Huawei P20 Pro når nästan toppen
Huawei har med P20 Pro lyckats lansera ett riktigt tungt flaggskepp som kan ta upp striden på allvar med Galaxy S9 och Iphone X. Hårdvaran imponerar, men hur långt når helhetsupplevelsen? Jakob har testat!
Inledning
Apple och Samsung gör klokt i att se upp. Huawei har med superflaggskeppet P20 Pro skapat en produkt som på många sätt kan hålla jämna steg med både Galaxy S9 och Iphone X, och på vissa punkter dra ifrån.
Positivt
+ Robust och snygg design med riktigt premiumkänsla
+ Snabb och med mycket bra batteritid
+ Bra kamera både för amatör och proffs
Negativt
- Den glansiga ytan samlar fingeravtryck
- Ingen trådlös laddning
- Mer enhetligt operativsystem hade varit önskvärt
En snygg och högblank skapelse
Det bör sägas direkt; Huawei P20 Pro lånar en hel del i formspråket från Apples Iphone X, men också från Galaxy S9. Så mycket faktiskt att telefonen närmast påminner om en slags hybrid mellan de två huvudkonkurrenterna eller kanske ett hemligt kärleksbarn. Kameran sitter i övre hörnet med linserna staplade på höjden och den har blankpolerad metallram samt baksida av glas, precis som Iphone.
Samtidigt är P20 Pro precis som Galaxy S9 lite mer uppkäftig i sin design, främst genom de ganska vågade färgerna. Vårt testexemplar är den mest iögonfallande varianten, nämligen Twilight som är en högblank turkos färg som tonar över till lila på övre delen. Tankarna går osökt till Galaxy S9 med sin högblanka syrenlila färgton. Den spegelblanka ytan ser verkligen läcker ut, men innebär också att telefonen samlar på sig rikligt med fingeravtryck.
Inspiration från andra tillverkare är knappast ovanligt i branschen, och jag tycker inte hellre att det stör eftersom Huawei P20 Pro lyckas presentera ett städat och sammanhållet yttre. Framsidan skiljer sig dessutom åt från både Galaxy S9 och Iphone X tack vare att en fingeravtrycksläsare fortfarande finns kvar på nedre delen av skärmen. Som bekant har Apple slopat avläsaren helt och hållet, och Samsung har placerat den på baksidan. Här finns den dock kvar och sitter där den ska göra, nämligen bekvämt inom räckhåll för tummen när man håller i telefonen och för pekfingret när den ligger placerad på skrivbordet.
Inloggning både med fingeravtryck och ansiktsigenkänning går blixtsnabbt, även om säkerheten hos den senare är lägre än Apples Face ID-teknik.
Att flärpa eller inte flärpa
Att fingeravtrycksläsaren sitter där innebär tyvärr också att bildskärmen avbryts längst ned av en svart haka, och det gör det lite märkligt att Huawei trots det valt att haka på flärptrenden på skärmens ovansida. Jag menar om skärmen ändå inte går ända ut till kanten på nedsidan, varför envisas med att pressa ut bildskärmen i de övre hörnen då? Och om skärmyta är så viktigt, varför acceptera en kant på nästan en centimeter nedtill? Svaret är gissningsvis att flärpen idag handlar om så mycket mer än att bara maximera skärmyta.
Det har blivit en modetrend som ibland fyller ett praktiskt syfte och ibland inte. Samsung tillhör de som valt att inte följa flärptrenden, och Apple tillhör de som omfamnat flärpen till fullo. Huawei väljer att fega genom att lägga beslutet på användaren. Flärpen är synlig, men går att dölja i telefonens inställningar genom att skapa en artificiell svart rand som fortfarande visar information som klockslag och batteristatus.
Jag antar att Huawei gjort helt rätt här, eftersom flärpen blivit en sån het potatis bland användare som antingen hatar den eller inte bryr sig. På det här viset borde de flesta bli nöjda, och ändå irriterar det mig att behöva ta ställning själv. Jag föredrar en tillverkare som tar det beslutet åt mig, och sen satsar allt på att få sin lösning att se bra ut. Med Huawei P20 Pro ägnade jag några ängsliga dagar åt att växla fram och tillbaka för att försöka lista ut vad jag egentligen kände för flärpen.
Jag kom egentligen inte fram till någonting, för jag tycker det ser ganska fult ut med den synlig, men det ser ännu värre ut när den är dold. Detta eftersom den svarta randen inte är lika svart som själva flärpen runt kameran, trots OLED-bildskärmens förmåga att visa svärta. Det innebär att flärpen är illa dold och det ser billigt ut. Det enda sättet för mig att uppnå sinnesfrid blev till slut att låta flärpen vara helt synlig. Även om det ser lite konstigt och onödigt ut när det som sagt finns en rand på nästan en centimeter längs nederdelen av skärmen där fingeravtrycksläsaren sitter.
OLED är här på allvar
Nåväl, när ambivalensen över flärpen väl har lagt sig återstår en riktigt grym OLED-bildskärm som verkligen får färgerna att spraka. Att gå från LCD-skärmen på min egna Iphone 7 Plus till detta är en häpnadsväckande upplevelse, och det är bara att konstatera att OLED är här på allvar. Förhoppningsvis blir tekniken snart såpass tillgänglig att även billigare mobiler kan få den.
När det gäller bildskärmen har Huawei även här ålagt användaren en myriad av val, då det går att välja mellan flera olika färglägen och temperaturer. Det finns också en inställning som kallas naturlig ton och fyller samma funktion som Apples True Tone-teknik, det vill säga att sensorer känner av omgivningen och anpassar skärmens vitbalans och färgmättnad utifrån det. Det funkar bra, men tyvärr inte lika bra som på Iphone.
Skärmen blir oftast en smula mer grådisig än vad jag hade föredragit, men ändå är det betydligt trevligare att titta på skärmen med naturlig ton påslaget. Även detta är en teknik som jag hoppas alla mobiltillverkare omfamnar. Precis som Apple har Huawei också en funktion som filtrerar bort blått ljus för att avlasta trötta ögon under vissa tider, till exempel kvällstid. Tyvärr går funktionen bara att aktivera manuellt eller schemalägga utifrån klockslag. Jag saknar möjligheten att aktivera den automatiskt utifrån solens upp- och nedgång.
Välkommen till topp 3, Huawei Bildskärmens upplösning är 1 080 x 2240 pixel, och skärmförhållandet är intressanta 18,7:9. Det här innebär en bildskärm som är ganska hög men den känns helt perfekt för dagens typ av mobilanvändande. Skärmen rymmer massor av text på en gång, och den som händelsevis vill se långfilm på skärmen får en trevlig widescreen-upplevelse. En skärm där allt får plats helt enkelt, och jämfört med min åldrande Iphone 7 Plus är skärmen riktigt smäcker trots att storleken är hela 6,1 tum jämfört med 5,5 tum. Iphone 7 Plus har dessutom tjockare ramar som får den att kännas som en riktig tegelsten i jämförelse.
Sammanfattningsvis är bildskärmen riktigt bra, och det är egentligen bara Iphone X och Galaxy S9 som kan skryta med en ännu bättre skärm. Det hade varit trevligt om upplösningen och därmed pixeltätheten varit lite högre, men allt ser skarpt och fint ut så det finns egentligen inga skäl att klaga. De många inställningsmöjligheterna skärmen erbjuder är säkert till glädje för somliga, men de flesta kommer knappast ägna tid åt att finjustera skärmen, och den kommer se imponerande ut ändå. När det gäller utseende och presentation får P20 Pro därför höga betyg – välkommen till topp 3, Huawei!