Någon som har lagt in de senaste uppdateringarna?

Offtopic finns inte här längre, och Loungen är väl bara för Plus- och Pro-medlemmar.

På tal om uppgraderingen. Är det någon annan som fått problem med LaCie d2 FW-disk?

Jag har en LaCie d2 som jag kör via FW800, och jag har inte fått några problem.

Själv åt jag pyttipanna till middag, mors!

Har två d2-diskar FW800. Nema problema...so far...

Jag håller mig till mig och dig, sen får Fredrik Lindström säga vad han vill.

Ja, men han har ju faktiskt rätt i att du tidigare hade fel när du påstod att formen med "jag" var en avart och ett nytt påfund.

Du står själv för beviset, för i Språknämndens text som du länkar till så står det att "jag" är den gamla formen:
"...jag. Så skulle det vara enligt äldre språkregler."

...den gamla formen som härstammar från början av 1900-talet. Jag gick i skolan på 1970-talet och fick lära mig att använda "mig". Det är först de senaste åren "jag" har börjat användas igen fast då med ett utelämnat "är". Som jag skrev tidigare:
"han är bättre än vad jag är" och "han är bättre än mig" funkar fint medans "han är bättre än jag" låter ovårdat och konstigt.
Förr sa man "ehuru" också. Vi kanske ska börja använda det eftersom det är enligt den gamla språkfornen

Jag släpper det här nu. Ni kan fortsätta tjafsa om ni vill.

"...ovårdat och konstigt". Ja, dina lärare på 70-talet lärde kanske ut något annat, men mina lärare på 70- och 80-talet lärde mig att det ska vara "bättre än jag". Regionala skillnader kanske?

Från början är det jag som gäller. Ex; Han är bättre än jag. Och varför jag hamnar på objekt plats beror på att "än jag" är en förkortad bisats, den fullständiga meningen är: Han är bättre än jag är bra. I den fullständiga meningen hamnar jag som subjekt. Men sen har det blivit så att mig i de här meningarna också har blivit accepterade eftersom så många skriver så.

Man vet att något är fel, när den svenska översättningen på "Welche Farbe möchten sie?" är "Vilken färg tycker ni är fin?"
Zu möchten = att önska/vilja ha.
Dessutom i en skolbok...

Utan att ta ställning till diskussionen ang de/dem så vill jag förtydliga att den ursprungliga rubriken var felaktig genom att använda objektsformen av pronomet, medan den egentligen borde ha använt en determinerare till det pluralböjda adjektivet "senaste".

Man ser det tydligare om man sätter "uppdatering" som singular och bryter ut adjektivet och dess superlativform:

"Är det någon som installerat uppdateringen?"

Nu lägger vi till ett adjektiv:

"Är det någon som installerat den senaste uppdateringen?"

Som synes böjs adjektivet till bestämd form och får en determinerare

Nu byter vi till pluralformen:

"Är det någon som installerat de senaste uppdateringarna?"

Som synes byter vi då även determineraren till pluralform, enligt reglerna för numeruskongruens

Med andra ord har de som hävdade att rubriken var felaktig och borde använt "de" rätt , men av fel skäl

...och jag kan göra brännvin av kottar....

Det som är förbluffande i frågan de/dem är att folk som misstänker att de inte är ess på att skilja på dessa ord inta använder dom för alla tillfällen. I mina ögon ser ett felplacerat de/dem ut som hundbajs i hallen. Dvs lite okultiverat. Dom känns däremot helt OK.

En sak är dock säker: folk som går ut skolan idag stavar i genomsnitt som krattor jämfört med hur det såg ut för bara några år sedan. Det beror nog inte på att intelligensen plötsligt minskat, utan snarare på ointresserade föräldar och lärare.

De som tycker att det inte spelar så stor roll har kanske rätt, men samtidigt får det inte gå hur långt som helst... Till sist kanske man knappt kan formulera en tanke. Språket borde utvecklas, men inte förlora sin logik. Att godtyckligt använda de/dem är ologiskt, medan att använda dom endast är lite utarmat. Om man dessutom skriver ut det som de och är som e, så kan det bli en riktig soppa. "De e de de e" blir ju snudd på dadaistiskt. Inte helt opoetiskt, men svårtytt.