Nu när det passerat en hel del tid så är det kul att reflektera lite över hur och varför jag gick på en sådan nit. Hehe.
Jag hade ett relativt nystartat företag (musikproduktionsbolag) och var sugen på att "få in en fot" i branschen. Via en kompis så kom jag i kontakt med ett litet skivbolag, men ägaren kändes hur seriös som helst.
Jag började att spela in en demolåt med en av skivbolagets kontrakterade sångerskor. Resultatet blev bra och det blev snack om att göra en hel skiva "på riktigt" med start på en gång. Vi gjorde upp en budget för produktionen, vi gjorde upp en plan om när och hur de tre delbetalningarna till mig skulle betalas ut, etc.
Inspelningen påbörjades och jag hyrde studios som kostar dyra pengar och börjar bli lite orolig när den första utbetalningen från skivbolaget är två veckor sen. Helt plötsligt blir det väldigt svårt att nå ägaren och när man väl fick tag på honom så kom det löften om att han skulle betala fakturorna på direkten, dock utan resultat.
Helt plötsligt stod jag med dyra studio-fakturor som jag fick betala. Jag blev tvungen att offra större delen av min undanlagda moms, vilket sedan resulterade i en irriterande betalningsanmärkning för att jag inte kunde betala momsen till staten i tid.
Kronofogden tog jag hjälp av efter ett par månader för att sätta lite press på honom. Helt fräckt så motstrider han mina betalningskrav trots att han både muntligen och i mail har godkänt att de fakturorna var giltiga. Och med tanke på skivbolagets uppenbart urusla ekonomi (19 betalningsanmärkningar) så inser jag att det är bara att vänta på konkursen.
Eftersom jag kände mig grundlurad och tyckte att svenska rättvisan inte var speciellt rättvis så nappade jag på ett förslag i denna tråd. Jag kontaktade Baltic Inkasso och försåg de med all korrenspodens mellan mig och skivbolaget. De tog sig an uppdraget och sedan vart det tyst i c.a 3 månader. Då dimper det ner ett brev i min brevlåda. Tydligen har Baltic Inkasso tagit kontakt med skivbolagsägaren för han har skrivit ett riktigt argt brev till mig där han hotar att polisanmäla mig och gå till pressen och en annan massa trams. Jag bryr mig inte om att svara.
Några månader går och jag noterar att skivbolaget försatts i konkurs. Jag ringer konkursförvaltaren som säger att det är kört, det är helt tomt på tillgångar.
Ytterliggare en eller två månader passerar och jag får ett samtal från "Baltic Inkasso" som också noterat skivbolagets konkurs. Han gav mig två val:
-"Antingen så inser vi att det är kört att få in pengarna på traditionellt sätt och avskriver skulden, eller så sätter vi oss ner och diskuterar alternativa metoder".
I det läget så kände jag att "enough is enough" och bad Baltic Inkasso att avskriva skulden.
Jag hade hoppats att skivbolagsägaren i alla fall fått sig en tankeställare. Men tyvärr så verkar han fortsätta i samma kamikaze stil.
Kort efter att skivbolaget gått i konkurs så startar han ett nytt, med exakt samma namn fast med tillägget "Nya" innan i namnet. Efter drygt ett år så gick även det skivbolaget i konkurs.
Men han är återigen på banan och har ett nytt bolag (samma namn igen) men har förutom skivbolagsverksamhet utökat med ett tidningsförlag och bokförlag samt en webshop.
Som sagt, jag var ung, ivrig och naiv. Men jag lärde mig en läxa.
