hsjokvist

Första meningen i paragrafen lyder egentligen (URL 2 kap. 12 §) "Var och en får framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk för enskilt bruk."
Det finns ingen definition av termen "eget bruk" i lagtexten, men tanken med det här undantaget vid lagens tillkomst var att upphovsrätten skulle stanna vid hemmets dörr. Gemene man skulle kunna skriva av dikter och framföra verk inom den privata sfären utan att behöva sätta sig in i vad lagen säger. Problemet är att de tekniska framstegen sedan dess stegvis vidgat det här undantaget till privatpersoners förmån (och upphovsmannens nackdel) eftersom man kan göra bättre och bättre kopior av materialet (t.ex. i fallet musik kunde man ju först bara _spela upp_ skivan i hemmet, sedan göra en kopia med kassettbandspelare och nu med en CD-brännare). Hursomhelst, för att det ska röra sig om "enskilt bruk" ska det finnas en personlig anknytning till den andra personen. En kompis helt enkelt. Jag skulle nog inte våga påstå att folk man sagt hej till på DC kvalar in som kompisar. Speciellt eftersom sociala kontakter på DC främst handlar om just utbytet av upphovsrättsligt skyddat material :). Själva antalet främlingar som kan ladda ned från dig kan ju inte gärna spela någon roll. Det viktiga är ju just att de faller utanför den privata sfären. Hur många som faktiskt har laddat ned har ju egentligen mest betydelse för hur stort ett eventuellt skadeståndsanspåk blir och hur grovt brottet är att betraktas.

Det finns tydligen förslag på EU-nivå att skilja mellan analog privat kopiering och digital privat kopiering men jag vet inte om de gått igenom (min bok är från 00). Det händer en massa inom upphovsrätten hela tiden eftersom man försöker anpassa den internationellt så mycket som möjligt så jag reserverar mig för eventuella felaktigheter. Jag tror dock inte att "enskilt bruk" har förändrats sedan jag läste immaterialrätten för drygt ett år sedan, eftersom det borde varit mer väsen om det isåfall.

Hoppas resonemanget inte blev alltför luddigt, klockan slog läggdags för länge sen...

... eller *prejudikat* som det heter på fackspråk ;). Men de har bara en vägledande funktion vid lagtolkningen inom svensk rätt (till skillnad från USA:s och Storbritanniens sk Common Law där mycket lite kodifieras i lagtext och i princip hela systemet bygger på tidigare avgöranden). Inom svensk straffrätt (vi hamnar ju där, URL-brott kan ge både böter och fängelse) är det dessutom mycket viktigt ur rättsäkerhetssynpunkt att det framgår i lagtext vad man får och inte får göra. Tanken är att var och en ska kunna öppna en lagbok och bilda sig en uppfattning om vad som gäller utan att studera en massa domstolsavgöranden. Prejudikaten får därför en ännu mer underordnad roll inom straffrätten jämfört med t.ex. avtalsrätten där lagtolkningen kan göras mindre bokstavstroget.

Nåt ska man väl ha snappat upp efter 2,5 år på juristlinjen...

Huruvida ett fall av piratkopiering av filmer över internet med hjälp av DivX-komprimering har prövats i domstol eller inte är helt irrelevant för fenomenets eventuella olaglighet. Är det ett brott mot upphovsmannens rättigheter enligt URL så är det. Om det sen är första eller femte gången ett sådant mål avgörs spelar ju ingen roll.

Man får inte kopiera upphovsrättsskyddat material annat än för "enskilt bruk" (obs att undantaget inte omfattar programvara). "Enskilt bruk" omfattar familj och nära vänner. Att dela ut en film på DC är alltså upphovsrättsbrott. Skulle tippa att det inte är någon större fara att ladda ned en film, men delar man ut den kan filmbolaget garanterat spika upp ens rumpa på vägggen.

Det jag går och trånar mest efter är väl Toast och release-versionen av IE 5.1.
Office, etc, går ju drägligt i Classic.