Tips hur man blir en gladare människa.

Då får väl jag göra det. Hur fan ska man annars få problemet ur världen?
Pang på, en sak är löst på max 1h istället för tre sittningar a 5h. Shit, vad får man sagt om inte upprepningar under sådana mastodontpass? Då vill man inte lösa problemet utan bara få medlidande och gå och tycka synd om sig själv, gärna i grupp.
Säger inte att ni i tråden fungerar så men jag var att massor med folk gör det.

Jodå, jag KAN prata

Diskutera igenom problemen är en sak, men efter detta kommer ju lämpligen handling (om det är det man resonerat sig fram till).
Kvinnor är ibland nöjda här. Man har diskuterat och vänninnan har visat sympati och man har ältat det hela i 8 timmar. Då KÄNNS allt bra och för en kvinna ÄR allt då bra.
Att problemet kvarstår är inget man fäster vikt vid.

Manliga sättet är oftast brak på , ren konfrontation, man GÖR något.

Säger inte att det ena är bättre än det andra...

Acke, vad har dina kvinnor tyckt om det?

Efter snart fyrtio år (om tre dagar) då har jag hunnit begå så många misstag att jag faktiskt tror jag börjar lära mig något av dem

För en månad sedan hade jag en extremt hektisk period som gjorde att jag hade allt för lite tid över till kvinnan jag sällskapar med. Eftersom jag visste att det skulle bli så hade jag i god tid berättat för henne att jag skulle vara lite i egna tankar och ha lite tid åt henne under ett par veckor. Så allt var frid och fröjd. Trodde jag...

När mina hektiska veckor passerats och jag började få lite andrum så förde jag på tal att det nu började bli hög tid att hyra stuga inför sommarsemestern.

Varpå hon svarar "hur kan du ens tänka på stuga när vi har det såhär!"

Sen följde många, många timmars prat där hon berättade hur försummad hon KÄNDE sig, och jag hur anklagad jag kände mig för att jag hade ju SAGT att det skulle bli så och vad skulle jag GÖRA åt det.

Poängen är naturligtvis den att hon inte alls förväntade sig att jag skulle GÖRA något, utan bara att jag skulle förstå, och tala om för henne hur mycket jag älskar henne.

Lyckligtvis gör jag det också

Och så småningom trillade ju polletten ner hos mig också - UTAN att jag behövde GÖRA något

Å, gulle dig, din kvinna har en fin man att leva med Lycka till med kärleken

Nu menade jag ju hur jag är mot kompisar och bekanta...inte mot min flickvän.

Jag känner ingen press någonstans. Vart läser du det? Jag tycker att kärlek och förhållanden och bråk och gräl är två skilda saker. Låter lite skumt I know men så ser jag det.

Kloka ord.

Nu är jag kanske skadad av att ha pluggat lingvistik men jag ser prat som en handling i sig. Många killar tror att handlingar är något man gör med händerna. Genom att prata om problem kommunicerar man dessutom en vilja att göra något åt problemen, och det är oftast den känslan av ömsesidig vilja som är avgörande för resultatet.

Språkanvändningen är enligt det kognitivistiska tankesättet avgörande för vår förståelse av vårt beteende samt komplexa samband. Det är ingen slump att folk börjar prata för sig själva när de löser ett jobbigt matematiskt problem, för att ta ett exempel. Visst fungerar olika metoder olika väl för olika personer, men genom att sitta tyst på en stubbe och grubbla missar folk en stor bit av sin kognitiva potential som finns i själva talet och samspelet med en annan person.

Talproduktionen är en oerhört komplex process som aktiverar hjärnan på ett sätt som det tysta tänkandet inte kommer i närheten av. Även annan motorisk aktivitet som att gå samtidigt som man tänker gör att hjärnan arbetar effektivare.

Så jag skulle säga att det finns teoretisk bakgrund som ger stöd för metoden att ta en promenad med bästisen och prata någon timme eller så.

Word! Vet inte hur många gånger jag kört fast när jag programmerat och löst problemet när jag formulerat mitt problem i ett inlägg på 99mac. Jag har alltså ej ens behövt klicka på Skapa inlägg. I strävan att formulera mig begripligt för någon annan, sorterar jag mina tankar och tvingas tänka klarare, jfr det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

Vad gäller relationer, har jag ofta funnit (i efterhand, tyvärr) att vi tenderar att diskutera eller bråka om någonting annat än det som egentligen är upphovet till konflikten. Vi har inte (vågar kanske inte göra) helt klart för oss ursprunget till vår irritation, och diskuterar eller bråkar bara om tämligen ofarliga praktikaliteter. På samma sätt löser vi i handling sekundära praktikaliteter.

Sedan kan samtalet eller handlingen lösa våra problem indirekt, vilket jag vill ge ett exempel på:

Stökigt hemma. Damen ruttnar, och tycker att jag inte tar ansvar. Jag tycker att jag lagat mat, diskat och hämtat på dagis etc. och att det enda sätt på vilket damen tar ansvar är att hon blir förbannad. Vi bråkar och sätter igång att städa i vredesmod. När vi städat klart har vi löst det sekundära problemet, att det är stökigt. Men framförallt har vi bekräftat vår relation genom att gemensamt städa vår gemensamma bostad. Vi har dessutom fått ge luft åt våra frustrationer över livet i allmänhet.

Vänligen, Ylan