Vilken synth skulle aldrig sett ljuset...

Eh... knivigt det där. Tycker att de flesta syntar har någon form av existensberättigande. Roland har ju rätt många syntar på sitt samvete. Roland D-5 verkar totalt onödig. Det är en, så vitt jag förstått, en D-10 utan trummaskin.

Sedan har vi ju Roland MC-303, men den vill jag döda av personliga skäl. Jag hatar den. Men det finns säkert de som tycker att den är duglig. Jag är också allergisk mot syntar specialgjorda för viss typ av musik och som har stilanpassade samplingar, till exempel en massa Emu-modeller. Men det finns de som behöver detta också.

Skall man säga något till JX-1:ans försvar så är det att den var billig och hade ett jäkligt gött syncleadljud. Och visst var den tråkig, men det finns många syntar som är det, och ofta är de snikmodeller av större varianter.

Den här:

Ruggigt dålig...

Ursprungligen av lasselu:

Den här:

Ruggigt dålig...

Då skulle du testa Siel Cruise, riktigt skit. Tur för mig att butiken där jag bytte in den aldrig öppnade caset som jag fick med när jag köpte synthen.
Jag tror jag fick 1500:- för den, det räckte liksom att man sa att det var
en analog synth på den tiden ..

Andra kandidater bör nog vara Proteus serien från E-mu och möjligtvis
deras ESI serie av samplers .. urk! ..

Nope!
D-5 har en ball arpeggiator & chord memory(HUGA) för instant Tarkus & Brain Salad Surgery feeling! :kaaaka!:

Arp Avatar!
Sänkte hela j***a företaget!

Ja, jag är helt inne på din linje där. I Arps fall tror jag kanske att Quadran är mest skyldig, men jag vet inte. Memorymoog, Prophet 3000, Q+ och Andromeda är stora projekt som också lär ha bidragit starkt till fina företags fall. Fast Alesis räddades ju och Moog har återuppstått.

Faktum är att den analoga vägen som rätt så många uppskattar nu var omöjlig att följa i början och mitten av 80-talet. Alternativet för att de gamla fina tillverkarna skulle överleva var att börja tillverka i mitt tycke rejält mycket tråkigare synthar. Då är det kanske bättre att sluta när man fortfarande nästan är på topp.

Hur slutar man ett företag som är på topp?

Funderade lite på det här, och jag har nog en annan approach än de flesta här. Jag säger Korg M1. Den som införde workstation-konceptet, och i mina ögon gjorde så att syntharna blev tråkigare och mer standardiserade.

Tag följande:
1. En ljudmotor, baserad på samplade ljud
2. Lägg till lite effekter
3. Peta in en sequencer
4. Göm allting under lager på lager av knappar, softmenyer och en minimal display

Skaka om lite, och häll ut på bordet. Voila, en workstation!

Känns som om synthkonstruerandet därefter mest har varit varianter på samma tema. I alla fall från de stora tillverkarna.

Jag säger även Nordlead 1. Virtual Analog. Sedan blev vi översvämmade av varianter på det temat. Jag ser faktist det hela som något som hindrade synthutvecklingen, samtidigt som det tillförde en viktig del. Rattar och omedelbarhet. Både positivt och negativt med andra ord.

Vad jag ser som positivt är att på senare år så tycker jag mig ha sett en uppryckning, men då främst från mindre tillverkare. Det funderas på intressanta lösningar rent ljudgenereringsmässigt, tyvärr så gömmer sig mycket av roligheterna bakom usel användargränssnittsdesign på en datorskärm.

Så, egentligen tycker jag det ser rätt ljust ut nu, men man skall inte titta på de stora tillverkarna för att hitta de roliga manickerna.

Var Andromeda ett förlustprojekt? Berätta gärna lite mer.

Det märkliga är väl att företag satsar enorma summor på att utveckla produkter som sedan inte går att sälja med förtjänst. Tex Arp Avatar, Sequential Six-Tracks, Multi-Track, Moog PolyMoog, etc. När Alesis började så påstods det ofta att man hade lärt sig av föregångarnas misstag.

Lite OT men just biten att reda ut buggar och lägga till features är Access riktigt bra på. Bara för någon månad sedan kom en uppdatering för B-generationen och det är för en produktlinje som är "discontinued".
Kurzweil har väl också haft lite av samma filosofi för sitt sortiment.

Numark (som mest har DJ-produkter tror jag) köpte Alesis 2001 strax efter Andromedan hade släppts.

Alesis hade ju bra mycket mer produkter än Andromedan så den kan ju knappast vara enda orsaken, men det lär ha kostat Alesis en förmögenhet att designa de feta IC-kretsarna och utveckla den minst sagt omfattande mjukvaran. Däremot är nog inte produktionskostnaderna så stora, och priset har ju också sjunkit rejält sedan lanseringen. I USA kan man köpa begagnade Andromedor för 12.000-14.000 spänn...

Aha!
Men det kanske dyker upp något annat företag som gör ett nytt OS till Andromeda.
Det har ju hänt förrut.

Näe, det var Emu som köpte Ensoniq...ingen av dem köpte Alesis...

Jag skulle vilja säga microkorg....vem kan spela på dom egentligen...dvärgar och barn?
Korg borde ha gjort en modul av den från första början!

Jag använder den som masterklav live faktiskt. Jag är 184 cm lång. (Bär runt på den iofs enbart för att jag är lat, men det är en annan anledning...) :rolleyes: Vill du ha en modul, så köp en en ms-2000.

Annars så tycker jag att workstations är helt fruktansvärda. När jag var i hultsfred så hade (nästan) alla band en korg triton uppe på scen. På fyllan räknade jag senare ut att om jag köpte små billiga bra synthar som gjorde det jag ville, så skulle jag komma upp i samma pris som en triton (jämfört med vad de kostade då), och slippa en massa förprogrammerade patchar, bläddrande i menyer, och silvrig plast...

Det måste vart en Cruise jag var nära att köpa en gång. Jag låg i limpen på I12. Eksjö, och knallade in till den enda musikaffären somfanns där. De hade inget kul och jag sa att jag var intresserade av äldre maskiner. Han hade inget inne i butiken men ville minnas att han hade nåon grej ståendes i butikskällaren och han skulle ta reda på den tills nästa dag. Där stod den och såg kool ut. Jag lyckades aldrig få något ljud ur den så jag lät den vara. Tror att han ville ha 1500:- för den eller nått.

Om det är någon synth som inte borde ha tillverkats pga dess destruktiva inflytande på den tekniska utvecklingen är det väl Minimoog? Fortfarande idag, drygt 30 år senare, strävar tillverkarna efter att skapa precis samma sak om igen. Det måste vara rekord...

Nummer två på den fronten var DX7. Där losade vi ytterligare nästan 10 år i utveckling.

Lite fel kanske, men waldorf analoga filter som man skulle koppla till datorn, Dummaste iden på mycket länge tycker jag, vill jag ha analogfilter köper jag en sherman filterbank eller nåt annat.

Håller med...så gick det som det gick också...

"Ensoniq" Halo. Grrr. Creative skymfar ett fint gammalt märke med sitt eMu-inspirerade trams. Grr.

Sen tycker jag också riktigt illa om JX-305, EG-101 och D2. Jag ser framför mig en bunt med halvsenila marknadschefer på Roland som tar på sig den bakvända basebollkepsen och rappar i en reklamfilm gjord för japansk TV (som turligt nog bara visas en enda gång på nån obskyr industrimässa (men tyvärr på projektorduk)). Samma sak med Yamahas DJX-serie.

Tidigare hade jag en lätt aversion mot Quasimidi's fåniga namn men nu märker jag att jag börjar tycka att de är rätt söta trots allt.

Som en liten fotnot var det Chroma som fick ARP att gå in i väggen.
De resterande delarna av ARP och den designen lämpades över till Rhodes har jag för mig.

Syntar som inte borde sett dagens ljus? Ja, de där kvasi-E-mu-syntarna vi sett nu på senare år, i formgjuten plast, är verkligen trista. Yamaha YS 100/200 var ett par skräcködlor.

Det blir svårare att säga om det finns några av analogsyntarna som aldrig borde kommit till. Men iofs; Minimoogen skulle aldrig ha ersatts av Source. Och EDP Wasp gör så vitt jag vet bara en människa riktigt lycklig...

Den värsta maskinerna är nog juno 106, korg poly 800.
Ljuden är väl några grundljud resten är inte mkt mer än variationer på dom.
Ensoniq fizmo är något av de värsta jag kan tänka mig pga att den heter ett så fult namn och att den har fulaste färgen.
Nordlead är en sjukt kompetent synth men designen ser ut att vara ritat av en viss sorts män som jag inte kan nämna, vem gillar små röda displayer eller röd färg....
Mc 303, den största av rolands alla synder, fin design men fult namn och ologisk uppbyggnad....

haha, där får man höra!

juno 106 är ju en väldigt trevlig gammal synt med rätt mycket möjligheter... de spännande ljuden döljer sig under finliret vid programmeringen på den.

å nordlead-designen... rött är kärlekens färg...

Har faktiskt fått upp ögonen mer för nord lead nu. Ratade rödingarna förut, men nu tycker jag de är rätt underhållande.

Kan inte hålla med om att juno-106 aldrig borde ha sett dagsljus. Den är en av de få synthar där ute med karaktär tycker jag. Om den är så rolig dock, det är en annan fråga.

Tror att drdreas har defekt färgseende och därmed uppfattar Nord Lead som rosa. Sedan måste vi ställa oss frågan utefter vilka kriterier vi bannar vissa syntar.

1: Är det för att de är fula?
2: Är det för att de är onödiga och inte tillför något som inte tillverkaren redan har?
3: Är det för att de är är omöjliga astråkiga att arbeta med?
4: Är det för att de helt enkelt låter kasst?

1: Yamaha YS100/200
2: En massa Roland JV och XV
3: Yamaha SY77, Roland D-50, BIT01, Poly-800 och en massa andra.
4: Jen SX1000

1. Yamaha YS100/200
2. I princip allt från Emu
3. Wavestation (tyvärr) eller Kawai K5000 (också tyvärr)
4. Siel Mono (igen)