stfm

Indesign CS3 kan krascha om man stänger andra Adobe-program. Särskilt CS2-program. Det kanske är något annat program du kör som stör Indesign?

Om man kör mot nätverk kraschar det alltid om nätverket går ned. Men eftersom återskapande av dokument numera fungerar så bra tycker inte jag att det spelar så stor roll om det dyker någon gång i veckan. Men det kan vara värt att kolla om det går bättre att köra lokalt?

Om det kraschar ofta skulle jag se över mallarna, om ni använder sådana, och kanske göra om dem.

Jag tycker Indesign är hyfsat stabilt. Med tanke på hur komplext det är känns det förmätet att klaga på om det ibland dyker. Däremot finns det en del konstiga handhavandeproblem, som att det är svårt att få tag på objekt, att det inte finns någon logik i varifrån en inklippt text ärver sin formatering, att pipetten ballar ur fullkomligt utan förklaring och att den ibland väljer fel verktyg av sig själv. Att snabbtangenter är satta till enkel-tangenter känns också som ett grovt misstag, som gör att man alltid måste välja bort textverktyget innan man t ex förhandsvisar sidan (w). Det har också lett till att man ibland ser ett par ww mitt i texter ibland.

Funktionsmässigt finns det egentligen bara en sak jag saknar på riktigt, och det är en fungerande länkhantering. Den är sämre än den som fanns i Quark 3. Är det bättre i CS4?

Sen skulle jag, som kuriosa, vilja prata med den som formulerade dialogrutan som ploppar upp när programmet startas om efter en krasch. "Om du vill du återskapa dokumentet X senare..." Det finns tre alternativ, och inget känns som det man vill göra.

Läs hela texten du har länkat till. Jag vet, den är lång, men om du tar en paus och fortsätter sen kommer du klara det!

Väldigt få har behov av 50MP. Om någon släppte en småbildskamera (fullframe) med motsvarande 6x7-format med 20MP skulle det nog täcka 95% av professionella fotografers behov.

Alla bilder funkar ju inte bra att interpolera, t ex om det är kritiskt att man ser väldigt mycket detaljer tydligt, men det större formatet gör ju oftast att man kan stå ut med en viss kornighet, och då är det bara snyggt med ett pålagt brus. Program som Photozoom tycker jag brukar förvandla foton till målningar. Bättre då med viss suddighet. Genuine fractals tycker jag gör en bra kompromiss. Man kan lätt interpolera 200% utan att det syns i tryck eller print.

"Klart i underkant" håller jag inte med om. Kommersiella fotografer som jobbar med reklam och magasin kan behöva dra upp sina bilder till A3 i full upplösning, sällan mer. Skulle det behövas kan man med lite jobb interpolera upp bilderna till åtminstone det dubbla med bra resultat. Jag är ingen bakåtsträvare, men jag tror inte att 38MP någonsin kommer hålla dig tillbaka.

Om ens arv betyder att 20% av bilden måste beskäras 90% av gångerna, skulle jag tänka om. Det här gäller för övrigt nästan alla DSLR. Vansinnigt konstigt att vi håller fast vid det formatet. Det blir svårt att fota med en sån kamera för tidningsuppslag, eftersom man måste tänka bort en del på sidorna och fota mer än vad som ser bra ut.

Ett skjutreglage har ju en helt annan taktil respons. Du kan avgöra inställningen utan att se det. Ett vred kan fungera likadant om det inte är runt.

Annars håller jag med dem som tycker om fysiska reglage på en kamera. Däremot kan man ifrågasätta mängden och framförallt hur de är utformade. Jag tycker att de analoga kamerorna hade löst detta rätt bra. Sedan gick allt åt skogen så fort det hamnade en LCD på baksidan.

Analoga kameror hade ratt för ISO, ratt för tid och ratt för bländare, exponeringslås och exponeringskompensation. Vad behöver man mer? Man verkar dessutom ha glömt bort tekniken "nästlade reglage", dvs att ett vred kan ha två funktioner i olika lager. Om man drar det uppåt, kommer man åt ISO t ex. Genialt.

Det som stör mig mest är att kameror i dag tror att fotografer har en funktionell högerhand, plus en stump som man bara kan hålla upp objektivet med. Varför inte ge vänsterhanden något att göra? Typ bländare på objektivet.

Du missuppfattade tror jag. Skjutreglaget föredrogs, som jag läste det.

I det marknadssegmentet är "Japsarna" inte ens representerade. Sen undrar jag vilken fotograf som behöver mer än ~16-20MP i 4:3-format. S2:ans 3:2 är inte lika optimalt, och något mellanformatsfotografer inte kommer gilla, men 38MP är ju rätt mycket. Äkta storformats-digital tror jag blir nästa grej. MP kommer nog inte ens spela någon roll då, det blir mycket oavsett hur man gör.

Jag använder inte min på det sättet, men det låter osannolikt. Kan bero på något annat som inte är optimalt. En enhet med 802.11 a/b drar ned hastigheten på hela nätverket t ex.

I princip kan man ju räkna ut det matematiskt om man vet bitrate. Time capsule har den snabbaste standarden just nu, så bättre blir det inte. Har man material med en bitrate över 70 Mbit/s funkar det nog inte så bra.

Bra att det verkar lösa sig, har själv lite kluvna tankar kring om jag vågar lämna in min för att byta ut baksidan.

Den som hatar språkvårdare ber jag ha överseende (språkvård verkar, tack vare Fredrik Lindström, blivit lika med bakåtsträvande). Se det annars som ett vänligt menat tips på något som inte är så svårt egentligen, men som automatiskt får dig att verka en liten aning mer beläst!

Från språknämnden:
Ibland är det svårt att veta om man ska använda subjektsformen de eller objektsformen dem. Då kan man pröva att byta ut de/dem mot vi/oss. Grundregeln är att där man väljer vi ska man också välja de: Vi/de har inte gjort något fel. Och omvänt, där man väljer oss ska man också välja dem: Oss/dem har han aldrig brytt sig om.
Ibland stöter man på ett de som inte går att byta ut mot vare sig vi eller oss. Det finns i fraser som de arga bina och de svåra fallen och skrivs alltid de.

Om man ändå är osäker är det störst chans att det blir rätt om man väljer de.

Grammatiska regler för de/dem som objekt och efter preposition

Tidigare var dem den enda möjliga formen som objekt och efter preposition. I dag är ofta både de och dem möjliga. Men det finns fall då det bara fungerar med dem. Det gäller när följande tre villkor alla är uppfyllda:
1. ordet står i objektsställning
och
2. ordet syftar på något som har nämnts tidigare
och
3. ordet följs inte av några restriktiva bestämningar i form av som-satser, prepositionsattribut eller particip.

Därför ska det vara dem i Snöfallet blev häftigt. Några av förarna hade kört i diket, så Lennart fick dra upp dem. Då är dem objekt, dem syftar på de tidigare nämnda förarna och dem följs inte av någon bestämning.

Och därför går både de och dem bra i Snöfallet blev häftigt. Lennart fick dra upp de/dem som hamnat i diket. Då är de/dem visserligen objekt, men de/dem syftar inte på något tidigare nämnt och de/dem bestäms av en som-sats.

Men det enklaste är naturligtvis att göra vi/oss-testet.

Min Powerbook 17" var min favoritdator alla kategorier. Mot slutet kändes den lite lång i nosen, men för stor var den inte. Perfekt dator i de flesta lägen, och det får plats en kaffe på den.

Lo-tech-lösning: Lägg ett suddgummi mellan locket och... det andra. Stänger locket sig ändå, skulle jag inte utesluta al-qaida.

Det ser ut som att deras hemsida har blivit stulen...

Idg hade en lite annan historia att berätta än Expressen.