Huawei P20 Pro når nästan toppen

De tekniska specifikationerna på Huawei P20 Pro är naturligtvis bra, och skulle nog ha imponerat mer om inte alla flaggskeppsmobiler var snabba nuförtiden. Det är helt enkelt vad vi förväntar oss. Processorn heter Kirin 970 och är utvecklad av Huaweis dotterbolag Hisilicon. Därmed är Huawei med i klubben av tillverkare som också designar sina egna systemchip, vilket ger möjligheter att skräddarsy processorn utifrån särskilda behov och den egna mjukvaran. Tester visar att Kirin 970 generellt presterar något under den mer allmänt använda processorn Snapdragon 845 från Qualcomm. Men det är verkligen inget som märks i praktiken, P20 Pro känns helt enkelt snabb, och har under hela testperioden skyfflat pixlar adekvat oavsett vad jag försökte mig på att göra med telefonen.

Fantastisk batteritid

Kirin 970 verkar också vara riktigt strömsnål, och det gör underverk för batteritiden. Tillsammans med en relativt energieffektiv OLED-bildskärm och ett kraftigt batteri på 4 000 milliamperetimmar ger det P20 Pro en praktisk batteritid på gott och väl över en dag. Inte en enda gång under testperioden hann batteriet gå ner till kritisk nivå innan dagen var slut och laddningskabeln kunde appliceras. Vanliga perioder när telefonen inte användes lika intensivt kunde jag utan problem pressa nästan två dagars användning ur den, och det är verkligen en dröm som går i uppfyllelse.

Batteritiden är en dröm som går i uppfyllelse! Att kunna använda telefonen under en hel dag utan att behöva bli stressad för laddning är en nästan magisk tröskel att kliva över. Jag är inte slav under batteriprocenten längre, och får lyxen att ladda batteriet när och varhelst det passar mig. Det kan inte nog understrykas hur avslappnande det är, och hur vilsamt för själen. Oftast hade jag runt 40 procent batteri kvar vid sovdags, och det innebär att jag lade mig till med vanan att inte alls ladda under natten utan istället köra en kortare laddning på förmiddagen dagen efter. Ungefär en timmes laddning räckte då för att fylla på batteriet till max.

Precis som alla telefoner använder givetvis P20 Pro en del tricks för att maxa batteriet, främst att bildskärmen ganska aggressivt drar ner ljusstyrkan så fort den kan. Eftersom ansiktsigenkänningen är såpass snabb att låsa upp och väcka telefonen är det här ändå inget som stör, och jag finner egentligen aldrig att jag väntar på att skärmen ska vakna. Den största anledningen till att batteritiden imponerar så mycket måste dock tillskrivas att batteriets kapacitet är så mycket högre än både Iphone X och Galaxy S9. Strömsparande algoritmer och funktioner i all ära, men ett riktigt kraftfullt batteri kan göra underverk för användarupplevelsen. Här bör Apple och Samsung dra lärdom!

Batterikapacitet jämförelse

Användare som brukar sin mobil mer än jag, eller använder den mycket till extremt krävande saker som spel och videoredigering kommer givetvis se batteriet sugas ut snabbare, men snabbladdningsfunktionen är såpass bra att även dessa bör klara sig med en halvtimmes laddning mot slutet av arbetsdagen. Här får Huawei verkligen en guldmedalj! Det enda som är lite trist är att det helt saknas stöd för trådlös laddning. Det är synd förstås, men när den kabelanslutna snabbladdningen fungerar så här bra väljer jag ändå den alla dagar i veckan.

Kanske inte äkta kärlek, men ändå långvarig attraktion.

En trio av kameralinser

Kameran är förmodligen den viktigaste funktionen hos P20 Pro när det handlar om att utmärka sig från konkurrensen, och här har Huawei verkligen tagit i från tårna. Kommer ni ihåg när mobilerna bara hade en enda futtig kameralins på baksidan? Den tiden är förbi, och så även de dubbla uppsättningar linser som de andra dyrare mobilerna stoltserar med. Nej, här är det tre linser som gäller – en huvudlins på 40 megapixel, en kompletterande monokrom på 20 megapixel och slutligen en telekamera på 8 megapixel. Alla tre samverkar för att ge en bild med massor av djup- och ljusinformation. Som standard tar kameran bilder med 10 megapixel, men det går att maxa upplösningen till 40 megapixel i det särskilda Pro-läget. På framsidan huserar en kamera med 24 megapixel som hanterar självporträtten.

Linserna tillverkas som vanligt av Leica, och hårdvarumässigt finns det verkligen ingenting att klaga på. Huvudkamerans sensor är utrustad med en ovanligt stor sensor på 1/1,7 tum – närmare dubbelt så stor som de farligaste konkurrenterna. Samsung Galaxy S9 har i jämförelse en sensorstorlek på bara 1/2.55 tum, och enligt Huawei ska kameran därför kunna fånga ungefär 20 procent mer ljus. Detta trots att bländartalet på huvudkameran är f/1,8, vilket är bra men inte allra bäst. De övriga kameralinserna har något sämre bländarvärden, och eftersom alla tre linser samverkar kan slutresultatet variera, såvida du inte väljer helt manuellt läge alltså.

Alla de olika linserna gör att bilder kan tas med optisk zoom, eller med oskarp bakgrund som färdigställs av algoritmer. Den som inte vill pilla så mycket med inställningar hittar automatiska lägen, och dessa kommer i de flesta fall resulterat i riktigt snygga bilder som dock är kraftigt manipulerad av olika försköningsfilter dikterade av telefoner. En riktigt proffsig kamera för Instagram-generationen alltså, men de som letar en mer neutral återgivning av verkligheten får anstränga sig lite.

Gott om inställningar.

Artificiell dumhet

Den som vill kan nämligen stänga av de flesta av de här funktionerna, men måste då navigera genom ett sammelsurium av inställningar och reglage. Det finns faktiskt så många knappar att jag blir alldeles matt, och i stort sett lämnar Pro-läget och inställningsmenyn därhän. Även den som inte vill gräva alltför mycket har massor av möjligheter till hands, såsom panoramabilder, porträttlägen, fotoström, lång slutartid, nattläge, monokromt läge med mera. Det finns också ett särskilt belysningsläge för självporträtt med så kallad scenbelysning. Precis som på andra mobiler som har den här funktionen fungerar den mycket dåligt, och bör inte användas.

Använd ej.

Det är svårt att säga något annat än att kamerauppsättningen på P20 Pro håller världsklass. Därför är det lite synd att Huawei är så oerhört glada i att automatiskt processa bilderna och förstärka effekter med hjälp av algoritmer. Främst bland dessa är funktionen Master AI, som hela tiden analyserar motivet och försöker bestämma de optimala inställningarna som behövs. Kameran känner igen bilder på exempelvis mat, människor och naturvyer och anpassar bilderna därefter.

Tyvärr är AI:n alldeles för aggressiv med färgsättningen och resultatet blir oftast alldeles för skrikigt, och ibland rent motbjudande. När AI:n däremot får till det blir resultatet fint, som när den känner igen att det är ett dokument jag fotograferar, och automatiskt beskär kanterna runt papperet. Minst lika ofta blir det tyvärr fel, och AI:n tror att jag fotograferar ett dokument trots att jag inte gör det. Det går tack och lov att stänga av Master AI, och det skulle jag rekommendera.

Pliktskyldig videoinspelning

Huawei P20 Pro kan såklart filma i 4K, men om du vill använda bildstabilisering är du begränsad till 1 080p och det går inte heller att filma i 60 bilder per sekund. Stabiliseringen fungerar däremot utmärkt, även om jag gärna hade sett stöd för högre bildfrekvens. Stöd för slow motion finns också i upp till 960 bilder per sekund, men då bara i upplösningen 720p och begränsat till klipp på 0,2 sekunder som blir en sex sekunder lång video när den spelas upp. Sammanfattningsvis är det lite kul att filma i slow motion, men i praktiken inte något som de flesta kommer att använda ofta.