Rätt till sin egen formgivning

Så musiken som spelas på exempelvis NRJ har inget skydd?

Skämt åsido, skillnaden mellan en annons för köttfärs och grafisk formgivning är ju stor.

Menar du att formgivning av exempelvis en webplats, en affisch, en årsredovisning, en bok, ett teckensnitt eller en tidning är lika oskyddade oavsett hur "originella de är"? Alltså, är det nivåskillnader i vad som får skydd beroende på hur lätt det är att härma andra?

Ursäkta om jag svamlar.

[ 12 December 2002, 20:24: Meddelandet ändrat av: thevil ]

Är den?

Sorry, det där var ju helt oemotståndligt...

Men allvarligt talat: Det funkar som en skala med yttrandefrihet på ena änden och upphovsrätt på andra - ju mer skydd för den ena, desto mindre för den andra.

Ett bra ställe där man tar upp upphovsrätt inom den grafiska branchen är i Grafisk kokbok 2.0. Kapitel 17.3 sidan 283-287. De har ett väldigt intressant resonemang runt upphovsrätten av typsnitt.

Jag rekommenderar verkligen Grafisk kokbok till alla som håller på med grafisk produktion på något sätt. Både beställare och producenter.

ISBN 91-7843-161-1

[ 13 December 2002, 15:08: Meddelandet ändrat av: Kalle W ]

Japp, det stämmer att upphovsrätt för typsnitt är en svårknäckt nöt. Normalt sett är det som skyddas det konstnärliga uttrycket - dvs slutresultatet / formen - men frågan är om en det verkligen är möjligt att rita ett gement "i" på ett originellt sätt...

Vad vi som teckensnittsleverantörer hävdar är att teckensnittet som helhet är tillräckligt originellt för att åtnjuta skydd - och det är en tolkning som de flesta länder har funnit rimlig.

Alldeles oavsett om formen är skyddad så utgör teckensnitt programkod och är därigenom skyddad - att programmet inte kan köras stand-alone är inget märkvärdigt utan gäller väldigt mycket programkod, ta bara alla olika kodbibliotek som används.

Den som vill kan ju göra ett hypotetiskt exempel: Låt säga att någon skulle få för sig att kopiera Adobe Font Folio (3900 fonter, 150.000 SEK) och börja sälja under eget namn.

Om vi gick till domstol (vilket vi skulle) Vem tror du vinner?

/ Richard

Vilka som skulle vinna låter jag passera okommenterat, men det kan ju knappst vara en fråga om konstnärlig upphovsrätt, eftersom flertalet av de vanligare typsnitten kan införskaffas av en hel rad företag. Ni kan med andra ord inte hävda att Fontfolio är en unik produkt, med upphovsrättsskydd.

Vi snackar om både äpplen och päron i den här tråden, vilket kan bli lite förvirrande.

STFM,

Du förväxlar innehav med upphovsrätt - de sakerna har överhuvudtaget inget med varandra att göra. Att ett företag kan köpa Font Folio har inte ett smack med saken att göra.

Om du hade läst de tidigare inläggen i den här tråden så hade du kanske förstått att huruvida ett verk har "verkshöjd" är något som avgörs först i domstol - det är en juridisk bedömning - inte en konstnärlig.

Av det följer också att ingen privatperson eller företag kan med säkerhet veta om något har verkshöjd innan domstolen gjort sin bedömning. Däremot så står det var och en fritt att hävda att det med ledning av tidigare liknande fall är sannolikt att hävda upphovsrätt.

Vad gäller programkods skydd så är det ju enbart löjligt att hävda att den inte är skyddad.

Däremot är det ingen orimlig uppfattning att ett teckensnitts utformning inte når "verkshöjd" - men igen - det vet man bara efter att domstolen gjort sin bedömning.

För den som händelsevis skulle få för sig att inkräkta på vår (hävdade) upphovsrätt till program och fonter så har vi bara ett meddelande:

See you in court...

Richard,
har du förväxlat mig med någon, eller är du full?

Jag ser ditt inlägg som svammel, eftersom det inte har med mitt inlägg att göra.

Vad jag hävdar är att de individuella typsnitten distribuerade av Adobe inte är unika.

Om jag utgår från att det går att köpa ex Garamond på annat håll, så hävdar jag att just det typsnittet inte har sk "verkshöjd". Däremot undrar jag om man skulle bedöma ett typsnitt enligt de juridiska reglerna.

Edit: Namn ska stavas rätt...

[ 14 December 2002, 12:48: Meddelandet ändrat av: stfm ]

Om du menar att vi inte kan hävda upphovsrätt till alla Garamond-skärningar som finns så har du helt rätt. Däremot så hävdar vi såklart det för Adobe Garamond.

Jag vet inte så mycket om det här, utan använder egentligen dina argument för verkhöjd. Men precis som jag sa tidigare, så tror jag inte att man skulle använda sig av den lagen när det gäller typsnitt. Helt enkelt pga av att man med den infallsvinkeln inte skulle kunna hävda att det var unikt, precis som du var inne på tidigare också.

Typsnitt är ju en riktig djungel av förfalskningar och kopior, och vid en granskning skulle nog ingen klara sig undan anklagelser om plagiat. Det verkar väl som om branschen mer eller mindre bestämt sig för att inte dra varandra inför domstol...

Helvetica och Swiss har varit uppe till diskussion här tidigare, t ex.

Hur som helst är alla copyright- och patentlagar luddiga och ganska godtyckliga. Den som vinner i slutändan är ofta den med kapital och mest skrupelfri inställning. Jag rekommenderar att läsa Håkan Lanz bok för redogörelser om spännande patenttvister.

Jo så är det nog delvis - att typsnittsmakarna i möjligaste mån försöker undvika att hamna i såna diskussioner och inte stämmer varandra i onödan, bl.a. pga av att det är så svårt att veta utfallet av såna rättegångar.

Att det finns typsnitt som når verkshöjd är nog ställt bortom all tvivel - men svårigheten ligger i att bedöma vilka de är...

Som skydd för sina teckensnitt så använder sig typsnittsmakarna också av andra lagar och avtal än de upphovsrättsliga, men det är ju en annan sak.

Intressant tråd detta. lite tankar: Teckensnittet som sådant uppnår inte verkshöjd,(om det inte är väldigt särpräglat), Adobe har ju kopierat en förlaga när de gjorde sin Garamond tex. Men själva fontfilen innehar verkshöjd som varandes ett litterärt verk (som även program räknas som.)

Även namnet kan skyddas som varumärke, och när det gäller tex Font Foolio kan kanske sammanställningen som sådan få sk katalogskydd.

En bok som rekommenderas är Upphovsrätt i reklam och media av Thomas Carlén-Wendels. ISBN 91-44-00067-7