Whuzzup med analogsyntar?

Det stämmer nog att det blir mycket skåpmatsynthar nu för tiden - inte mycket som verkligen sticker ut. Ser knappt anledningen med de senaste 10 årens generationer av digitala synthar då det mesta verkar låta lika dant - i alla fall hos Roland. JV-1080 går fortfarande igen i nya skal ...

Det mest intressanta händer kanske på softwaresidan där man fortfarande kan experimentera (utan att det kostar skjortan i utveckling och eventuell flopp). Hårdvaruutvecklingen har väl stannat av lite på grund av detta ytterligare, kan tänkas.

Jag har köpt upp ett gäng ganska omöjliga synthar eftersom jag tycker de hare ett mer egenständigt ljud än moderna."Probelmbarn" och udda maskiner är inspirerande för mig på nån verklig vänster. Min favorit är till exempel min jämt småstrulande Cheetah MS-6. They don´t make them like that anymore!

Sen kan det där med ljuden i sig bero på att man helst ska kräma ut ultramaffiga synthljud av allting nu. Små spetiga eller luftiga ljud anses lätt för mesiga. Om konsumenten skulle hitta det under provspelanndet kanske densamme blir missnöjd och raskt tar sig vidare till nästa klaviaturinstrument ... Känns lite som om det beror på detta - i alla fall till viss del.

Intressant diskussion!

Spelar man upp ett ljud med en analogsynth och sedan exakt samma från en CD kommer nog inte många höra skillnad.. Om ens en enda..

Jag har en teori om att det mänskliga örat föredrar analoga ljud framför digitala. Med det menar jag att t.ex. ett digitalt filtersvep alltid kommer att innehålla steg eftersom svepet ska delas upp i bitar. Ett analogt filtersvep har ett oändligt antal steg = helt mjukt.

Även om det mänskliga örat enligt experterna inte ska kunna höra skillnaden när man har nått en viss grad av upplösning så tror jag ändå att det finns något där som gör att man upplever analoga signaler som skönare.

Det mänskliga örat tillsammans med hjärnan tror jag hör mer än man vetenskapligt kan bevisa. Precis som man kan pejla in känslolägen i subtila förändringar i någons röst så tror jag att man kan få olika upplevelser beroende på ett musikaliskt ljuds kvalitet.

Nu är jag ute och flummar å det grövsta, men det kändes som en sådan diskussion.

Jag har en teori om att det framförallt handlar om diskantåtergivning, variation och ickelinjäriteter. Många digitala syntar är betydligt vassare i de höga frekvenserna, dels på grund av algoritmerna, men också på grund av bättre komponenter och filter som faktiskt öppnar upp hela vägen till 20kHz. Nyquist spelar också roll - aliasing är inget som de flesta gillar. Variation är uppenbart något som föredras (misstänker att det är hjärnans mönsterigenkänningscentra som får jobba och blir glada över det). Och till sist ickelinjäriteter: tex en Minimoog klipper och förvränger signalen på ganska många ställen, delvis på grund av design, delvis på grund av icke-perfekta komponenter. Dels får man naturlig kompression, vilket också är nånting som gillas av hjärnan (högre subjektiv volym = bättre), dels för att det ofta tillför variation.

Men det där med att digitalt ljud är upphackat tror jag inte på som förklaring. (Hjärnan är ju dessutom uppbyggd av neuroner, och de jobbar digitalt. )

Det mänskliga örat kan knappast uppfatta mer än vad som faktiskt spelas upp. Och visst, det är känsligt för små förändringar, men det betyder inte att skillnaderna inte finns där. Känslor går att mäta.

När det gäller klassiska syntar tror jag ofta att det handlar om begränsningar. En Jupiter-8 är en begränsad synt jämfört med även de simplaste VA-syntarna, och en modern rompler kan säkert ha 20 gånger mer inställningsmöjligheter per patch. Begränsningarna gör dels att det är lätt att hitta till ljud man gillar, dels blir det lättare för konstruktörerna att finjustera designen. Nackdelen är att det blir mer begränsade möjligheter. Sedan har Rolandsyntarna ett väldigt klassiskt "lyxigt" sound, det ska inte förnekas. (Även om jag personligen inte är så förtjust i det.)

Ett klassiskt analogt ljud kommer alltid (just nu i alla fall) låta bäst på äkta vara. Visst man kan komma väldigt nära med VA men det är nått som saknas.

En annan skoj sak med analogisar är att t.ex. två Prophet~5 Rev 3 inte låter exakt lika... detta beror på att syntarna är intrimmade för hand. Lite som att bygga två Stradivarius violiner... dom kommer inte låta exakt lika. Eller att din analogis låter lite olika beronede på klimatet innomhus... det är faktiskt sant. Vissa dagar låter den bättre än andra.

Jag har en JP8 men jag gillar min P5 eller OB8 mer... dom har ett kladigare sound lixom.

Ett litet tips när ni kör JP8.

Kör den i Unison och panorera ljudet i stereo... spela sedan in bas, lead eller vad det nu är i stereo... mumma!! (gäller alla analogisar med fusk stereo)

En annan sak...

Varför låter min Model D varmare och fetare än min Voyager? Min P5, JP8, OB8 låter varmare och fetare än min A6. Alla är analoga. Kan det vara nått med gammal teknik (komponeter)??

MVH
Demokid

God jul på er!!

Kan det inte vara så att den har åldrats mer och komponenterna har blivit instabilare? Det kanske också var så att transistorerna på 70-talet var lite småkassa och billiga..

Beror på många saker. Dels stabilitet i strömförsörjningen. Typ av oscillatorer (som du vet gillar jag inte CEM3340) men också hur de konfigureras.

Ett eget exempel jag kan ta upp är att Sixtrak låter mycket sämre än den senare Multitrak trots att de har samma ljudchip.

Prophet 5 vs Prophet 600 är också ett bra exempel där Prophet 600 är tråkig på alla sätt och vis och inte alls lever upp till sin storebrors namn.

jag har en teori om att all nyare syntar som jag har testat låter FÖR bra... FÖR kliniskt... FÖR indränkta i ekon, chorusar o annat blaj ... sånt som jag helst vill krydda med själv i slutändan av ljudsnickeriet ... jag gillar iofs det enkla o de e väl de som skrämmer bort mig från nyare syntpryttlar...

Komponenterna har mognat ( nåja, moognat. Bara för att få det ur världen)

Okej... så syntar är som fint gammalt vin... det måste mogna.

Men man kan få avlagringar/kork i vinet Fel skötta och inte vända regelbundet kan man sabba det finaste av viner.

Så ni menar att en Minimoog model D låter bättre idag än vad den gjorde när den var ny 1971? För det är ju kontentan av ert resonemang. Personligen tror jag mer att det handlar om att man mer eller mindre på förväg har bestämt sig för att en analog synt skall låta bättre eftersom gamla analoga syntar anses som "finare" än moderna syntar.

Har tittat på denna diskussionen några gånger och varit på väg att skriva men ångrat mig, dessa flamewars analogt/digitalt eller rör/transistor, blir så boooooring (gnutten var är du?)

Har en helt oteoretisk teori

När jag SPELAR gitarr föredrar jag en gammal Fender Blackface rörförstärkare från mitten 60tal. En underbar dynamik, ett ljudtryck som får byxbenen att fladdra, och ett skimmer i de höga frekvenserna som ingen modern rör/transistor jag provat kan uppbringa! Dessutom luktar varma dammiga rörförstärkare underbart! Dessutom glöder det så snyggt i rören.

Ska jag spela in, så föredrar jag tom min gamla Zoom 9002. För att micka upp stärkaren, försöka eliminera brumm och annat tar så mkt tid....

Plus att oftast skall man lassa på effekter på det rena grundljudet som ändå färgar ljudet. Visst låter en Pod apa vid en a/b lyssning! Men vilket underbart alternativ vid Livegig eller inspelning hemma! Kan offra dynamiken och spelkänslan vid heminspelning, MEN skulle jag någon gång spela in något som skulle ges ut på platta hade jag hyrt in alla coola sköna instrument för KÄNSLANS skull.

Gamla gitarrer låter oftast bättre än en ny. Rent fysiskt är det naturligt då en träbit låter bättre när den torkat ut ordentligt plus cellulosalacker hårdnar med tiden(inte plastlacker) Sen kan man ju alltid spela på sin 57strata med 4 månader gamla utjänta strängar :rolleyes:

Undra om man inte kan översätta samma skit på gamla syntar. Vissaminimoogar låter säkert bättre än andra då de har bättre "mer musikaliska komponenter som åldrats fördelaktigt. Medan andra kanske låter tunt, platt och odynamiskt (kanske fått orginalkomponenter utbytta till sämre eller kanske är dåligt intrimmade/sönder)

Bara upprepar gammal skåpmat

Hemma står cs60 för gammal, dx7 o juno106 för nostalgi och 2080/datorn för nyare digital teknik. Det trivs jag bra med, skeppade mp4 som trots allt låter underbart, till förmån för någon VA som är mer lätthanterlig.

Go jul

njaej, pippin... så enkelt är det nog inte. Det är ju de facto skillnad i ljud på en gammal synt och en ny, så det har nog inte så mycket med "vad man har bestämt sig för" som att man har olika ljudideal. "Låter bäst" är ju också ett väldigt subjektivt uttryck.

Visst är det skillnad på ljud, men vad är det som för att man tycker att den gamla ljudmanicken låter bättre och att man har den som ljudideal? Jag tror ändå att det är nostalgi som som påverkar en subjektivt.

Skitigt ljud låter "bättre" i mångas öron, bland annat mina. Många analoghärmisar är alldeles för rena i ljudet för min smak. Om man skall prata 303-kloner så tycker jag även där att de flesta är för rena i ljudet, både mjuka som hårda kloner.

Det sitter i huvudet på betraktaren...därav så få tester där analogtalibaner vågar ställa upp.

Håller med, men för snabba skisser hemma funkar pod, tonelab och allt vad de heter. Blues/pro junior är jättefina rörhäckar, även mesa/boogie studio 22+ r en bra liten rackare. Sen så låter Tech21´s prylar snuskigt bra, en trademark 10 funkar utmärkt till det mesta. Seriösare inspelning av gitarr, då åker babianrumpan ut genom fönstret

"därav så få tester där analogtalibaner vågar ställa upp"

Största problemet som jag ser där är mer att det oftast är dåliga och/eller effektlagda inspelningar i testerna.

*Sätter sig med en påse popcorn och väntar på gongen för nästa rond*

"Största problemet som jag ser där är mer att det oftast är dåliga och/eller effektlagda inspelningar i testerna."

Mja, det har ju funnits tillfällen att fixa egna tester som bl.a. den där Legacy-MS20 skulle möta hårdvaru-MS20 (har för mig PF pratade om det först) men ingen ställde upp. Man kan ju tycka att de som hävdar överlägsenheten borde vara snabba att få bevisa det men så är tyvärr inte fallet.

Ingen skulle bli gladare än jag om det mot förmodan skulle fixas en sådan test/jämförelse. Tyvärr kan jag dock inte bistå med varken mjukis eller hårdis men intresset finns.

Jag gillar inte såna här trådar men kan aldrig hålla mig från att skriva. Fattar inte varför folk fortsätter tjata om det enas överlägsenhet när båda kompletterar varandra fint. Gamla syntar kan låta som inte nya kan och vice versa, vilken låter bäst? sjuk frågeställning....

ett litet sidospår inuti diskussionen -> Global Motion: Varför ogillar du 3340?

Mårre: MS-20-test vore kul, helt klart. Någon som orkar administrera? Man lär få ratta lite extra på den riktiga MS-20n, rätt osannolikt att legacyvarianten skulle vara intrimmad på samma sätt som den riktiga.

Bionik: Frågeställningen i det här fallet verkar vara "om jag spelar 'samma' ljud på en Jupiter-8 och en 5080, varför passar den ena in så bra i mixen medans det andra inte gör det?".

Hmm. Jag tycker mig märka samma fenomen med ljudmoduler vs ljudgenerator på dator.
Det känns bättre att spela på den digital synt än en digital dator. Det borde inte vara annat än inbillning...

Tror faktiskt att hela det här den här diskussionen handlar om ren inbillning. 44 khz omafattar teoretiskt frevensmässigt hela människoörats "upplösning" (som inte är analog, både syn och hörselsinnet är diskreta..) , dynamikmässigt kan jag höra en subtil skillnad mellan 16 och 24 bit. Hursomhelt, så fort man spelar in sin analoga synt digitalt så kan man ju undra var "värmen" kommer ifrån... kollar man in frekvensspektra för analoga o digitala syntar generellt så tror jag man hittar en skillnad, vilken är att digitala syntar helt enkelt har mer diskanter som uppfattas som "kalla".

Det "känns" lixom oxå då man spelar på sin feta moog med rattar, något som inte känns då man klickar med musen på en VStplugg.... VSTpluggar kan syntar kännas "fetare" om man byter gränssnitt, ja tycke tex att Z3ta+ lät bättre när jag bytte skin på gränssnittet... kanske samma fenomen där som det pme syftar på..

jgb: jag vet, jag skrev bara om analdigitala trådar i allmänhet.

jag undrar varför det alltid finns en aversion mot trådar av det här slaget, visst helt ok för mig..tycker själv att det alltid brukar komma upp nåt kul, lr rättare sagt tycker det är intressant med vad alla med sina olika referensramar kan tycka till om nåt. eller?
måste man söka på nån 2 år gammal analog vs digital tråd.
och Nu vill jag inte reta upp nån, men jag fattar inte varför det är en sjukfrågeställning om gamla syntar kan låta som nya och vice versa?? what?
I min (synt)värld är det iaf inte alls oviktigt.
Min poäng är att det känns trist att kanske komma med sin mening i en tråd när nån redan har avfärdat ämnet.

Det enda viktiga i min värld är att använda saker som låter bra, varför dom låter bra är endast intressant om jag ska bygga en egen synt.