Denna tråd är ute och cyklar lite. Flera som uttalar sig utan att riktigt veta, mest gissar.
Först och främst går inte en Cinema Display att kalibrera, utan bara profilerna.
Kalibrera gör man med en skärm där man kan ställa in Röd, Grön och blå kanal, samt justera kontrasten. Sedan när man gjort det så profilerar man en bildskärm.
Kalibreringen har syftet att ställa in skärmen så opimalt som möjligt innan man gör profileringen.
Låt säga att vi ska jobba med trycksaker med bildskärmen och vi har en bildskärm som går att "ratta" på. Då startar man sitt kalibreringsprogram tex iMatch eller BasICColor (som jag använder) och hänger på sin hårdvarukalibrator (antingen en colorimeter eller spectrofotometer).
Sedan rattar jag färgkanalerna på bildskärmen så att skärmens vitpunkt hamnar så nära 5000 grader Kelvin som det går och fortsätter sedan att ställa kontrast och ljusstyrka efter kalibreringsprogrammets anvisningar. När det är klart är skärmens inställningar så nära det slutresultat vi vill uppnå. Men för att få det superprefekt måste man nu profilera skärmen. Bildskärmskalibratorn (hårdvarukalibratorn) mäter in en massa färger som ploppar upp på skärmen och skapar sedan en ICC-profil för bildskärmen. Denna profil ger sedan instruktioner till datorns bildskärmskort för att visa rätt färger på bidlskärmen.
Men, har du en Cinema Display som jag har så kan du inte göra denna kalibrering utan måste hoppa direkt till profileringen för att skapa en ICC-profil. Min Cinema Display 20" (plastvarianten) har tillexempel en vitpunkt på runt 6200 grader Kelvin. Så när jag profilerar min skärm så skapas en ICC-profil som tvingar grafikkortet att ändrar vitpunkten 1200 grader Kelvin, vilket resulterar i att jag tappar lite valörsteg i bildskärmens fårmåga att visa jämna färgövergångar. Tex en bild där en himmel går från ljusblått till mörblått kan på min bidlskärm se ut att ha bandningar fastän bilden inte har det.
Hade jag däremot haft en bildskärm som jag kunde kalibrera före profileringen så hade ICC-profilen kanske bara behövt justera vitpunkten ett par hundra grader Kelvin vilket hade medfört bibehållen kvalité i fina färgertoningar på skärmen.
Med rätt verktyg för profilering och en del kunskap i ämnet kan man komma riktigt långt med en Cinema Display. Men det bör nämnas att den första varianten i akrylplast är bättre lämpad än den nya i aluminum för bildbehandling och färgjobb eftersom den nya i aluminum har en vitpunkt på över 6500 K och är svår att profilera.
Och visst finns det mycket bättre skärmar än Apples för färghantering. Nec och Eizo har speciella skärmar med mycket hög och jämn kvalité som är helt suvveräna. Men så kostar de också en slant!
Och visst fungerar färghantering på PC också, fast det är klart krångligare utan Color Sync
Eller hur miri...