Vem gör Appen åt mig?

Jag har också en jättebra idé...

Jag har hur många bra idéer som helst

Jag också :-D. Om jag inte haft så mycket jobb (=tidskonsumtion) redan så skulle jag lära mig programera apps. Jag har hört att det inte är lik tungt och svårt som att programera till andra OS.

Jag har massor av bra idéer!

Goda idéer går det tretton på dussinet av, men däremot finns det extremt ont om bra programmerare som går sysslolösa och längtar efter att få jobba gratis. Därför har du i realiteten tre alternativ:

1) Betala
2) Lär dig programmering så du kan göra programmet själv.
3) Låt bli.

Hårda bud, men så ser det ut.

Men...finns det inte begåvade programmerare utan egna idéer? Som är sugna på joint venture? 50/50 split? Goda idEer går det inte alls tretton på dussinet av - dom är tvärtom mycket, mycket ovanliga. Det går nog tusen programmerare på en god idé. Jämför med musik; minst tre miljard människor kan lira ett instrument eller sjunga rent - dom är musikaliska med andra ord. Hur många kan göra en låt? En låt som har potensial att gillas av många andra? Som kommunicerar alltså?
Uppfinnare; det finns i Sverige 100 000 männsikor som är utmärkta tekniker, mekaniker, snickare, kontruktörer - allt dom behöver är EN bra idé. Dom flesta lever ett långt liv och dör sedan utan att ha fått denna enda goda idé.

Det är dessa sällsynta guldklimpar - idéerna - som bygger länder, industrier, hela ekonomier, privata förmögenheter, genererar hyllmeter med lagtext och copyright och patent - det är idéer som kan rädda planeten från ekologisk undergång.

Så - om jag var en god programmerare av apps - utan egna idéer - så skulle jag verkligen kolla in läget och sälja mina tjänster för procent - på speck alltså - när jag såg en god idé. Sannolikheten är dock att han/hon aldrig får se någon god idé - en idé som kan generera rikedom alltså.

Problemet är att det tar ganska mycket tid att programmera framgångsrika lösningar, och man kan inte äta "joint ventures"

Bra idéer finns det gott om, men det är bara genomförda idéer som är värda något. En idé som bara finns och skvalpar runt i universum är inte värd vatten innan den är genomförd.

/Tangen

Den som har den fantastiska idén måste ha förmågan att få någon att göra det på "chans"

Jepp. På speck (från eng. speculation). Det är vanligt sedan urminnes tider inom musiken - och filmen också för den delen. Folk tror på en bra låt/låtar eller ett bra filmmanus och lägger ner massor av tid gratis (spelar, filmar, sjunger, mixar, proddar, etc, etc) mot intresse i slutprodukten. Det är ju egentligen som aktier kan man säga. Många filmer och plattor/låtar har kommit till på detta sätt och ibland har det startat en eller flera karriärer...och gjort några mycket rika. Hela Apple är ju ett speck från start så klart! Inte fan fick Wozniak någon lön när hans geni satte ihop revolutionsburken.

Är detta så okänt inom programmeringssektorn?

Författare och kompisitörer (av populärmusik alltså) jobbar ju också så här. På speck.

Jag kan inte programmera, men jag förstår så pass att jag betraktar det som konst...eller i alla fall ett konsthantverk. Det finns en skönhet i det - samma skönhet som man finner i matematik...tja, det är ju matematik.
Så - varför är det så främmande för programmerare att jobba på speck som andra konstnärer? Är det för att det finns nog av andra välbetalda trygga jobb? Ingen betydande arbetslöshet? Då förstår jag ointresset. har man köpt villa och bil och har en trygg månadslön - även om det är ett tråkigt jobb - så förstår jag om man skiter fullständigt i speck. :-D. Alla kan ju inte vara upptäcksresande och äventyrare. Sådant är genetiskt och det är väl typ 5% som inte tvekar att välja bort tryggheten om ett äventyr/passion/idé dyker upp.

Inte alls, det är så många öppen källkods-projekt startas. Ibland blir projekten så stora att det skapas affärsmöjligheter omkring det. Det finns massor av exempel. Ta bara alla tusentals människor (inklusive dess ursprunglige upphovsman) som idag tjänar sitt leverbröd på att arbeta med och förbättra Linux, trots att projektet startades utan några som helst avsikter att tjäna pengar på det.

Är det inte lite som skillnaden mellan att ha en idé och att vara entreprenör? Alla har en idé, men det är väldigt få som faktiskt kan driva igenom den och tjäna pengar på den. I slutändan handlar det inte så mycket om vad det egentligen är för idé, det handlar om hur den genomförs och vem som gör det. Den som tar en idé från just en idé till en riktig produkt är den som förtjänar (större delen av) pengarna.

Skulle tro att det är precis samma sak i musik branschen, har sett massvis med människor som kan skriva låtar, ändå hör man bara några få av dem på radion. Vem är det som har slagit igenom? De som vågade satsa pengar och satsa på sin idé. Det krävs mer än att bara ha en idé för att tjäna pengar på den.

Det är precis vad det handlar om.

Visst, det finns ett fåtal program som är revolutionerande, men 99,99% är det inte, utan det är vanlig produktutveckling, dvs. man analyserar en marknad och dess behov och så gör man en bedömning av möjligheten att göra en produkt som kan vinna framgång, och generera vinst.

Det har mycket lite med genialitet, kreativitet etc. att göra utan är vanligt hederligt arbete, och som allt arbete måste det betala hyran.

De som inte har det som arbete kan ha det som hobby, och de kan jobba gratis, men de flesta amatörer är just det, och därmed blir deras jobb också i regel amatörmässigt.

Wozniak och Jobs var verkligen amatörer där i garaget. :-D.

Du föddes som proffs antar jag - och passerade aldrig amatörstadiet. Och har aldrig någonsin - inte ens i början av karriären - gjort något på speck.

Nå - det finns ju givetvis andra som kan tänka sig att investera det dyrbaraste som finns; tid - för en eventuell ekonomisk vinst i framtiden. Att investera stålar är ju rena barnleken - det är för fegisar :-D. Dom som kör speck kan givetvis vara lika "professionella" som dom som t.ex. är anställda på månadslön (proffs) - annars skulle inte mäsnkligheten varit där vi är idag. Nästan all utveckling över huvud taget har vi tack vare speck och "amatörer". Det trodde jag att alla proffs visste (jag är själv 100% proffs).

Men lägg ner. Du kan väl vara saklig och hålla god ton, även om ni inte är överens?

Jisses vad du är känslig. Måste jag lägga in ironi/leende/skratt-smajlisar hela tiden. Du läser mina rader med hårt hjärta. Arg. Jag ler hela tiden. Blinkar.

Kommentera hellre vad jag faktiskt säger. Slappna av.

Jag håller med memark här. Du framstår som väldigt ohyfsad. Å andra sidan kanske du inte är så bevandrad i hur man håller en god ton på Internet och då har du ju i alla fall något att lära dig från de flesta andra här på 99.se!

Jag tycker det låter som en väldigt ofördelaktig split med 50/50 om den ena parten skall göra allt jobb och det enda den andra parten gör är att kläcka en idé. Det får vara en jävligt bra ide isf.

Jag ägnar mig dock en hel del åt just låtskrivande där jag ofta ger bort 50% mot att någon producerar större delen av låten. Tycker idékläckaren får ta med något mer till förhandlingen. Tex ta hand om kundsupport, marknadsföring, analysera marknad etc.

Där skiljer sig din åsikt mycket, mycket från marknaden och traditionen. 50/50 anses nog av dom flesta insatta vara en sinnesjukt generös deal från upphovsmannen. I USA skulle dom nog skratta och tro att man är utvecklingsstörd :-D. En bra idé är givetvis mera värd än en miljon timmar hårt arbete - eller en miljard timmar. Anything. 5-10% till utvecklaren och 90-95% till upphovsmannen är nog vanligare/normalare.

Det där får du allt ge konkreta referenser på innan jag tror det. Jag jobbar både som programmerare och låtskrivare och känner inte igen någon sån fördelning öht. I fallet Apple Jobs / Wozniak så kanske inte wozniak fick betalt men jag kan oxå tänka mig att Jobs tillförde lite mer till projektet än "jag vet! vi gör en dator till privatpersoner!". Han kanske tex var driven säljare, pr-geni eller helt enkelt bara hade extremt bra "fingertoppskänsla". Jag vet för lite om Apples historia, men dom exemplen hade ju alla varit värdefulla tillgångar som wozniak förmodligen saknade.

Jag skriver appar. De flesta för egen räkning och helt på fritiden.

Såhär ser jag på saken. Det är jätteroligt med bra idéer och samarbetesprojekt kan ge massor. Det är kul att diskutera utveckling och jag har inget emot att ta det större programmeringsansvaret. Problemet är det ekonomiska och här gäller det vara tydlig.

Jag kan tänka mig tre typer av projekt.

1) En kompis kommer med en idé. Vi hjälps åt att ta fram ett appförslag och testa men jag programmeringen, grafiska arbetet och allt administrativt. Jag tar en majoritet av intäkterna. Kompisen får nöja sig med nöjet att få sin egna idé i telefonen och

2) En kompis kommer med en idé. Han har kunskaper att tillföra gällande det grafiska, koden eller marknadsföring. Vi delar förtjänsten efter arbetet.

3) En person kommer till mig med en appidé. Han tror att han kan göra en massa pengar på den så han hoppas att jag kodar ihop den. Jag fakturerar honom timmar för jobbet. Från början till slut. Här kan det hända att jag får Zimmermans 5-10%, den låga procentsatsen gör mig inget då jag inte engagerat mig så mycket känslomässigt.

Det är roligast att jobba i typ 2. Det är min fritid så jag försöker att hålla mig där. Det vill säga att om Fransch har en idé som är fantastisk så får han nog vara beredd att bidra med en hel del jobb för att det skall bli tvådelad glädje

Folk med bra appidéer brukar ibland vilja hålla på dem för att inte bli "blåsta". Jag tycker att dessa personer skall fundera på hur de kan göra sig oumbärliga i ett tilltänkt projekt. Som kodare skulle jag tycka att det var jätteroligt om någon kom med en helt fantastiskt marknadsföringsplan och en outstanding design. Då skulle delningen av det ekonomiska inte bli ett problem.

Zimmerman,

Du tycks lägga ett moraliskt perspektiv på det här, där du själv värderar idéer (högt) och arbetstimmar (lågt) och det får du gärna göra, men då måste du också skilja det från hur marknaden värderar dessa saker.

Mitt perspektiv är marknadens, och där är det de facto så att det råder överskott på idékläckare, och underskott på duktiga programmerare, vilket med marknadsekonomins obönhörliga logik leder till att de som vill ha en duktig programmerare får betala.

Det är bara faktum, oavsett vad du tycker om saken, oavsett dina personliga värderingar, och oavsett dina liknelser med andra branscher (som för övrigt inte är mer relevanta än liknelsen mellan en kock, busschaufför, fotvårdare, kontorist, eller vad som helst.

Min personliga uppfattning när det gäller ekonomi är denna: Om den som menar sig ha en genialisk idé inte är beredd att betala så tror han eller hon innerst inne inte på idén, och varför ska jag då som programmerare tro på den?

Marknaden värderar som jag; det är därför låtskrivaren får tusen gånger mera än studiomusikerna som lirade in plattan.
Det är därför uppfinnaren blir förmögen medans svarvaren och dom andra på verkstadsgolvet som producerar allt inte tillsammans kommer i närheten av uppfinnarens profit på produkten.
Det är därför författaren får massor av pengar när tryckeriarbetaren - som trycker boken - bara får en medioker månadslön.

Att inte alla känner till detta är ett mysterium för mig.

Detta är inte min "moral". Jag bara ser verkligheten. Eftersom jag är anarkosyndikalist så har jag en helt annan åsikt om hur mervärdet ska fördelas :-D.

Men vi pratar inte om författare och uppfinnare, vi pratar om någon som kliver in på förlaget och säger "Jag har en jättebra idé för en bok. Här har du ett par rader där jag beskriver min tänkta berättelse i stora drag. Om ni fixar någon som skriver den, och ni sen publicerar den och marknadsför den, så delar vi på vinsten". Eller kliver in hos ingenjören och säger: "Jag har en skitbra idé, det är en elbil som ska kunna köra 1000 mil på varje laddning och bara ska kosta 10 000 kr. Om ni bara konstruerar den åt mig, så får ni 10%".

Word!

Nejdå, sådana ofärdiga och grumliga idéer tänkte jag mig inte. Vem har sagt att det är så? I denna tråd alltså?

Hursomhelst så är ju min tanke på 50/50 sundare. Marknaden är betydligt girigare. Har man en riktigt, riktigt bra idé - och har turen att träffa en programerare som är så pass intelligent att han SER det - så hoppar han/hon givetvis på för betydligt mindre. Det svåra är nog att hitta någon som hajar idén och potentialet - programerare är ju inte nödvändigtvis också visionärer. Men jag tror att det är ännu svårare att övertyga slipsinvesterarna - dom har ju ofta ingen susning om saken och förlitar sig på andra källor som ofta inte själva har en susning om saken (se därav t.ex. IT-bubblan som sprack). Många goda idéer dör ju p.g.a. detta och det är ett så stort problem att staten jiddrat om det i tio år nu - och klämmer ut miljarder i olika stöd. Dessa stöd är dock tyvärr en oigenomtränglig djungel av byråkrati och tjänstemän som..just det, inte hajar ett skit.
Så - en deal direkt med en programerare är vad man kan hoppas på. För dom flesta som inte har rika föräldrar.

Men du måste väl ändå förstå att även människor utan pengar - till och med fattiga människor - och utan möjligheter till lån - också får bra idéer?! Jisses...läs historien så kommer du att se en hel del som du inte visste...att även medellösa människor har förändrat världen. Det är inte bara rika eller balanserade medelklassmänniskor i välmående väst som är intelligenta, genier eller idésprutare. Om det vore så skulle vi fortfarande sitta i träden och äta bananer.
Din attityd är skrämmande übermench.

Ni pratar nog om olika nivåer. Båda har rätt. Du pratar om Steve Jobs som är nya Jesus; han pratar om random Sven, som inte har tänkt igenom sin idé ur alla aspekter men vill bli rik innan han är 25.

Lustigt att du nämner historia, jag är nämligen gammal historielärare, med rätt många poäng i historia och ekonomisk historia, och du har så fel, både om mig och i den här saken att jag knappt vet var jag ska börja.

Det som jag tycker är så konstigt är detta: Om jag förstår rätt så sysslar du med videoproduktion, inte sant?

Tänk dig att jag, som inte vet mer om video än att jag kollar på youtube, skulle komma och säga "så här funkar det" och så breda ut mig om det.

Skulle du inte ganska snabbt tro att jag bara var helt ute och cyklade då (vilket skulle vara helt rätt i det fallet )

Men, ta nu denna situation: Du har väl, som jag förstår det inte programmerat många rader kod, och jag tycker mig märka att du aldrig varit inblandad i något större utvecklingsprojekt heller.

Tänk dig då att du är i min situation, där jag dels jobbat för ett av världens största mjukvaruföretag, ett som dessutom producerat några såna där superprogram och teknologier som du pratar om, och att jag numera är en liten utvecklare själv.

Utifrån mitt perspektiv så är det svårt att förstå vad du grundar det du säger på. För mig tycks det som att det mera handlar om att du uttrycker din ideologi och världsbild, men däremot inte någon kunskap om utveckling.

Där jag tycker du helt går miste är att du förväxlar produktidéer och produkter.

Jag har på inget sätt ifrågasatt TS idé (hur skulle jag kunna det, jag vet inte vad den handlar om) men jag har faktiskt en hel del kunskap om vad som krävs för att gå från produktidé till produkt, och det är något som de flesta idémänniskor är fullständigt renons på, vilket kan vara helt ok, det är inte deras roll nödvändigtvis, men om man själv inte har den kompetensen, då måste man väl ändå ta till sig lite av de som har större inblick i programmering.

Eller?