Svåraste med Mac OS 9 > Mac OS X?

Oj, saknar ingenting... men det var jobbigt att förstå ett nytt system och att allt var på andra ställen än man var van vid. Minns att jag tyckte OS X var så pc-likt med allt musarbete.

Det svåraste var att vänja sig vid hur slött OS X var och att alla fönster var plötsligt så skrällvita. OS 9 kändes lite bättre. Som tur är bytta Apple Aqua i Panther och GUIn är lite mörkare.

Det andra svåra var att försöka att få typsnitten att fungera som de ska. Och speciellt i programmet som inte sorterade typsnitt efter familj utan i bokstavsordning. OS X kan fortfarande det inte riktigt även om typsnitts hanterirengen har blivit mycket bättre i Panther.

Annars så har det bara varit fördelar med OS X för mig.

//Rob

Att det är ett fleranvändarsystem som är för dåligt användarcentrerat i gränssnittet. Det ligger för mycket skrot på hårddisken som användaren inte behöver se. Dessutom ligger det för långt ned i hierarkin. Allt som en användare med adminstatus inte har behörighet att ändra borde i rimlighetens namn inte heller synas.

Att man också valt att gå ifrån det rumsorienterade gränssnittet är både märkligt och obra. Även om det är mer eller mindre tillbaka iom Panther.

Ett problem som jag ser det är att man inte separerar gränssnittet från operativsystemet mer än man gör. Tänker man användarcenterat så borde den separationen ligga väldigt nära till hands.

Det svåraste var nog att man var helt nybörjare igen när man började med OS X.
Min erfarenhet av Classic-OS sträcker sig så långt som jag kan minnas. Jag kunde göra nästan vad som helst och jag höll på med ResEdit och brukade ändra grafiken i spel som var baserade på cicn-resurser.
Det fanns inga systemkrascher som jag inte kunde lösa.

Men när jag installerade OS X visste jag inte ens hur man markerar enstaka objekt i en lista! Jag var helt nybörjare igen! Jag tyckte också att allt liknade PC för mycket (verktygsrad i Finder, Dock mm).

Det var nog det jobbigaste med flytten till OS X. Några problem med att man måste ha nya program hade jag aldrig, men jag förstår att det måste vara ett viktigt problem för de som inte har sina källor att få program ifrån...

Men nu när jag har haft OS X ett tag så är jag väldigt hemma på det och jag börjar närma mig kunskapsnivån som jag hade förut. Jag behöver aldrig läsa instruktioner för att veta vilken mapp som man ska lägga saker i, utan det är numera självklarheter som man inte ens tänker på, utan bara gör och så var det inte i början...

Förresten så kan man ju ha Finder exakt som i OS 9 om man hellre vill det. I Jaguar har jag alltid haft "öppna mappar i nya fönster" ikryssat, samt att jag har tagit bort verktygsraden i alla fönster som jag öppnar. Då är allt exakt som förut. För jag hatade kolumner då eftersom jag inte gillade det där med att oavsett vilken mapp man öppnar så får man inte se den mappen, utan man får se en mappkarta som börjar vid datorn och slutar vid mappen som man öppnade. Jag vill öppna en mapp och lixom känna att nu tittar jag i DEN mappen, som kanske har en bakgrundsbild eller ikonerna ordnade på ett visst sätt.
Men nu i Panther har jag börjat använda kolumner eftersom nu ser man inte hela mappheirakin bakom en mapp när man öppnar den. Nu ser man den mappen man öppnade som överst i heirakin. Det är mycket mer logiskt. Och så går det mycket snabbare att bläddra igenom kolumner än att öppna nytt fönster hela tiden.

Har precis flyttat, från 9.1 till 10.2. Än så länge ser det OK ut, men får inte scanner och skrivare att funka i OS X. har testat med nya drivers, men det funkar inte ändå, ?
Annars är ju helt OK med OS X

Det tristaste var/ är att en del progran inte fungerar under classic, min gamla epson skrivare ligger i förådet, min ett år gamla scanner ( photo 1250 ) fungerar hjälpligt dock utan ocr program och smartpanel.
Sedan när man skall köra in sig på mail och safari så visar det sig att det är nästan omöjligt att importera bokmärken och adresser, listigt med en adressbok men ett jäv...a arbete att sitta och handknacka in 500 adresser!! lagt dessa alias i papperskorgen och kör vidare med mina gamla web och mailprogram.

F

Största problemet är alla mail och adressbok att få över till OSX (det är de flesta vill)

OS X är fortfarande, även med Panther, rätt mycket segare än OS 9. Jag saknar FinderPop så att jag håller på att bli galen ibland. Dockan är ju också värdelös ur användarsynpunkt.

Bäst är stabiliteten, älskar det och att det faktiskt går att använda Macen i ett blandat nätverk. iSync är grymt, AppleScript är grymt mycket bättre. Att nästan allt går att lösa med hjälp av Unix-basen.

Jag provade Jaguar ett tag men la det på hyllan igen för att det var alldeles för segt och slött. Stabilt, sure, men alldeles för segt. (Kanske panther, kanske vänta tills jag köper ny maskin)

Ett intryck jag hade var att GUI:et tog väldigt mycket plats [edit: på skärmen alltså]_. Det kanske var en "optisk" grej pga av allt det vita. Svårt att förklara men 1024x768 i Jaguar kändes som att sitta med 800x600 i Classic. Det kändes som om skärmen hade krympt när man bootade jaguar. Är det bara jag som känt så här?

/lukas

Det första problemen är väl just känslan av att inte ha lika järnkoll som man haft tidigare. Man får helt enkelt stålsätta sig på att det tar en tid att bygga upp samma kunskap som man hade tidigare. Men har man väl gjort det och försöker vara öppen för nya fördelar så känns det bättre.

Det finns fortfarande saker man saknar...
- OS X är fortfarande inte lika kvickt som OS 9, men skillnaderna har blivit mycket mindre nu i och med att både OS X och hårdvaran utvecklats sedan 10.0.
- Liveuppdatering av diskutrymme är under all kritik i OS X. Och har man en gång räknat ut storleken på en mapp så cachas den på tok för länge, så ändringar i innehållet inte ger utslag när man vill beräkna storleken igen (Jo, jag känner förstås till "du" i terminalen, men det är ingen ursäkt för att det fungerar så dåligt.)

Förutom rena brister så är ju den ökade kompexiteten alltid ett oundvikligt problem när man vill lägga till fler finesser. Fleranvändarsystemet är typiskt en sådan grej som är livsviktigt för macen som helhet men för den enskilde användaren så kan hemkataloger och rättigheter ge mycket myror i skallen samtidigt som man inte ser nyttan med det.

Just det här med att ställa om sig till att utgå ifrån en hemkatalog (och kunna navigera till den) istället för rooten på hårddisken är nog bland det svåraste för nybörjare. Har man däremot varit i flitig kontakt med det i unix/linux-miljö så är det inte alls lika svårt att anpassa sig.

Sen finns det en otrolig mängd fördelar med OS X, men det tänker jag inte ens börja gå in på här.

Jo, säkert.

Jag var också notorisk användare av Finderpop i nian. Tyvärr finns fortfarande ingen fullvärdig ersättare, men Maxmenus rätt konfigurerad och kanske tillsammans med en skrollhjulsmus där hjulknappen tar fram MM-menyn funkar faktiskt lika bra för mina behov.

Dockan använder jag i stort sett aldrig. Den stämmer inte alls in i ett rumsorienterat gränssnitt, och har en multifunktion som är alldeles för svårgreppbar. Resultatet blir att den blir reducerad till en programväxlare. Vilket jag för övrigt använder Liteswitch X till istället, mycket tack vare möjligheten att arbeta i »single application mode« där inaktiva program och -fönster göms vid programväxling. En funktion jag finner märklig att den inte finns inbyggd i systemet.

Kopplingen mellan dokument och program är ytterst oklar. Som det ser ut finns det tre olika nivåer. Dels type/creator som är metadata i filsystemet och förklarar filtyp och skaparprogram, dels filtillägget som är metadata inkodad i filnamnet och förklarar enbart filtypen, och slutligen en metadatakoppling i filsystemet som för ihop dels en fil utan type/creator men med filtillägg till ett program men också kan overrajda creator för en fil. I vilken ordning de här olika filbeskrivningarna -kopplingarna verkar är ytterst oklart. Dessutom förekommer en mixad variant där creator finns tillsammans med filtillägg, och en strippad variant med enbart type.

Det som tidigare var ett enda sätt där filtillägg konverterades till type/creator genom mime-types eller PCexchange har nu blivit en enda röra. Det här är ett stort problem, och Apple måste knäcka den här nöten. Personligen hoppas jag att utvecklingen går mot mycket, mycket mer metadata om filerna inkodat i filsystemet, och att oskick som filtillägg raderas från jordens yta. Eller kanske snarare hårddiskens yta.