Jag brukar tänka på den här tråden ibland. Då – när det begav sig 2010 vid lanseringen av FaceTime – var jag optimistisk om FaceTimes framtid och skrev inlägget som startade den här tråden (samt ett bisarrt långt inlägg med citat från folk som var skeptiska). Sedan dess har jag genom åren tänkt att FaceTime trots allt inte slog fullt så kraftigt som jag hade trott.
Sakta men säkert har dock FaceTime etablerat sig och även om det inte är ett begrepp i klass med "googla" så används det bland befolkningen i allmänhet och förekommer i populärkultur osv. Varken FaceTime i synnerhet, eller videosamtal i allmänhet, har tagit över världen, men det trodde jag inte heller. Videosamtal är fortfarande ett specialfall jämfört med vanliga röstsamtal. Men i år har jag sett hur barnen använder FaceTime på sina iPads och det har slagit mig hur bra det faktiskt fungerar och hur väl de tagit till sig det.
Mina barn är i lågstadieålder och har jämnåriga kusiner och tillsammans använder de FaceTime som en slags "teamspeak" medan de spelar diverse spel tillsammans, över nätet på sina iPads. De har inte ännu några egna mobiler och telefonnummer, men de har iPad och Apple-ID och därmed är FaceTime väldigt lättillgängligt (inte minst via Siri faktiskt!). De drar igång videosamtalet, sen växlar de över till aktuellt spel och pratar med varandra under tiden (och kan till och med se varandra genom "picture-in-picture" som tillkommit med senare version av iPad och iOS). Rent tekniskt är jag imponerad över hur väl det fungerar, speciellt i en tid där jag tycker Apples solida kvalitétsrykte blivit delivs skamfilat, både när det gäller mjukvara och hårdvara.
Det här är förstås en enskild observation av typen N=1, men det kanske ser ut så på många andra håll också? Kanske våra barn växer upp och tar till sig videosamtal på ett annat sätt än vi själva gjort?
