, att inte kunna maximera fönster osv är ju bara baserade på ditt sätt att arbeta och att du inte vill se någon som helst ändring. Acceptera att folk tycker olika i en hel del frågor, minst sagt.

Mina egna argument:
* Jag VILL inte se iTunes, Adiumfönstret eller ikonerna på skrivbordet just nu. I Safari vill jag inte se något annat än den sidan jag just nu skriver på.
* I DreamWeaver VILL jag inte se iTunes, Adiumfönstret eller ikonerna på skrivbordet och jag VILL inte kunna råka klicka någonstans och "tappa bort" programmet.
* I Photoshop VILL jag inte se iTunes, Adiumfönstret eller ikonerna på skrivbordet och jag VILL inte kunna råka klicka någonstans och "tappa bort" programmet.

Jag kan hålla på i evigheter, men det självklara är att jag vill kunna välja. Du kan sitta med dina fladdriga fönster och mysa och jag kan sitta med varje program i sitt eget utrymme.

Otrevliga inlägg som detta gillar jag inte att skriva, men någon måtta får det vara.

Gör inte det då. Man ska inte göra saker man inte gillar, om det inte leder till något gott.

Tony, det du är ute efter är bara ett alternativ+kringla+h (göm övriga) bort. Okej, ikonerna på skrivbordet blir du inte av med. Men programmet du kör får sönda och härska över ditt skärmutrymme alldeles utan konkurrens. Maximeringsfunktionen är nog en sådan där mac-ig grej som följer med macens utformning helt enkelt. Något som bara är att lära sig.

Näpp, det är inte alls något Mac-specifikt att det funkar som det gör just nu. De som minns >OS 9 kanske drar sig till minnes att där hade varje fönster fyra lägen

1) Minimerat (dvs endast fönsterlist)
2) Standard
3) Anpassat
4) Maximerat (som man fick fram genom att Alt-klicka på anpassningsrutan

Den som vill prova på det kan testa i Internet Explorer, där det fortfarande funkar.

I OS 9 kunder man också ställa in ett slags "single-mode"-läge, vilket gjorde att andra program doldes automatiskt när man växlade.

Apples egna program är ett fullständigt träsk på detta område. Vissa program "anpassar" och andra maximerar, och det finns absolut ingen konsekvens alls i beteendena inom eller mellan programmen

Värst av alla program är naturligtvis Finder, vars "anpassade" fönster (och öht fönsterbeteende) bara kan ses som ett elakt skämt

Det enda som överträffar Finder i grenen "värdelöst gränssnitt på en i grunden bra funktion" är naturligtvis Spotlight, som spelar i en helt egen division vad gäller uselt gränssnitt

Jag håller nog i princip med om synpunkterna på fönsterhanteringen, bortsett från "skrivbord på skrivbord" som finns i Windows. Fast jag antar att jag har lärt mig att leva med det, och det stör mig inte alls... Ungefär som att det skulle vara trevligt med en till arm ibland, men att jag inte har det grämer mig inte alls.