Hur skriver du egentligen, henniska?

Genesis. 1 Mosebok 2:23. Bibe-len av 1917 års utgåva. Grabbor?!

Syftning mot det dialektala och kanske Malmöitiskan?

Cykelen, nyckelen, himmelen etc

Är det så? På riktigt?
Jag har bara läst millenieutgåvan "Bibel 2000" (och där var så mycket trams att jag inte kan påminna mig enskilda dåraktigheter).

Edit: förtydligande, om någon tror jag tramsar. Ja, jag har verkligen läst hela bibeln (förutom två sidor i gamla testamentet som bara rablade namn). Läsandet tog mig ungefär ett år. Boken är intressant. Inte bra. Men intressant. Jag önskar att fler icketroende skulle läsa den, men nu är vi offtopic.

Jag läser förvisso teologi men kan naturligtvis ha fel..

Inte tror jag, eller kanske någon annan, att du har fel i ditt svar. Men vad var frågan?

människa är eg adjektivform, männ-iska o betyder som män. Kvinnor exkluderas el man utgår från man där kvinna är underordnat. Patriarkalt arv. Det skulle lika gärna ha kunnat heta kvinniska. Henniska betyder man/kvinna o är mer jämställt.

Jag skriver "hen" av den enkla anledningen att det är rationellare, språkligt snyggare och snabbare. Förr satt jag och hackade "han eller hon" eller "han/hon" ofta och det störde mig - det saktade ner mitt flöde så att säga och det förstörde texten.
Genderdimensionen i detta nya ord ger jag fullständigt f-n i. Det är bara rationaliteten jag är ute efter. Hoppas ordet fastnar och tar över helt, men bara där det är meningen att användas (alltså istället för att behöva skriva/säga "han eller hon"). Någon annan användning - t.ex. att reformera tjänstetitlar - är det inte meningen att man ska använda det till. Där får man reformera med nya titlar/begrepp som inte innehåller "hen". Detta är bara en normal utveckling av språket och det har alltid reformerats - bara att gilla läget - det går inte att "stoppa" :-D. Vad som fastnar och vad som är dödfött visar sig inom 10 år.
Jag antar att ingen här kallar psykiskt utmanade för "idiot"? "Idiot" var ett accepterat fackord en gång i tiden. Det finns tusen exempel på språkliga reformer ("du-reformen" är nog den mest omstörtande och för Sverige/Skandinavien unika). När "hen" även används i nästan alla skönlitterära texter så är det definitivt. Jag är tveksam att det blir så...ordet har tyvärr blivit politiskt laddat och t.ex. en romanförfattare drar sig för att använda det då det kan paja kontexten - en författare måste ju gardera sig för att många läsare faktsikt är delvis mentalt blockerade och mer eller mindre korkade - används "hen" i texten så läser en del inte ordet som det är meningen att läsas (ett neutralt ord som BARA betyder "han eller/och hon" - korkskallarna upplever istället en negativ känsla inför ordet och tycker plötsligt att författaren är en löjlig sopa och pinsam politiskt korrekt fjolla från Stockholms innerstad. :-D. Om boken i övrigt är ett msäterverk går dessa nötter förbi - dom hänger helt enkelt inte med i samhällets utvecklingstakt.
Därför tror jag ordet "hen" kanske bara slår igenom i journalistisk text och på nätet generellt.

Jag tror att om man uppfattar ordet "hen" som ett statement istället för vad det de facto betyder...så är det något inom en själv man bör bearbeta. Om man dessutom sitter och analyserar om det inte kunde ha gått lika bra att INTE använda "hen" just där och där i en text man läser - istället för att bara läsa texten och tolka vad den handlar om - så har man ännu större anledning att bearbeta något inom sig själv.
Alltså; många som använder detta nya ord gör givetvis inget statement alls lika lite som dom som väljer att skriva "han eller hon" istället inte heller gör något statement (typ: jag ska då inte använda det nya löjliga politisk korrekta ordet "hen"!). Man kan dessutom aldrig veta om skribenten laddar ordet "hen" men ett "statement" (Leve den kvinnliga frigörelsen! Död åt patriarkatet! typ...) - eller bara skriver ett ord som betyder "han eller hon" eller "han och hon". Ett ord lika laddat som "fordon" eller "tvåhjuling".
Laddningen står alltså läsaren för - som aldrig kan veta om det är laddat av skribenten. Det är denna risk för att läsare laddar detta ord som gör att författare inte vill använda det...kanske aldrig någonsin. Det beror på hur länge en del ska hålla på och ladda det med eget innehåll och hur många dom är.

Människan har två kön så i min värld heter det han/hon/honom/henne.

Ä

Det kanske är så (även om jag tror att även det är lite för hårddraget) men vad är relevansen av det för hur vi väljer att uttrycka oss? Språk är inte enbart, eller kanske ens primärt, till för att förmedla "sanningar". Uppenbarligen vill somliga använda "hen" och de tycker att det tillför något. Då kan de väl få det, lika väl som du får slippa det?

Hen är ett ord som kommer från nyspråk. Böckerna 1984 och Du Sköna Nya Värld ger mer inblick.

Det är ett praktiskt ord att ersätta han/hon i tal och text med ett ord. Jag ser inga större problem att använda ordet man för att beskriva människor. Det som jag ser som problem är människor som lärt sig att triggas eller bli irriterade av att man använder ett "kvinnoförtryckande" ord. Denna skara som med jämställdhetens yxa exempel attackerar bageri som kallar en mindre semla för tjejsemla. För mig är ordet man en förkortning på engelska human, ett ord som inkluderar män som kvinnor.

Meh. Varför inte använda redan existerande ord?

Naturligtvis kan faktumet att en nämndeman blir vittne i den tingsrätt där denne tjänstgör vara komplicerat och utgöra ett potentiellt jäv, men lagmannen hade redan prövat saken med sin nämnd och då ingen hade haft med människan att göra så förelåg inget problem.

Hur kan det vara fel att skriva "hen" i stället för den klumpigare konstruktionen "han/hon"?

Vilket existerande ord menar du skulle passa bättre?

(Och vilken fantastiskt bumpning du gjorde, att svara på ett nästan två år gammalt inlägg).

Var skrev jag han/hon, inte någonstans, inte heller skrev jag höna.

Boldade texten i förra inlägget så du ser bättre var skillnaden är.

Nej visst, själv har jag aldrig träffat på en helt frisk människa heller. Jag är inte frisk heller, men känner många som vill avdramatiser sjukdomstillstånd som helt normalt och friskt. Men så är det ju ändå inte i verkligheten och verkligheten ändras ju inte bara för att man tycker så eller vill att det ska vara så.

Nej, men du citerade mitt inlägg, som i sin tur syftade på att jag tycker att det är bättre att använda hen i stället för han/hon.

Och jag fattade inte vad ditt inlägg hade med citatet av mitt inlägg att göra.

Och det svaret du gav nu ökade ju inte begripligheten.

Men jag släpper detta. Du behöver inte utveckla.

Grejen är ju enligt @juanito att det redan finns adekvat svensk vokabulär för han/hon i form av denne. No feathered friends required.

Ok, då förstår jag lite bättre - även om jag fortfarande har lite svårt att se kopplingen till citatet.

Men det ena utesluter inte det andra. Visst kan man använda denne, men i det sammanhanget föredrar jag hen.

När det kommer till språk så är jag tämligen konservativ. Jag förespråkade länge användandet av denne istället för hen men har numera insett att hen är ett väldigt praktiskt och användbart ord för många, trots att jag aldrig har behövt använda det själv.

Att ordet är fult och sticker i ögonen på mig bryr jag mig inte längre om.

Det går ganska enkelt att vrida på det där argumentet. Vad är det som säger att din syn av verkligheten är den rätta, då det bevisligen finns många som inte håller med? Kan det kanske vara så att det är du och inte de som är verklighetsförnekare?

Vadå går att vrida, det är ju det vi ska sluta med. Istället erkänna olika tillstånd som just sådana.

En människa som är hel och frisk, är inte en hermafrodit. Hermafroditer förekommer i naturen, men det är inte ett naturligt tillstånd för en människa. Trotts att det finns människor som mer eller mindre är hermafroditer, oftast är inga av deras organ som är kopplade till könet då helt utvecklat.

Det är mao ett sjukdomstillstånd. Det i sig gör ingen mäniska mindre värdig för det. Men vissa vill normalisera alla möjliga tillstånd som om de inte existerade. Har antagligen främst att göra med dålig självkänsla, som i sin tur har att göra med att de känner sig utanför pga sitt tillstånd.

Men då gäller det ju att bygga upp självkänslan, så att man kan godta sitt tillstånd som det är, snarare än att försöka förvanska verkligheten till något det inte är. Detta gäller alla former av tillstånd/sjukdomstillstånd, inte enbart det vi exemplifierar i dessa komentarer.

Säger du det så.