- UncleMart
- Medlem ●
- Botkyrka
- 2006-08-06 13:00
Jag menar att jag har den rätten, för eget bruk och enbart det (vilket du också nämner längre ner). Annars hävdar jag ingen sådan rätt.
Men gör jag det? Bryter jag inte bara mot ett villkor som saknar stöd i lagen? Och då bryter jag inte mot någonting. Jag är inte riktigt säker på om det är "icke åtalbart brott" eller om det är lagligt, men jag håller på det senare. Det handlar om integritet faktiskt, Disney får inte lägga sig i vad jag gör inom husets väggar.
Det är ett solklart avtalsbrott (du kan inte köpa musik på iTMS utan att ingå ett avtal med Apple om hur detta går till), som bara det i sig innebär att du bryter mot lagen. Och om copyrightbrottet skulle vara ett brott om du kopierade till någon annan, men lagen håller dig skyddad om du kopierar för eget bruk, har du nog faktiskt fortfarande begått själva brottet, även om du är fridad. Lite som om någon med diplomatisk immunitet väljer att mörda någon (eller något i den stilen - han/hon kanske bara plankar in på en Britney Spears-konsert eller något annat mer ringa [men ändå moraliskt förkastligt]). Diplomaten är fridad från att dömas för brottet, men innebär det att ett brott inte begåtts? Handlingen är ju densamma. Om lagen först definierar ett brott, och sen lägger till att under vissa milda former kan brottet anses så ringa att det inte ska leda till lagliga påföljder, så är väl ändå själva brottet detsamma? Oder? Så rent hårklyverimässigt skulle i alla fall jag säga att du inte faktiskt har rätten att göra kopior överhuvudtaget (oavsett syfte), men att det (i detta land) inte är olagligt att göra det så länge det är för eget bruk.
Jag håller kopior på egna vinyler långt över nedladdade mp3. Kopiorna på mina egna skivor, det är kopiering för eget bruk av exakt det material jag har köpt mig rätten att använda, då är det grönt. Ladda ner, ja, då håller jag på din tolkning att jag inte nödvändigtvis köpt rätten till denna högre kvalitet.
Att själv göra konverteringen till mp3 eller annat format är lagligt och att plocka ner filen från nätet är olagligt, därom råder inga tvivel. Men om samma resultat uppnåtts förstår jag inte hur det ena kan vara lagligt och det andra olagligt. Det är det jag ifrågasätter i lagstiftningen. Och det är klart att om jag plockar ner en dvd-rip på en film jag har på vhs, så skulle det inte vara koscher, eftersom dvdn är en helt annan produkt än vhsen, och med största sannolikhet dessutom håller högre kvalitet (även om så absolut inte måste vara fallet). Med musik är gränserna dock luddigare. Om jag gör en egen vinyl-till-aac-konvertering hemma får jag som regel betydligt bättre ljud på låtarna än om jag laddar ner nån vanlig äcklig mp3a på nätet. Så om jag av ren lathet väljer att nöja mig med en mp3 av sämre (eller i bästa fall likvärdig) kvalitet, så ser jag på samma sätt inte varför lagen skulle bry sig. Ett annat konkret exempel från verkligheten är filmer som inte släppts på dvd, men där man kanske kan hitta folks "vhs-rippar" eller "tv-rippar" på nätet. Jag skulle inte tveka en sekund att ladda ner dessa. Jag skulle heller inte tveka en sekund att köpa filmerna på dvd så snart de finns tillgängliga. Så vari ligger skadan? Lagen är till för att skydda upphovsrättsinnehavarna från skada, och om ingen skada faktiskt skett så har jag inga problem med att sätta mig över lagen.
Analog-rip, ja, och det är också det enda sätt som kringgår alla kopieringsskydd. Lite jobbigt att klippa bara, men kvaliteten blir bra (vad gäller ljud, inte video).
Med bra prylar blir vhs-rippar i princip lika bra som vhs-originalet, vilket ändå är ungefär vad man kan säga om musiken också, även om det så klart är lättare att själva tvätta till musiken med hyfsat enkla medel (brusreducering, eq, kompressor/limiter). Men visst tar det tid att föra över ljud ... jag kanske hinner med två album om dagen i bästa fall, kräsen som jag är vad gäller egen ommastring och så. Därför är det något jag bara gör för musik eller film som helt enkelt inte finns att få tag på på annat vis. Eller där cd- eller dvd-varianterna helt enkelt inte kan erbjuda det vinyl- eller vhs-originalen hade att erbjuda.
Ja, men där är ju den strikta gränsen, då är det inte eget bruk. Men det finns två gränser till, att sälja kopior för pengar eller att massdistribuera. Det är där man verkligen skadar upphovsmannen.
För att utveckla lite: Man gör faktiskt skada bara när någon som var beredd att betala för en produkt eller tjänst istället betalar (mindre till) någon annan eller inte alls. Men att göra något tillgängligt för dem som aldrig under några omständigheter skulle ha betalat för produkten eller tjänsten kan i sig inte gärna åsamka skada. Fast kruxet är så klart att skilja mellan de två falen samt naturligtvis att så fort gratis/billigare alternativ erbjuds så ökar genast mängden personer i grupp två (de som anser sig ovilliga att betala). Konkretisering: Om någon hatar Britney Spears (jag vet inte varför jag återkommer till denna stackars tös) och aldrig skulle kunna tänka sig att betala för att se Britney live, men har lobotomerade vänner som älskar Britney (igen, jag ber om ursäkt) och därför väljer att planka in på en Britney-konsert (säkert lätt ordnat då säkerheten inte lär vara särskilt hög eftersom sannolikheten att detta skulle ske är så ofantligt låg) för att parta med sina små missfoster till vänner (okej, nu räcker det) ... ja, vari ligger då skadan? Arrangörerna har inte förlorat några pengar, har inte förlorat något biljett, kan fortfarande sälja lika många biljetter och platser, etc. Problematiken blir densamma, hur skiljer man juridiskt på den som åsamkat skada och den som inte gjort det, samt att många fler snabbt skulle se sig ovilliga att betala som en följd av en sådan distinktion (om den nu gick att göra). Så det hela fungerar egentligen bara som ett personligt moraliskt val. Ungefär som att välja att gå mot rött om inga bilar finns i närheten (på den tiden det fortfarande var förbjudet att gå mot rött, vill säga) - olagligt, men ändå reko i de flestas ögon eftersom det egentligen bara är puckat att stå och vänta på grönt om det nu ändå inte finns några bilar i närheten. Men även om man på detta vis moraliskt kan försvara enskilda fall av privat piratverksamhet, så funkar det ändå inte i större skala (många små förseelser ackumuleras till slut till nånting större), och dessutom tenderar man som alla andra att flytta på gränserna tills man sitter och piratar saker man tidigare faktiskt skulle ha varit villig att betala för.