Första syntherfarenheten

Synth-oskulden rök väl runt 2000. Bättre sent än aldrig

För mig var det nog också mitten av 80-talet.. brorsan tjackade ett keyboard (yamma psr36) med syntdel. Den har jag kvar här.. målat den grön å orange med textilfärg

Började göra "musik" på den när jag var ~10 barre. Använde då ett inbyggt trumkomp å splittade klaviaturet.. fyfan va illa det måste ha låtit

Tja, första minnet var väl nån gång på slutet av 80-talet, när jag fick spela på brorsans DX7:a eller CS01:a. (vilket inte var speciellt ofta!)

Men det minnet som dyker upp i huvudet nu är när jag gjorde mina första låtar med hjälp av familjens Yamaha Electone-orgel, och spelade in dem på min tvåkanaliga Tandberg-rullbandare. Året kan ha varit 1992 eller något sånt.

1981...en hyrd Yamaha CS-5...året efter köpte jag en CS-15...året efter blev det en DX7:a...sen har det rullat på...

Morsan köpte mig en Gem PX7.
Den använde jag till att skriva fåniga låtar på, sen träffade jag min musikföljeslagare som då hade en Casio HT-3000. Den kunde göra fluffiga ljud minsann. Casion har vi kvar än idag, men vi har annat godis oxå så klart

Jag minns först erfarenheten med MIDI oxå.
Vi hade jackat ihop våra Gem och Casio-synthar med MIDI-sladdar och så bytte polaren ljud på min synth omedvetet, och vi trodde först att den hade gått sönder eftersom den bytte ljud ´av sig självt´

Lite sent, men bättre sent än aldrig...

Stockholm 1982 på moderna museét. SCI Prophet 5. Sedan var jag såld. Farsan fick dra mig därifrån. Men jag skaffade inget eget förrän 4 år senare. En Korg Poly 800... Den hade jag ett halvår, efter det en Juno 106 och en Korg MS10. MS10 har jag kvar än i dag!

Jag och polaren Per lirade oljud på morsans Yamaha-orgel när vi var ensamme hemma. Det lät görjävligt. Ville ha en synt länge, men hade inga pengar. Köpte klasskompisens Excel-O-Tone (som en Casio VL-tone fast koolare). Satte fast den med hjälp av gummiband på en planka och bar den runt halsen och "uppträdde" på en konfaläger. En kille lirade tramporgel och jag mantade ut en sequencerslinga från Excel:en. Har kvar den än.

Ett tag senare köpte jag en Yamaha PSS-560. Den hade PCM-samplade trummor och "Digital Synthesizer". Sedan dess har det rullat på.

Orgeln från -76 står hos mormor, det gjorde även PSS:en ett tag, numera är det någon kusin som har den. Förmodligen är den sönderslagen eller vanhelgad med fritor eller något annat hemskt. Ungar är mästare på att ha sönder saker.

Hm... innan dess hade syntarna inte gjort så stort intryck på mig. Jag visste knappt vad det var. Jag hade (och har fortfarande) en bok om "fantastiska" maskiner. Den beskriver både alpklättrande ånglok och handvevade kulsprutor. När jag långt senare började intressera mig för syntar var jag tvungen att leta reda på boken eftersom jag hade något svagt minne av att jag sett något klaviaturinstrument i den. Det visade sig att det var en Minimoog.

Även min dagisfröken spelade "Popcorn" men jag tyckte att det lät roligt utan att egentligen tänka på vad det var som genererade ljudet. På låg- eller mellanstadiet hade vi besök av någon teatergrupp. De hade satt upp sin utrustning i gymnastiksalen. Jag vill minnas att de hade en mörkt synt som det stod "KORG" på och senare i föreställningen gav den ifrån sig något pulserande ljud. Jag var desvärre mer intresserad av deras militärhjälmar och M16 i plast. Pjäsen handlade för övrigt om hur dumma militärerna var i något land i Sydamerika. Synten skulle kunna ha vart en Polysix.

Ytterligare några år senare, när jag fått upp intresset för syntar men ännu inte skaffat något riktigt speleverk, läste jag en artikel i Okej. En kille i ett band som hette Baton Rough satt i sitt rum helt omringad av syntar och elektroniska apparater. Jag tyckte att det så skitfränt ut och tänkta att han nog fick pöka mycket tack vara sina apparater. Jag visste för lite om syntar för att kunna identifiera dem.

Den kusin som har min gamla keyboard har skött den väl. Han är tydligen intresserad av musik.

Kring 1985 hade vår musik magister inhandlat en beggad "bassynt" som han kallade det. Det var en Pro-1 och jag minns hur jag lyckades göra coola slingor med den inbyggda step-sequensern. Något senare inhandlades också en Casio CZ-5000 och en DX:7a. Vid det här laget bodde man praktiskt taget i musiksalen! (vilke budgetar skolorna hade på den tiden)

Första synten jag köpte själv blev en Bit-99, som jag tyärr sålde direkt och köpte en Ensoniq Mirage sampler.... hm .... och sedan dess har det rullat på...

Jag letade faktiskt upp den boken på jobbet igår bara för att kolla vad det var för synth som var med. (Kulsprutan och järnsängen gjorde nog mer intryck på mig när jag var liten

Real Parakeet : De unga har sönder saker, de vuxna modifierar!

Missbruket började relativt sent för min del

På lunchrasterna brukade jag ibland traska ner till LT Musik i Åmål och misshandla deras Nordlead 1...detta efter att ha tröttnat på ett skabbigt Roland SCD-15 (som jag faktiskt fick fram flera filtersvep ur

). Jag köpte senare min första synth där, en Oberheim Matrix-1000, men den förstod jag mig inte riktigt på förrän på senare år

En Juno-106 införskaffades och OB´n åkte uth! Sen har det rullat på, men numera har jag lugnat ned mig med affärerna och istället knåpas det ihop musik

Man får lite mer gjort när inte prylarna byts ut varje vecka

/Fredrik H.

Köpte min första synth 1995 - en Roland D-20 efter noggranna överläggningar med min kusin att inte köpa en Yamaha DX-7 eftersom den inte hade diskdrive. Lyckades pruta 100:- minns jag - det var en trevlig kille som sålde den.

Jag "komponerade" dock temat till min romansvit redan 1991-92, men spelade bara in dessa som "hummande" på min gamla Sony-bandare (vilken det byttes motor på två gånger inann jag köpte delux-varianten av min granne istället... nej, den fick jag minsann! Den är med än iaf)

1997 Köpte jag mig en Roland XP-50 (and guess what!) och sålde D-20:an (och Yamaha EMP-100:n som jag använde som effektprocessor eftersom D-20:n annars lät s**tfult... synd bara att det var mono så att man inte kunde använda det skojsiga ping-pong-delayet!) men köpte en D-110 förra året för att åter kunna skapa softa LA-ljud.

Sen har det verkligen rullat på (eller ja, procentmässigt i alla fall) men det är en annan historia!

Om man bortser från lite hemkeyboards som korsade ens väg innan tonåren så är nog den första riktiga "close encountern" en polare som hyrde en Roland D50 över en helg 1987-88 nån gång. Jag sov över, och vi lirade i stort sett hela natten. Och samplade till Amigan. Han hade dock ingen sampler så vi fick gå via kassett, och sen sampla hemma hos mej. Följden blev att alla samplingar vart ganska ostämda, men va f*n, petitesser...

Sen köpte han en Kawai K1, och den samplade jag också friskt, lika ostämt. Oklart varför jag inte tog med mej samplern hem till honom

När han sedan uppdaterade till den smått otroligt realistiska Korg M1, köpte jag K1´an...

Hmmm... Mattias, en polare hade en Casio VL1 som han påstod var en synth... Jag tyckte att den var för liten & såg leksaksaktig ut. Det är nog inte förrän nu på senare år jag tycker att det är en liten cool synth.

Hehe... Man lär sig med åren...

Jag tror mitt synth intresse startade då jag såg en konsert med Howard Jones på TV. Han stod själv på scen med en massa synthar.
När jag var 14 år delade jag ut reklam i ett år och köpte sedan min första keyboard/synth... en ny Casio HT-3000.

Jag sållde den till en kille flera år senare för samma pris som jag köpte den för. För nått år sedan hittade jag manualen till synth och såg till min förvåning att den hade en VCF per röst.
På den tiden hade jag ingen susning om att det var coolt på analoga synthar.

MVH
Demokid

Min riktiga första erfarenhet (vid sidan av alla små Casiokeyboards som florerade på marknaden) var en SIEL DK80 som inhandlades i England i mitten av åttiotalet för runt 200 pund...den pryder fortfarande min studio men det var länge sedan hag verkligen gjorde ngt med den...

Jag testade den där lilla vita Yamaha-synten (ett keyboard egentligen tror jag) i en studio på Hornsgatan typ 1982 eller så. Min farsa var delägare där och jag var väl alltså sidådär 11 år. Johan Vävare brukade sitta där å mixa. Han var också med i ett litet konstigt band som hette Ratata. En annan Johan bjöd mig å pappa på fika uppe vid fiket på gatan; Johan Stengård hette han. Fasen, ska kanske berätta det för honom; han har visst en websajt; www.stengard.com ... nåväl, mycket nostalgi... men första synten upptäckte jag där. Så även synttrummor, riktiga "pjow"-trummor, såg ut ungefär som en Octapad vill jag minnas, det var någon form av enhet med flera små pads på. Brukade hoppa upp på en avsats där det låg en massa case:ar å sitta där med lurar å titta på när band var där och spelade in. Det var en ball studio, 24 kanaler å allt. En av alla i världens studiotätaste stad, som ju vårt Stockholm kallas.

Ett par år senare, tja, 84 tror jag... fick jag en Casio CZ-101:a. Den byttes mot klarinetten jag lirat på tidigare. Klarinetten Johan Stengård inspirerat mig att lira på. "Super vet du, samma grepp som på en sax". Kom aldrig så långt.

Pappa köpte dock en sax senare. Och plågade familjen något oerhört, tills han insåg att han nog inte skulle komma att lära sig ordentligt...

Svårigheten med att spela sax är liksom att spela tyst och mjukt...;-)

Jag hade också en CZ-101! Min första "riktiga" synt.
Hade en VL-1 allra först och en rutten autokompkeyboard däremellan.

En Korg Mono/Poly sommaren 1984. Tyvärr hade man ju inte råd med en DX-7 så det fick bli en "sur" M/P med sällskap av en Pro-One, Juno-60+TR-606. Tja, tiderna förändras.:)

...som inbiten hiphopnörd tyckte jag att synthar var värdelösa och började mixa skivor och jobba med samplers..men jag ändrade min åsikt och köpte en sidstation direkt när de kom.
sedan är det ju kört...det är knark....
beroende är det minsta jag kan säga...
nu hänger jag utanför uteställen på helgerna och försöker sälja min kropp och hitta burkar att panta för att utöka mitt synthmuseum

Mitt första synthminne dateras till mitten av 80-talet och en gammal härlig Moog Modular System 55

Nu! Hittade jag, av en slump!

http://users.informatik.haw-hamburg.de/~windle_c/TableHooters/Yamaha_PS-30_PS-20.html

För mig var det gitarr som gällde i början. Pianolektioner gav jag mig själv på familjens nu sålda malmsjö-flygel. Jag kommer alltid sakna den, famför att man aldrig behärskade pianot som instrument då man spelade på den. Det hela var hursomhelst mest av en slump att jag började med synthar. Jag hade inget band för tillfället att spela med så jag fick någon gammal version av fruity loops som jag började leka med. Det lät inte så bra själva programmet, men det var enkelt att förstå och när jag hittade mjukissynten ts404 (tror jag den hette, någon emulator av tb-303, men sanarare en parodi) och jag blev fast. Dock drev den dåliga ljudkvalitén mig vidare. Detta var runt år 2000 tror jag, som jag fick upp ögonen ordentligt. Den första riktiga synten jag köpte var en neptune 2, som jag aldrig har ångrat.

jag tror jag var 6-7 år cirka och min bror hade en Casio CZ-någonting som jag fick låna in på mitt rum en dag när han kände sig riktigt snäll.... jag hade den ett litet tag och spelade (nåja...) på den ganska regelbundet, inkopplad i stereon o allt.... sen en dag så lossnade strömkontakten och satt kvar i uttaget när jag skulle rycka ur strömmen och vi reparerade den aldrig... det var absolut inte meningen men han blev inte så arg vad jag kan komma ihåg. det var första synthen jag spelade på, sedan sparade jag ihop dom otroliga 599:- (det tog låååång tid!!) som en casio SA-10 tonebank keyboard kostade på stor & liten i örebro och köpte den och hade väldigt kul många år framöver

Nån gång ungefär -93 så spelade jag på polarens D-50 sen inhandlades snart en Poly 800 som hade tappat minnet. Jag gav en väldigt symbolisk summa för han som sålde sa att man var tvungen att ladda in nya ljud från band : -)
Satt inne hela helgen och gjorde egna ljud, önskar ibland att man hade den kvar.

Min första kontakt med synthar va nog hemma hos en polare. kan det ha varit runt 93?. Han hadde någon synth som vi brukade försöka göra musik på tillsammans med ft-2. Minns dock inte vilka synthar det va. Det va nog där jag jag fick intresset. Mitt första köp va en ringmodulator (electro harmonics pedal).. eller snararde så köpte vi den tillsammans min polare och jag. Den blev såld/bytt mot någon vinylplatta. OJ vilken tabbe. Var gång jag tänker på det så känns det tungt. Därefter blev det 2 stycken boss dr.pad I och II. Därefter så va det ganska lungt. minns att jag började sammla på synthvinyler istället.

Runt 95 så köpte jag min första mixer. en inkel mx 991. Året därpå en tr-707. Den första RIKTIGA kontakten med synthar va nog när jag lånade en korg dw-6000 och en siel cruise för att kunna spela in min första tape.

Dessa tapes bestod av distad 707 (Esplendor geometrico-stylee) Jag spelade in skiten på en gammal tandberg. Fick ett gäng gammla rullband med på köpet när jag köpte bandaren. Det trista va att banden va slitna och att dom innehöll massa arabisk (pop ?) musik som hördes igenom

Den första synth jag köpte var en yamaha tg-33. Sedan har det rullat på och de flesta digitala synthar jag köpt är numera inbytta mot analoga burkar eller sålda.

Senaste inköpet var en csq-100 och en tb-303

Kul tråd. Första kontakten var nog i mitten av 80-talet när jag klev in källaren hos min nya kompis som lirade med någon Dr rytmburk och några synthar. Det resulterad i den profana treenigheten maskin-musik-människa i några år.

Den första synthen som jag köpte själv för sura sommarjobbade pengar var Casio CZ-101. Kom ihåg att jag stod i musikaffären och klämde på SH-09/101 och Arp Odyssey, men valet var enkelt... Idag skulle nog valet bli annorlunda.

En polare, lika ung och oförstörd som jag på den tiden, spelade upp en låt på kassett, som han spelat in från radio. Han så att "det här är säkert nåt för sig, som har så konstig smak". Låten var Fade To Grey (Visage) och jag var såld! Fick en CS01 av farsan och senare en Juno106. Bägge syntarna finns fortfarande med på det mesta jag gör!