Den ultimata analoga polysynthen?

BlueSynths igen:

"However, in 1978 OB-X and Prophet-5 were the two top american polysynths (sure, the Polymoog was there, too). Both are great instruments, I personally even prefer the Oberheim. Power is quite similar on both synths, you feel each single VCO... Stereo is great on the OB-X, as you're able to adjust single voices in stereo panorama. That makes soli, pads etc very "natural" and interesting to listen to. In that point the Prophet-5 is somewhat stuck with its single mono out...

Talking about sounds is a question of personal taste. In my opinion strings are better on the Oberheim. They offer a certain "warmth" (plus the above mentioned stereo image) that can hardly be beaten."

Som sagt, smaken är som baken. Gör man musik med grejorna så spelar det ju mindre roll. Plinkar man bara och väljer synt efter andras utlåtanden så det ju en annan sak.

Jag kommer gärna ner en sväng nån kväll och rattar! Hade varit riktigt skoj!

Hur kan man INTE välja en analog polymaskin som det finns ca 500 ex av i hela världen om man inte går på andra personers uttalande? Det är ju knappast så att man kan kila ner till den lokala handlaren och får prova en P5 Rev 2.

Vad är det som spelar mindre roll om man gör musik jämfört med om man plinkar?

-Hur kan man INTE välja en analog polymaskin som det finns ca 500 ex av i hela världen om man inte går på andra personers uttalande?

Svar: Enkelt, ljudklipp och gammalt låtmaterial där man vet att dessa maskiner förekom/förekommer. Det har oftast styrt mina val. "- Ett ljudklipp säger mer än tusen ord"

-Vad är det som spelar mindre roll om man gör musik jämfört med om man plinkar?

Svar: Plinkare tenderar mer att fokusera på "hypen" & "specen". Där en som knåpar hela produktioner känner en specifik avsaknad av ett sound där en specifik synt är denna sista byggsten som fulländar slutprodukten eller ger den kick för musikern som tänder nya gnistor i skapandeprocessen.

Om detta är rätt eller fel är upp till Er. Detta är min åsikt. Respect.

Skulle säga precis tvärt om. Ett ljudklipp från en websida skapat av vem som hällst säger inte mig ett skit. Den personen som gjort klippet har antagligen inte samma syn på saker och ting som jag och har en anna bild av vet fethet, värme och coola ljud är. Så att läsa 20 recensioner säger betydligt mer eftersom man får lite mer mångfald. Men visst, 20 ljudklipp från 20 olika personer kanske säger mer, men vart finns det?

Att en "plinkare" skulle vara mer ute efter "hypen" är en fördomsfull åsikt, men som sagt det är din åsikt. Sen kan man ju fråga sig vart "hypen" finns med att äga fina synthar. Vill man vara "hype" betalar det sig bättre att lägga pengarna på en cewl bil.

Det skulle vara intressant att höra vart går gränsen för "den som knåpar hela produktioner" och "Plinkaren". Räcker det att man spelar in några "bars" i cubase eller måste det vara en, klar nermixad, hel låt, finns det något minimumantal på antal färdiga produktioner för att INTE bli kallad "plinkare"? Vart går gränsen? Räcker det med en låt per år? :rolleyes:

Missförstånd. Jag tar det igen lite mer detaljrikt: Vad jag menade var absolut inte bara genom ljudklipp.

Dock är BlueSynths ljudklipp väldigt bra överlag om man vill ha en snabb koll.

Vad jag tryckte på innan som du missade är alla de välproducerade låtar med kända som okända artister genom tiderna man lyssnat sig igenom och funnit specifika ljudkaraktärer genom och det är en åtskillig mängd det.

Percussionsljud, basar, mattor, leadljud och ljudlandskap som fullständigt golvat en där man spårat fram dessa syntar artisterna använt i dessa låtar genom böcker, dokumentärer eller internet vilka legat bakom detta grymma sound helt enkelt.

Jag håller också Prophet-5 väldigt högt. Skillnaden mellan rev 2 och rev 3 är inte så stora men det beror ganska mycket på vilka ljud man gör med den. Gör man ljud som gräver relativt djupt i basområdet så låter rev 2:an lite mer fluffigt än rev 3:an. Nackdelen med Prophet-5 är dock att den "bara" har fem röster och det kan ibland bli lite för lite ...

Det finns många fina analoga polysyntar och jag börjar mer och mer inse att det är svårt att ha en (1) favorit En synt som jag inte har såååå mycket erfarenhet av och som jag gärna skulle vilja ratta lite mer på är Oberheim Matrix 12. Det verkar vara en oehört kompetent synt i många avseenden.

Fattar inte vad ni har emot Trident, den är ju för fan helt wunderbar...klar synthdelen är väl basic men sen har man ju brassdelen som är nått i hästväg till fet sågtand och knorrar så in i H****. Är ju astryck i den, har gjort ett antal blipp a´la Kraftwerk till vrålfeta baskaggar. Sen har man ju även en stråk-del som låter, ja...annorlunda som sagt med EQ o allt.
Räcker inte detta så dreglar man över att man kan köra alla stackade på varandra, det är ju för fan helt otroligt, man blir ju lyrisk...SATAN, nu väcks mitt Trident-begär...igen...vill man ha roligast så köper man sig en MK-II, som man även har dubbla uppsättningar av VCA, dubbla minnet och den livsviktiga funktionen...vad det nu kallas? På MK-I funkar det så att har man väl sparat ett ljud så kan man inte "fortsätta" editera det vid annat tillfälle, förutom typ detune och filter-offset..BIG MISTAKE.

Jag tycker nog att skillnaden mellan REV2 och REV3 är ganska stor, men så föredrar jag ju fina viner, och Kalixlöjrom framför vanlig löjrom också

Skämt åsido, det är som vanligt, i en mix är skillnaden inte så stor, står man och spelar hemma så är skillnaden markant tycker jag. SSM 2040 filtret har den där mycket speciella värmen som gör att det anses vara det vackraste filtret på planeten på Analogue heaven etc.
REV2 är fantastisk för synthiga varma skimmrande prophet ljud och pads,råa FM Leads men just REV2 har inte de där "Hårda" sync ljuden och basen försvinner så fort man drar på det minsta resonans.... där är REV3 bättre, men den har inet den där magin.

Som att jämföra minimoogen med en Pro one kanske, bägge låter bra som fn! Men moogen låter mer "levande" och "Krämigare"

REV3 låter suveränt, REV2 låter magiskt, men som sagt, i en mix så spelar det ju knappast någon roll..

Jag har en del ljudexempel från min REV2 (innan jag sålde den) som visar hur varm den är och vilken bredd Propheten har som synth.
Kan lägga upp dem om någon är intresserad.

Sålde den för jag spelar mest gitarr nu ändå

Kan bara tala för mig själv.
Innan jag började skriva och spela in musik i den stora omfattning jag gör idag, spelar i band mm, så "samlade" jag mest på synthar och spelade in lite elektroniska stycken då och då. Nu när man lägger mycket tid på att skriva musiken och sen spelar in många kanaler, mixar, komprimerar, mastrar etc, så är det viktigaste, iaf för mig, att snabbt få fram ett ljud som passar i mixen och som ger karaktär och ideér etc, där spelar TYPEN av ljud mer roll än exakt hur oscillatorerna driver etc.

Men det beror ju också delvis på hur framträdande ljudet är.

Sen älskar jag ju analoga synthar ändå, för de är så kul att spela på och inspirerar, jag gillar rattarna
Sen är det ju något levande över dem!

Det många nog inte vet är att wavestation och prophet vs delar ljudmotor!

Jag personligen skulle akta mig för de gamla bestarna... Alldeles för opålitliga... Ofta få om ens några minnesplatser...

Skulle jag inhandla idag skulle valet stå mellan Andromeda A6, PEK och Jomox Sunsyn.

Närmst ligger nog Alesisen trots allt... Den har ju "allt"... 16 röster, multitimbral, utmärkta effekter, rattar i massor plus teckenfönster så man vet exakt vad man gör.

Vad menar du med samma motor? Josh Jeffe, Tony Dean och Chris Meyer som utvecklade Prophet VS hoppade av när Korg köpte upp resterna av det konkursade Sequential Circuits. Korg vidareutvecklade deras idéer och teknologi, men att det är samma motor är nog att ta i.

Det tråkiga är att man måste räkna med att nästan precis alla de ljuden är körda genom olika effekter/dynamikmeck/whatever.

Självfallet, men inte alltid. Det kan vara samplingar ibland också. Men jag har inte trampat så fel genom åren ändå genom denna detektivmetod.

Glöm inte att Sequentials SIXTRAK absolut inte är att förakta. Den är otroligt mångsidig och överraskar mig än idag efter många års användande. Filterna är dyngsura, resonansen fullkomligt livsfarlig, envelopesen kan gå extremt långsamt om man vill, och i mitt tycke grejar den allt ifrån LSD på mars till härliga analogtromboner. Testa den nånstans vettja. Den håller ju också en betydligt vettigare prisklass än andra superhajpade modeller.

Sawtooth: den här tråden startades långt innan jag var medlem så här kommer ett meddelande som skulle skickats för några år sen; jag har en Jupiter 6 - kom hit å testa om du har vägarna förbi.

Den ultimata analoga polysynthen finns inte.

Men jag ska bygga den + ha en sampledel som går att köra genom det analoga.

Konklusion: Man hamnar faktiskt ändå till slut med en familj av syntar/samplers/effekter av rätt karaktär i skönt samkväm för att få till "det goa soundet", that's It. 1st "supersynt" räcker sällan hela varvet på en Quattro Stagioni Disco Moroder Compressor Svets Electro House Produktion.