Det är möjligt att MacOS-maskiner innebär mindre pillande än windowsburkar (vet inte, har aldrig mer än lekt med macar), men hittills vinner min Android på knockout i det avseendet jmfr med iphone. Inga underliga jailbreaks eller iTunes-konfigurationshistorier. Det enda "hack" jag utfört med min Nexus är att skaffa mig ett amerikansk Marketkonto - lätt nog, eftersom jag har ett amerikanskt kreditkort, och något jag var tvungen att göra i Appstore också.
Iphone var den första och hittills enda Appleprodukt jag haft, och det byggde helt och hållet på att den var tokigt överlägsen alla alternativ på smartphonemarknaden när den kom ut - inte på teknik, men väl på handhavandet. Idag upplever jag att Android är i princip lika bra (kanske något sämre, men det är i så fall på marginalen, inte den ofattbara skillnad som iphone 2G åtnjöt mot Windows Mobile, Symbian och vaddetnuhette som Sony-Ericsson hade på sina dåvarande smartphones). Den delen av den nuvarande marknaden kommer Apple att torska om de inte lyckas släppa något som är lika överlägset Android (och för all del iphone OS 3/4) som iphone var när den kom - för det är befriande att lämna fångvaktaren Jobs lilla inrättning bakom sig när man kan.
För mobiltelefoner är det säkert en betydande faktor. Min dotter, som fick ta över min gamla 3Gs när jag bytte till Android rapporterar glatt att hon blev mycket coolare i sitt gäng än innan när hon hade en sunkig Nokia. Och det är inte på något sett en företeelse begränsad till curlade storstadsungar - innan precis alla hade iphone var det rätt vanligt att se killar i KING-stylade kläder som av en händelse slänga upp sin skinande Apple-nalle på bardiskarna kring Stureplan... gärna i samma veva som de påkallade bartenderns uppmärksamhet genom att hålla sitt Platinum-kort mellan pek- och långfingret och vifta med det. Mobiltelefoner är i allra hösta grad en livsstilsaccessoar.
