Litar ni fortfarande på "gammelmedia"?

Relaterad fråga: Litar ni mest på klassiska uppslagsverk eller Wikipedia? Varför?

Det beror väl på vilket ämne, är det Mac-nyheter litar jag mer på MacRumors än SvD.

För min del handlar det mest om att vidga sina vyer och kolla runt vad andra rapporterar, då får man en bild av hur troligt det är.

Beror på inom vilket område, vi lever i en föränderlig värld och Wikipedia hänger bättre med då.

Vid de tillfällen någon tidning har skrivit om mig, någon verksamhet jag arbetat i, eller om något specialområde som jag känner mig orienterad inom har det utan undantag slagit mig hur lite som blev rätt och hur främmande allt framställts.

Då tänker jag alltid tanken: gäller detta också för de övriga 99,9 % artiklarna som avhandlar alla andra ämnen? Att inget stämmer med vad som sagts, inträffat eller avsetts… .

Svaret är förstås näää, men misstanken gnager.

Jag och frugan har diskuterat just det där och upplever samma sak; varje gång det sägs/skrivs om nåt man själv har koll på så finns det alltid faktafel, missuppfattningar eller utelämnad information. Det gäller nog inte bara oss tyvärr...

Jo, å andra sidan så är det inte alltid speciellt lätt att få till en heltäckande bra beskrivning på det fåtalet ord som de har tillgängliga.

Delar också Wibergs erfarenhet. Litar inte på något jag läser vid första anblick, är i grunden en skeptiker som kräver bra källhänvisningar och underlag. Men jag litar allra minst på tabloiderna Aftonbladet, Expressen och deras gelikar. De har jag bojkottat sedan många år tillbaka.

Aftonbladet, expressen och liknande är i många fall inte trovärdigare än "En ding ding värld". Och att många köper dessa nyheter förstår jag bara inte.

Övriga tidningar är väl också väldigt ofta på den nivån?

Guldläge att köpa sin första bostad | Sverige | SvD

Sedan så har vi media som medvetet förvränger, ignorerar och struntar i fakta för att föra ut ett politiskt budskap. Dagens motsvarighet till Pravda är kanske snarare Fox News och liknande. Inte styrt av stadsapparaten men styrda likväl för att få ut ett budskap

Såg en intressant dokumentär om Fox News på SVT, grundaren lär har startat det efter insikten att "freedom of speech" även innefattar "freedom to lie".

Det beror på vilka t.ex tidningar vi pratar om tycker jag, i mindre utsträckning tabloider exempelvis. Det är mest en generell uppfattning, det finns naturligtvis exempel som talar emot detta.

Det må så vara, de delarna läser jag aldrig. Den lilla sport som intresserar mig skrivs det inte om i svensk media.

Lite skojigt hände när man började fundera över trådens ämne:

Osökt dök ju videovåldsdebatten i Studio S (1980) upp i tankarna med sina - som det för tio år sedan avlslöjades - fejkade barnintervjuer. Men svenska Wikipedia nämner knappt detta. Faktiskt står det (något) mer under den engelska delen! Mest matnyttig info hittade jag hos Flashback som i sin tur länkar till SVT Play (död länk numera) och ett medieföretag som utgett det klassiska tv-programmet på DVD. Gissa vad medieföretaget heter - Studio S!

Gammelmedia (i form av SVT Play): un point
Modern media som gammelmedia ofta använder som referens utan att vidare källkritik (dvs Wikipedia): deux points
Forum (nu råkade det bli Flashback): trois points

Jag såg själv inte just detta Studio S när det sändes men jösses vilket genomslag det fick i omgivningen! Gick väl i sjuan på den tiden så man var ju i precis rätt målgrupp för moralpaniken s.a.s...

Annars var det en annan populärkulturrelaterad "nyhet" som först fick mig att förstå hur dåligt pålästa journalister/reportrar är. Nämligen hur ett av tidens nyhetsankare (antagligen Claes Elfsberg, jag minns inte) sitter på bästa sändningstid och förfasar sig över hur Donna Summer lovsjunger knark i Hot Stuff! Man tar (tog) sig för pannan... Amerikansk diskosångerska + LP som heter Bad Girls + sångtitel om Heta Saker = knark. Det fattar väl alla? Om den gode Claes hade lyssnat på låten (förutsatt att han klarat av engelskan i åk 4) skulle han nog rodnande förstått att det inte alls var vitt pulver som Donna trånade efter. Skivan kom 1978, men med tanke på hur långsamma svenska medier var på den tiden, kan året ha varit 1979 eller rent utav 1980. Någon som minns? Troligen 1979 då den släpptes som singel (tvåa i Sverige).

Sedan skall man inte tala om nyhetsrapporteringen från "främmande länder". När man upptäcker hur mycket felaktigheter/lögner/förenklingar det förekommer i rapporteringen från de länder man själv bor i/har kunskap om kan man inte bli annat än skeptisk till det som skrivs och sänds om övriga världen.

Fick mig att tänka på:

Den här diskussionen får mig att tänka på min första kurs på universitetet. Jag klarade tentan galant, men i övrigt var det rätt skralt med resultaten i gruppen. Självaste professorn kommer in på efterföljande föreläsning och påpekar hur "ovetenskapliga" vi varit som inte ifrågasatt källmaterialet vi blivit tilldelat och kontrollerat all fakta för att inse att det fanns felaktigheter, som det frågats om på tentan.

Nu föll det sig så att jag blev kvar på universitetet, faktiskt på samma institution som sagda professor. Även om jag aldrig direkt konfronterat honom med den där "blundern" som jag tyckte så har vi diskuterat själva kärnan i problemet;
Det är jävligt svårt att vara kritisk om man inte har någon referensram.

Om man skulle vara tvungen att ifrågasätta precis vartenda ett i ens liv så skulle man ha svårt att komma ur sängen på morgonen. Vad jag menar är att man måste börja med att ta in informationen på något sätt och därefter kan man möjligen ifrågasätta den ursprungliga uppgiften, men först efter att man accepterat den första uppgiften som iaf någorlunda trovärdigt. Därav att man trots allt måste känna att man litar på något eller någon till att börja med innan man formar sin egen uppfattning (om man nu inte har förstahandsinformation, men det har man ju sällan om världshändelser, inte jag iaf). Därför brukar jag känna att trovärdigheten är rätt ok när det gäller nyheter från Sveriges Radio och Sveriges Television. Därefter faller trovärdigheten ganska snabbt neråt ju mer kommersiella leverantören är.
Bloggar/forum/youtube/whatev kommer trots allt rätt långt ner i listan då till och med avsändaren är omöjlig att kontrollera, när det gäller kommersiella intressen så är de ju iaf identifierbara (typ Fox News).

Nu är jag iofs att betrakta som jävig här, men är inte frågan i första inlägget lite snävt formulerad, ungefär som att den går att besvara med "ja" eller "nej"? (Det gör den förstås, men) det är väl nånstans däremellan man landar om man tänker efter.
Det finns ju ett antal parametrar som påverkar i vilken grad jag litar på vad som står i tidningen, även min egen (Sydsvenskan), som artikelns komplexitet, reporterns track record, ämnets komplexitet, ämnets karaktär (händelsenyhet, politisk analys, teknisk redogörelse osv), artikelns detaljnivå och säkert ett gäng till.
Den som tror att det bara finns en version eller tolkning av annat än rent mätbara situationer kommer aldrig att få en 100-procentigt sann redogörelse för någonting. Men det mesta som står i en traditionell morgontidning tror jag är sant i någon mening. Men det tycker jag inte är det intressanta, utan frågan man ska ställa sig som läsare är "hur heltäckande är den här bilden?"
Någon tog tidigare upp ledarsidorna som exempel på ogenerad propaganda. Det är ju själva poängen med ledarsidor, så det kanske är att skjuta över målet att ge sig på dem.

Sedan är det förstås så att det förekommer en massa felaktigheter även i en dagstidning. Ibland har källan fel, ibland har man inte förmått att korrekt bearbeta den data man har, ibland har man inte själv kunskaper nog att inse att man saknar fakta, ibland hinner man inte göra den där extra kollen osv.
Men med tanke på mängden text som produceras so tycker jag att det är ganska hög andel som är någorlunda korrekt.

Det där är svårt att ta på allvar om man har den minsta insyn i hur svenska medier fungerar. Visst förekommer en hel del mygel bland journalister, men det är mer av typen "resebyrå bjuder journalister att skriva om det nya resmålet på plats, alla omkostnader ombesörjda" och då tämligen sällan av de större tidningarna. Jag har sett sådana exempel på morgontidningar, men i mindre skala och på mindre tidningar, men jag vet att vi och tex DN är extremt noga med att själva betala alla kostnader för tex biltester på Mallorca och liknande. Att vi skulle vara "simpla propagandister vars uppdrag är att få svensson att tycka och tänka som makten vill" är så knasigt att det knappt går att bemöta.

Vad är det för undersökningar du refererar till? Jag gissar att det är SOM-institutets. Nu gör ju du samma fel su anklagar medierna för, dvs selekterar ett litet utsnitt som styrker din tes i stället för att säga att medierna inger högt förtroende medan journalisterna inger ett lågt förtroende. Dagens media skriver om detta:

Jaja, det finns mycket att säga om det här…

Jag har faktiskt själv nyss skapat en tråd här just om vikten av att kolla en nyhet mot flera källor:
http://www.99mac.se/99lounge/297054-ska-tro-pa-tro-pa-tro-pa-nar.html

Sedan är ju inget medium tillräckligt för att få en någorlunda heltäckande bild av alla aspekter tillvaron, möjligen med undantag för Sveriges Radio.
Hur mycket ska man behöva "lita på" en kulturartikel, tex en konstrecension? Det är ju liksom ingen varudeklaration. Eller en intervju med Jonas Gardell om när hiv kom till Sverige? Eller en "analys" av Annie Löövs position i regeringen efter festskandalerna?
Är det någon som misstror tex Sydsvenskans (eller andra mediers) rapportering från rättegången mot Peter Mangs?

På tal om insyn i hur medier fungerar och vinkling, så är en läsvärd bok Problempartiet.

Finns en del spännande citat

”SD levererar ofta förenklade lösningar på komplicerade problem och söker gärna etniska svar på olika frågor. Låt dem inte göra det utan vidare. Skriv aldrig om SD:s pressmeddelande, motioner eller andra utspel utan kritiska frågor. Ifrågasätt siffror, fakta och påståenden. Ta reda på vad som gäller innan intervjun. Läs på! Quick response och Expo hjälper gärna till….”
-Förslag på riktlinjer Helsingborgs Dagblad.

”Fortfarande är det ju så att redaktionerna håller tillbaka publiceringar om Sverigedemokraterna. Det är väldigt svårt varje gång man skall skriva om dem. Varje text läses av tio personer, istället för en person, innan den går i tryck.”
-Tobias Brandel, reporter på Svenska Dagbladet.

”Vissa förklaringar till varför människorna på Bårstaberget i Södertälje röstat på Sverigedemokraterna klipptes bort helt, eftersom de ansågs för grova och rasistiska.”
-Staffan Sillén, SR Ekot

”De har ju en del påståenden om invandrargrupper, brottslighet, i Malmö framförallt, där de går ut med påståenden som vi vet är sanna. Vi kan kontrollera dem, vi känner till dem, men vi publicerar dem inte ändå utan vidare därför att vi vet att det ställer till sådan helvetes skada för samhällsutvecklingen.”
-Jan A Johansson, chefredaktör Skånska Dagbladet

”Facket uteslöt sverigedemokrater, på löpande band faktiskt. Det är inte alls vanligt längre, nu är det bara Transport som gör det tror jag, då var det liksom Kommunal och alla möjliga. Då vet jag att snacket var, och jag var med i snacket, att vi kanske inte ska skriva om det här så tätt före valet för det kan ge dem onödig draghjälp.”
-Niclas Orrenius, Sydsvenskan.

”Jag tror att många skulle tycka att det var skönt om de gjorde ett dåligt valresultat och hamnade på två procent, då slapp man ha med dem att göra.”
-Pontus Mattsson, SR Ekot

Som vanligt måste jag väl avsluta med att jag inte är varken medlem i SD, rasist, nazist, islamofob, främlingsfientlig, o.s.v

Det är lika intressant som oroväckande att det finns gammelmedia som punktmarkerar ett parti enligt ovanstående citat. De inser inte det absurda i att deras reportrar (det tar mig emot att kalla dem journalister) normalt inte väntas granska och ifrågasätta alla partier.

På trovärdighetslistan rankas nog annonssäljare och beg.bilshandlare högre än gammelmediareportrar. Och det är helt och hållet deras eget fel.

Grundfrågan då, som Richard ställde.

Jag slutade lita på gammelmedia för ett antal decennier sedan.

Som HD resonerar gör nog folk i gemen. Det är klart att man är mer skeptiskt till någon som brukar vara ovarsam med siffrorna. De andra partierna brukar röra sig med siffror och statistik som kommer från oberoende källor om det inte handlar om prognoser där man har sina egna institut att räkna. Men det brukar framgå mycket tydligt.
Jag accepterar tex vad Bollman och Richard R säger utan att jag behöver fingranska deras ord, men GustafMAs utsagor måste jag kolla upp mer noggrant efter hans märkliga utfall nyss.

Jag tror att HD:s "Skriv aldrig om SD:s pressmeddelande … utan kritiska frågor…" dessutom ska läsas "Omformulera aldrig SD:s pressmeddelande … utan kritiska frågor…" snarare än "Nämn aldrig SD:s pressmeddelande … utan kritiska frågor…"

Men nog är det löjeväckande att en tidning som kallar sig journalistisk måste dra upp riktlinjer för att medarbetarna ska sköta det jobb som man normalt borde kunna förvänta sig att de ska göra då det gäller alla partier och deras utsagor? Bristen på objektivitet är uppenbar.

Det jag saknar i gammelmedia är just de relevanta motfrågorna och ifrågasättandet, och det gäller inte bara artiklar som behandlar partipolitiska nyheter. Hur ofta har man inte sett så kallade ”snyftreportage” där man själv känner att man vill ruska om huvudpersonen och fråga hur f*n tänkte du? Gammelmdia väljer istället att med hull och hår svälja allt och enbart återrapportera. Självklart med en smaskig och säljande rubrik.

Genomskinligt och patetiskt.

Eftersom jag vet att media är subjektiv och manipulerande så är det ju i alla fall glädjande att dom manipulerar MOT ondskan :-D. Om det verkligen är så att samlad medias agenda handlar om att försvåra för SD att nå ut så blir ingen gladare än jag. Det är dock inte bara SD man specialbehandlar - man har speciella trix när det gäller radikala muslimska grupper (antijudiska), drogloberala rörelser (man sprider t.ex. inte vetenskapliga rön som entydigt år efter år visar att t.ex. cannabis är i det närmaste totalt harmlöst för vuxna) - fler exempel finns.
Så - media är inte och har aldrig någonsin varit objektiv. Vad jag efterlyser är att man sprider just detta faktum - att allmogen fattar att det är så = att man helt enkelt inte ska tro på media rakt av...som allmogen gör. Det är DET som är problemet, inte media i sig själv, ty vi har den fria media vi förtjänar och...tja...media är media och är bara ett problem när folk tror på den :-D. Eller framför allt är det ett problem när allmogen inte fattar att mycket är medvetet utelämnat. Det är ofta kunskapen om vad som är utlämnat - och varför det är utlämnat - som föser en närmare "sanningen".
I detta fall bör man alltså fråga sig; Varför arbetar den upplysta eliten - åtminstone dom på svenska tidningsredaktioner - aktivt för att förvåra SD's mediala liv? Varför gör dom sig det besväret? Vad har dom för motiv att försöka reducera SD's makt i landet? Är dessa motiv något jag själv kan skriva under?