Tyvärr är det lite så i juridikens värld att teori och praktik sällan går hand i hand. Detta till stor del på grund av bevisfrågor.
I ditt fall har du som du säger ingått ett avtal med bokföringsfirman, (att du betalat dem och dem har tagit emot betalningen och att de faktiskt utfört en del tjänster, styrker den biten) men det verkar inte som om ni har avtalat om vilka tjänster som ska utföras och hur dem ska utföras. Och viktigast av allt: vad som händer om dessa tjänster inte utförs avtalsenligt. Där har du ditt problem.
Du ska i domstolen (om det går så långt) övertyga domstolen om vad som rimligen borde stå i ett avtal av den typen ni har ingått. Och att din motpart har brutit detta avtal.
Då har du stor nytta av de lagar du fått anvisade eftersom dessa reglerar liknande situationer och kan ge en fingervisning om hur det rimligen bör vara. Prejudikat från högsta domstolen är på det här området tungt vägande, just eftersom det saknas detaljerad lagtext. Men också standradavtal är viktiga om du hittar några. Dessa visar vad som kallas sedvana och bruk. Dvs hur det offtast går till på det här området.
Den andra delen gäller ersättningen vilket blir aktuellt om du lyckas övertyga domstolen om att din tolkning av avtalet är korrekt. Här har du i princip ingen nytta av Skadeståndslagen (skl) eftersom den reglerar utomkontraktsliga situationer. Dvs där inget avtal mellan parterna finns (därför är det jätteviktigt att skadeståndsfrågor regleras i avtalet). Du kan förvisso hänvisa till skl. för att markera att lagstiftarens lagstadgat principen att den som gjort fel skall ersätta den som drabbats.
Även här är standardavtal viktiga. Dessa kan användas för att visa hur ersättningsfrågor brukar regleras i branschen.
Men som jag inledde med ska allting bevisas och det är därför det är jättesvårt att uttala sig om ett fall man inte är fullständigt insatt i.
/ännu en juridikstudent
edit: Utvecklade texten något