Hej, jag känner mig manad att leka besserwisser.
John Stalberg är dessvärre ute på hal is när han menar på det är poänglöst att använda högre samplings-frekvens än vad som skall bli på den slutgiltiga produkten som i 99 fall av 100 är CD-audio och alltså 44.1 kHz.
Det som händer när man jobbar med tex 96kHz under arbetets gång är att all bearbetning med plugins och timestretch sker med mer information. Tex AutoTune i 96kHz har mycket lättare att detektera tonerna speciellt i grafiskt läge. EQ-pluggar särskilt i diskantbanden har dubbelt så högt headroom frekvensmässigt vilket gör att pluggarna låter bättre.
Vissa EQ-pluggar har en lösning att kunna jobba bra i diskantbanden även på 44.1kHz. De dubblar sampleraten in i pluggen och downsamplar sedan när ljudet går ur pluggen. De enda pluggar jag känner till som gör detta är Q-metric och PulteqEQ.n till UAD1.
Det tråkiga med 96kHz är ju när det är dags att sampla ner till 44.1 kHz. Här gäller det att använda den bästa och dyraste algoritmen som existerar. Masteringsfirmorna har säkert någon patenterad lösning. I och med att jag överlåter mina 96kHz masters till dem så nöjer jag mig för egen del med DigitalPerformers SampleRate-konverter som låter okej för privata lyssningsexemplar. Logics sampleratealgoritm skall undvikas till varjepris då den är ohyggligt usel. Skapar otroliga aliasmissljud så fort det är lite högfrekvent i musiken.
192kHz börjar ju bli populärt på Protools HD-systemen och det är inte för att man vill slösa på diskutrymme man använder högre frekvenser proffesionellt.
