Första syntherfarenheten

hihi... jag har en PS-20 här, som blinkar lockande

Min syntoskuld försvann på en Casio VL-1, men dagen efter bytte jag den mot en Yamaha CS-01 som blev min monofoniska nyckel in i världen av LFO, VCO å VCA. Började genast att labba med farsans rullbandares S-O-S funktion och gjorde POLYFONISKA ackord tjohooo, vilken lycka Annars har DX7'an i stort sett gjort mig fullständigt säker på att gitarrer är inget för mig, någonsin.

Första synthminnet är från 80-talet när våran lekisfröken satte igång Popcorn på vinylsingel. Melodin var ju rolig men LJUDEN *wow!*
En annan favorit var låten "El Smurfo" från en gammal vinyl jag hade med Smurfarna. Den har ett ascoolt synthintro.

Första syntherfarenheten var en DW-6000 som stod i min gamla högstadieskola. Den lät jävligt dåligt eftersom den var lite väl hårt använd. Med den körde jag och annan vän in en cover på "In Kommer Gösta". Tyvärr har jag inte kvar den inspelningen.

Min synthsamling och riktiga intresse för synthar började med att jag behövde en synth till mitt dåvarande band. Jag var gitarrist men pulade gärna med olika instrument. Förstavalet var en minimoog men jag hade lite ångest då hela min sommarjobbslön skulle gå åt att betala en sådan... På jobbet träffade jag en synthkille som kunde lite mer kring det hela och när han fattat att jag var fast i retroträsket och träsidor tipsade han mig om Korg MS20 som tydligen skulle täcka mitt behov av en synth. Dessutom såg den ju ascool ut!.
Men MS20:or växte inte på träd så det blev en MS10:a istället och hela den kommande höstterminen gick åt att lära sig hur fan den funkade. När jag fått lite mer grepp var jag fast
och studion har växt lite med tiden. Snart är det dock dags att modernisera och köra med lite mjukvara också. Men min MS10 kommer jag nog alltid att ha kvar.

Cool fröken

En familjejulklapp när jag gick i lekis var en liten CasioKeyboard. Men inte förrän i Högstadiet skaffade jag min första ljudmodul (Emu Proteus FX) som jag kopplade till Atarin o elpianot.

Min första "synth-kontakt" var när vi skulle göra en inspelning i studio, tror det var -77. Lånade en Arp Axxe eftersom vi tyckte det behövdes lite synthljud. Kom aldrig riktigt underfund med den men fick ihop ett par ok ljud ändå. Köpte min första, en Roland SH2000 året efter. Den var enklare att fatta.

Min första synth var en Korg MS-20 för många försvinnade år sedan en kul sådan
som jag numera har i mjukisform med en förmiskad MS-20 kontroller istället.

ojj vikken gammal tåt detta e
synth... 80-tal » den där lilla vita ~miniräknaren~ VL-tone eller vad den heter, med inbyggd sekvenser och rytm, Jippo i en liten ask

Min bror fick en liten keyboard när han fyllde 10 år som vi kallade för en synt. Det var en Casio vill jag minnas och den var svart och grön och lät väldigt konstigt men tufft. Den hade runda små plastknappar på panelen som ibland gav ifrån sig ett ljud (tryckte extremt hårt) som med lite fantasi lät som trummljud. Ytterligare en knapp triggande en självspelande melodi som jag minns än idag som extremt jobbig... Tog inte många dagar innan vi hade spelat sönder hälften av alla tagenter. Framförallt den högsta oktaven lät häftig om man spelade snabbt. Vi lyssnade på radio, kraftwerk, jarre, modern talking och annat och försökte härma melodierna. Sen några år äldre köpte vi riktiga grejer, Roland Juno 2 och Yamaha TG-33, Kawai K1 (oj vilken ostsynt) och förstog då vad en synt egentligen var för något.

Min lekisfröken spelade också "Popcorn". Alla ungar hoppade och "dansade" utom jag. Jag dansade nämligen inte ens då. Måste vart runt -77.

Min första synth var en Korg Polysix, trodde jag , men när jag såg att det var några som haft Yamaha CS01 så insåg att jag förträngt att det var en sån som var den första.En trevlig liten rackare med för små tangenter men som lät rätt roligt ibland.
När sen Roland D-50 dök upp så blev man bara tvungen att ha en sån och den behöll jag i 12 år eller nåt sånt.

Första synthen jag spelade på var en JV-30 nångång i högstadiet tror jag, alltså för 6 år sedan.. Första synthen jag skaffade var dock en CS2X som var helt OK. Den första synthen med många rattar var dock Jp-8080.. Aah vad fin den var..

räknar man bort en massa tråkiga keyboards och rebirth (!) så är den första jag skruvat, ehm, knappat på en ensoniq esq-1 .. kommer ihåg att den lät riktigt fint och att jag bara använde egna ljud i den musik jag spelade in på en 4kanals porta ..

jag spelade in låtar med rebirthdemot (!!) för rytmer (fick vara snabb då den bara funkade i 30 minuter tror jag) och denna synt på portan .. kul var det ..

ska försöka hitta de banden nånstans och lägga upp

edit: det måste ha varit runt 97-98 nåt, gick på högstadiet då jag, sjunde klass ..

Öhm... första minnet jag kan komma på är när vi var hos några av min fars vänner när jag var kanske 8-9 år (tror jag). Dom hade en yamaha/casio/whatever keyboard, där ljudbank 99 var mystiska ljud (regn, helikopter, bilar, sirener och sånt). Min mor trodde nog att jag skulle börja spela piano eller nåt men jag var bara intresserad av att få fram häftiga ljud.

Kommer ihåg musikbörsen, atari och d-20. måste varit 90 någon gång. pappa köpte, det var dyrt, idag är det inte värt många ören.

Första synthen var en monopoly i mitten på 80-talet.
Första synthminnet var SPACE med "Magic Fly" (Låter lika bra än i dag)
Första egna instrumentet var en enkel vco+lpf inbyggd i en kakburk med glasspinnetangenter..

en skabbig casiotone, en av de uslaste av de usla i casiotoneserien. Jag och min kompis (numera DJ/technoartist) pratap satt o spelade ganska mycket på den när vi va hur små som helst. Vi gillade speciellt att spela till march-trumpresetet i värsta tempot, eftersom det var så nära techno man kunde komma på en Casiotone.

Sedan praoade jag på musikbörsen i gbg när jag 15 bast och finnig, Där fanns det sjuka mängder av syntar och hetast av alla var nord lead nr1 som jag spelade på som faen eftersom det inte fanns annat att göra under dagarna. Fattade inte ett jota av vad rattarna o knapparna gjorde, men "attack" tyckte jag lät som en häftig ratt. Den vred jag på, fast jag blev lite besviken eftersom jag inte tyckte att det blev någe attackljud alls. Sedan noterade jag att "frequency" såg lite annorlunda ut än resten av rattarna, beslutade mig för att prova den o sedan dess har jag aldrig låtit en frequencyratt vara orattad....

Köpte en GEM DSK8 för mina besparingar nån gång i mellanstadiet när jag tyckte att pianolektionerna var lite trista. Det var en keyboard med grymt avancerad "synthdel": Det fanns en display med 4 siffror, som alla motsvarade ett "ljud". Man kunde alltså kombinera 4 olika ljud för att få fram nya häftiga sounds...
Försökte sedan ha ett band tillsammmans med en kompis som hade en Yamaha PSR36(?), men jag är nog rätt så glad att vi inte har nåt inspelat av det vi gjorde... Ingen av oss hade riktigt upptäckt "synthmusiken" än (det dröjde ända till gymnasiet och Front 242 innan jag fick reda på att det fanns nåt annat än hårdrock att lyssna på), så vi gjorde usla poplåtar och fantiserade om att göra covers på våra favorithårdrockslåtar...
Jaja, hursomhelst skaffade han en SY22:a efter nåt år och då upptäckte jag att en synth hade mycket mer att erbjuda än en sketen hemkeyboard, så då började jag också leta efter nåt bättre... Lånade hem en Roland JX10, som jag såhär i efterhand lite smått ångrar att jag inte köpte, men jag fick tips om att jag borde köpa nåt som var multitimbralt, så det blev en Korg M1 istället... -Inte lika "kul" ljud kanske, men den hade ju en inbyggd sequencer som jag hade mycket skoj med i flera år innan pappa tog hem den första datorn från jobbet, och Cakewalk gjorde sitt inträde i mitt liv...
M1:an hade jag kvar länge, sålde den nån gång runt 97 tror jag. Har fortfarande kvar disketter med mina "favoritljud", som det vore riktigt kul att höra nån gång... :kaaaka!: (Så jag lärde mig alltså substraktiv syntes genom M1:ans härliga menysystem... Kanske inte det enklaste sättet, men det gick...)

Måste förresten bara säga att jag är grymt "impad" av alla som hade lyckan att börja sina syntherfarenheter med nån riktig gammal goding istället...

DX7 var den första riktiga synten om man bortser från hemkeyboards jag spelade på och det var runt 1985 i en musikaffär till ägarens stora förskräckelse. Den första synten i min ägo var en DX11 som jag fick i present av min bror och far 1993, den har jag fortfarande kvar och sliter på den som midikeyboard...och hur som helst ligger FM-syntesen fortfarande mig varmast om hjärtat.

http://www.99musik.com/forum/showthread.php?t=11207

Undrar hur många vi är som haft lekisfröknar som spelat 'Popcorn'? Jag har också det starka minnet, och hur fascinerad jag blev av ljudbilden.

Annars var jag vilsen i gitarr- och hårdrocksriket under ett antal vilsna år innan en kompis omvände mig med Howard Jones, Kraftwerk och Depeche. Vips såldes gitarren, och jag började pula med syntar istället (och blev alltså inte riktigt bra på någondera )

Första synten var en kompis DX7 (hans sommarjobbspengar). Det var något helt sjukt vad vi satt mycket och gjorde ljud och slingor med den, vi gjorde t o m specialarbete om FM-syntes och ritade upp vågformerna givet inparametrarna till synten! När han sedan skaffade en TR-505 var det nirvana. Minns än hur vi brukade analysera poplåtar och rita upp trumkompet i rutiga kollegieblock - en "blupp" per sextondel

Första synten för mig var en Yamaha CX5M följt av en Kawai R50. Sedan skärpte jag mig och köpte en MS10....

Hehe...been there, done that...:)

Synthminnen...

Det hela började under första halvan av 70-talet när jag några år gammal upptäckte en Philips Philicordia-orgel hos mormor, hade varit kul att ha idag, undrar vart den tog vägen...
Farsans vinyler med Walter Carlos, Ralph Lundsten och framförallt Jean Michel Jarre (Oxygene och Equinoxe) ökade nyfikenheten och intresset vidare.
Runt 77-78 testades en Yamaha CS50 hos dåvarande Elorgelåterförsäljaren ABC-musik i Kristianstad. Det var också här min kära mor hyrde en Roland SH1000 över en helg. Snacka om julafton även om jag tyckte att butikens små svarta CS-syntar såg häftigare ut med sina lutande, rattfyllda paneler.
1980 gjorde jag en veckas PRYO i samma affär, fick låna hem en Boss DR110 några kvällar, första riktiga kontakten med en trummaskin. Riktigt trevlig och lättprogrammerad men visst drömde man om 808an som precis hade släppts.
Första egna "synten" samma jul en Casio VL-tone som fortfarande finns kvar, liksom den första riktiga synten Yamaha CS01 som tomten kom med julen därpå.

Sedan dröjde det till 1987, far hade lyckats få tag på en ESQ1a innan det fanns någon svensk återförsäljare (tror Fitzpatrick importerade). Den köptes otestad enbart på spec. och positiva tester bla i MM. Bra och lättjobbad synt som jag aldrig kommer att sälja då den var en 18-års present!
Två år senare köptes den första synten för egna intjänade sommarjobbspengar, en Korg M1. Det var i princip den förprogrammerade demon som "sålde" den, minns ni?

M1an byttes in hösten 1992 då jag köpte första generationens Kurzweil K2000 på Börsen i Gbg. En maskin som då betingade över 30000:- med lite Ram-minne.! Har gett mycket glädje och inspiration till låtskapande. Finns kvar ännu, kraftigt utbyggd.

Sedan har det fortsatt med nytt och begagnat men det får bli en annan historia...

själv är man ju gammal trummis, sedan drygt tio år. men intresset för syntar har nog funnits där hela tiden. de första jag köpte va en Rolle D50, pröjsade 5000 på den lokala musikaffären.. '96 va de nog.

chg, trevligt supportiva föräldrar! Själv var jag sjukligt intresserad av datorer när PET, ABC80 och VIC-20 var på tapeten. Föräldrarna kunde dock inte förstå varför de skulle stödja den där "övergående flugan"... Iofs betingade de ganska mycket pengar på den tiden så jag kan förstå att de hellre ville amortera på villan.

roland jv-1010. ofrivilligt. såld.

Min första riktiga synterfarenhet... Kul tråd.. Då får jag börja med att plocka bort den där illgula sönderspelade leksaksorgeln med "Old mc Donald" i ifrån 1982 med ett enda irriterande ljud. Även mina första PCM-keyboards YAHAHA PSR-32 fram till YAHAHA PSR-90 ifrån mitten av 80-talet måste räknas bort som inhandlades "splice" nya och sponsrades hårt av mina vänliga och förstående föräldrar som också satte mig på lokal ABF-kurs. Svindyra prylar då alltså.. Och så lät de ändå förbryllande likt en 8-bitars Nintendo ibland.. Ingen merit i detta fall skall tilläggas.. Otroligt och totalt obegripligt med dagens mått mätt..

Den riktigt första synterfarenheten då måste i sådana fall vara min högstadiekompis YAMAHA DX-21 ca 1987-88 som jag pelade en del på ihop med en ATARI 1040 STF med SM-124 monitorn och Steinberg Pro24. Inte för att det blev några allster då men kul var det..

Det visade sig senare också att det lite av en slump blev samma syntes som inhandlades för första gången under sen högstadietid, en YAMAHA DS-55. Och ja.. Kanske lite efter att jag hade praoat i den lokala musikaffären i min stad. Priset attraherade nog mig eller nåt.. Då totalt ovetandes om 4 op. FM-syntesens möjligheter och vad som behövdes mer för att det överhuvudtaget skulle kunna låta "lite" som på radio.. Usch.. En förvirrad och hopplös tidsperiod där jag levde i en bubbla av tro men allt för ofta tog besvikelserna vid..

Min första råanaloga synterfarenhet som jag fick ratta på i mitt liv var en KORG MS-20 sent 80-tal hemma hos min ABF-musiklärare som hade en "MIDI"-studio där denna stod och samlade damm. Kan minnas de första åskljuden och vitbrussvepen fortfarande utan att veta hur jag gjorde och vad rattarna stod för.. Lånade till och med hem den vid ett flertal tillfällen utan att fastna för den.. Tyckte den var så trist.. Jag förstod den ju inte, och vad skulle jag ha den till då? Men till slut så köpte jag den ca 3 år(!) senare för en tusenlapp i totalt nyskick. Kan tillägga att denna används fortfarande så mycket i min nuvarande rigg.. Underbart skön maskin med en sådan fet, varm och rå karaktär som bara får en att rysa varje gång...

Tänk alltså så många felköp man gjort och så många pengar som rullat innan man hajat vad man egentligen behövde för att hitta fram till något hållbart. Men man glömmer lätt sig egen erfarenhet som utvecklats i oerhörd takt sedan dess.. Jag menar.. Jag hade om jag ser tillbaka på mina yngre oerfarna år inte orkat sitta vid en fet CS80 i en minut utan att tröttna, ärligt.. Jag hade förmodligen då blivit lika inspirerad av den och förväxlat den med en billig träorgel med färgade presetljudknappar såsom "FLUTE", "STRINGS", "ORGAN" och "HARPISCHORD"...

Min första synthkontakt var min hemmabyggda "Jarresynth" år 1977. Jag var 8 bast och försökte konstruera en replika av Jarres studio (som man kunde se på innerfodralet till "Oxygene") av kartong, skolådor och ett antal demonterade radiogrammofoner som jag hittade i en container. Den var naturligtvis helt tyst men i min fantasi lät den som en hel armada med UFOs. Jag tror inte att ett enda av de åtskilliga tangentborden hade korrekt antal eller intervall mellan svarta och vita tangenter, men det struntade jag högaktningsfullt i. Den var i alla fall hundra miljoner gånger koolare än mina klasskamraters fjantiga tennisracket-gitarrer.

Sedan dröjde det nog 5-6 år tills min kompis tublenco brände veckopengen på en helghyrd Yamaha CS-15 och jag fick titta på medan han diktatoriskt spelade oktavbasar i 48 timmar i sträck. :rolleyes:

Men det var vrålkul i alla fall och jag bad min stränge fader om en synth. "Visst", sa han, "om du tar pianolektioner ska du få en synth". Men det ville jag inte så det blev till att fixa själv. Något års svångremspolitik senare blev det en Juno 106, en Casio CZ-1000 och en TR-707.

Den evigt slipade tublenco övertalade mig snabbt att byta min Juno mot hans JX-8P ("den låter nästan som en DX-7:a!" :hmmm: ). Den hade ingen PG-800 så min hårda programmeringsskola bestod i surt knapptryckande istället för skönt rattande. Men jag kan i alla fall tacka tublenco för mina tidigt förvärvade kunskaper i syntesteori.

707:an finns kvar. CZ-1000 likaså eftersom jag aldrig blev kompis med den och snabbt sålde den till låtskrivaren i vårt då helt nystartade synthband och som just nu sitter snett framför mig och arrangerar vår nästa singel, nästan 20 år senare. JX-8P är död sedan länge men förvaras balsamerad i studions lagerskrubb.

1987 i london, min storasyster får en hypermodern volks-sampler - casio sk-1 - av våra föräldrar. "något" sliten nu. (går och samplar en avgrundsrap)

Någonstans i början av Nittiotalet.

En kompis hade en D-50, verkade ju kul det där. Jag ville ha en egen synt så när jag såg en Poly-800 för 200kr så slog jag till. Säljaren sa att batterierna var slut så byt dom och fixa ett "band" med orginaljuden så blir det liv i den.
Väl hemma så byttes snabbt batterierna och lite pillande med knapparna så var det plötsligt ljud i synten. Efter det så försökte man lära sig vad det här med Dco,Vcf Env var för nått och så har det fortsatt.

1983 tar en springvikarie med sin färska DX7:a och visar hela mellanstadiet (intryckt i vårt klassrum). Det är första gången jag vet att jag fått möjlighet att fingra på en maskin.
Annars är första ljudminnet farsans kassett med Hot butters Popcorn. Kunde lyssna hur många gånger som helst, men kunde inte fatta varifrån ljuden kom. Det var inte något av de instrument jag kände till. Detta bör ha varit 1975 och denna förundran släppte aldrig. Ett stycke musik utgör alltså grunden till ett drygt 30 år långt intresse. Skum känsla!
1986 köpte jag så min första riktiga synth (efter en yamaha miniorgel); det blev en Yamaha DX27. Den är fortfarande kvar.