Några kommentarer:
1. Bara för att två händelser inträffar samtidigt innebär detta inte att det finns en kausalitet. (Under 9/11 spolade jag i toaletten och direkt efter rasade WTC, orsakade jag WTCs ras med mitt spolande?? Knappast...) Dina två historier säger alltså varken det ena eller andra. Hade piloten i 747an däremot upprepat händelsen tio gånger och planet svängde alla gångerna - då hade man kunnat konstatera kausalitet.
2. Olika flygbolag har olika regler - beroende på hur lata de är, detta trots att plantyperna är samma. Ryanair t ex förbjuder allting vid start och landning, andra bolag tillåter flightmode och andra förbjuder allt under hela resan. Notera att SAS t ex för ett antal år sedan erbjöd internet via Wifi på vissa långfärdsplan (fram tills att Connexion-tjänsten stängdes pga dålig lönsamhet), vissa andra bolag har idag GSM/3G routers på planen som möjliggör för passagerare att ringa (dyra samtal) med sina egna telefoner ombord. Många andra bolag erbjuder nu internet via Wifi via andra tjänsteleverantörer än det gamla Connexion-systemet. Vissa bolag anser alltså att det inte finns någon som helst risk att ha påslagen digital elektronik på planen (i alla fall när det tjänar pengar på det).
3. På en normal flight i västvärlden så finns det kanske 250 passagerare. Av dessa så glömmer i snitt 3% att stänga av telefonen. Telefonen ligger i handbagaget i hyllan ovanför och man hör varken signaler eller tänker vidare på detta. I snitt alltså 7 st påslagna telefoner under hela flygningen. (Detta är en uppskattning från min sidan, siffran kan vara högre eller lägre...)
Detta måste alltså flygplanstillverkare, flygbolag och mobiloperatörer ta hänsyn när de driver och utvecklar sin verksamhet.
Flygplanstillverkarna MÅSTE alltså tillverka ett plan som inte störs av påslagna telefoner. (Skulle det vara en reell risk så vore det ganska enkelt att installera en detektor med startspärr för påslagna telefoner som hindrar planen från att starta ifall det finns en påslagen mobil ombord. Sådana system finns givetvis inte eftersom en påslagen telefon inte är farlig.)
Flygbolagen MÅSTE räkna med att det finns påslagna telefoner ombord (och alla plan är givetvis byggda och anpassade för detta faktum).
Mobiloperatörerna MÅSTE också bygga sina system så att de inte får spatt ifall det passerar en påslagen mobil på ett flyg ovanför. (Självklart funkar mobilnäten ändå, snacket om att man kan "slå ut hela mobilnätet" med en påslagen telefon på ett plan är bara nys. Möjligen var det kanske en risk på NMT450-tiden men då fanns inga portabla telefoner heller...)
4. Varför finns då dessa regler och förbud? Jo, helt enkelt lathet, det är enklare att säga nej än att säga ja. Mindre diskussioner med passagerare och facket välkomnar att det tar mindre tid. Från början fanns förbudet enbart för att passagerare skulle använda flygplanens (svindyra) onboardtelefoner. Nu är detta inte aktuellt längre och då går snacket så här på flygbolagen: "Ja, nu ska vi kanske tillåta påslagna telefoner ombord?" "Nja, kan du garantera att planen inte störtar då?" "Nä, då är det väl bäst att fortsätta med mobilförbud." Ren slöhet och oförmåga att ta ansvar alltså.
Ytterligare ett skäl till förbud är givetvis att flygbolagen nu i större utsträckning vill att folk använder de dyra, nya inflight entertainmentsystem som numer finns i alla moderna plan. Denna investering har ju varit meningslös för flygbolagen om folk sitter och underhåller sig med egna iPhones och iPads istället.
5.Vi kan lugnt räkna med att det inte finns någon risk med påslagna telefoner. HADE det funnits minsta risk så hade givetvis myndigheterna (t ex FAA i USA) direkt infört kroppsvisitering med kontroll av påslagna telefoner (eller elektronisk mobiltelefonstartspärr enligt tidigare punkt 3 ovan). En sådan kontroll hade varit en bagatell jämfört med allt annat som finns nu: nakenscanning, skokontroller, bagageröntgen, sprängämnesdetektion, etc etc.
6. För övrigt håller jag helt med Zimmerman.